Andevärldens läkekonst

 Det torde vara bekant för de flesta som engagerat sig det minsta i den alternativa världen - den som existerar parallellt men avskärmat från mainstreamberättelsen - att den mystiska medicinen, känd som Ayahuasca, i dessa tider har vandrat ut från Amazonas djungler och etablerat sig i interkontinentala samhällen som en mäktig spirituell helare.

Medicinen, som utvinns genom att koka ihop två specifika växter under en utdragen process, är känd för sin oerhörda läkekonst, sitt färgspråk och garanterade buktömningseffekt.

Framställning.

Jag hade hört en hel del om denna bryggd innan jag för första gången bestämde mig för att deltaga i en tre dagars-ceremoni vintern 2021. Så mycket hade jag förstått att det rörde sig om något mycket potent, som under lämpligt utförd ritual innebar ett möte med den kompetentaste läkaren i denna del av galaxen. Åtminstone hade jag hört det.

Vad jag inte förstod den första gången var att illamåendet och uppstötningen inte var något negativt att streta mot, utan en essentiell del av läkeprocessen. Detta och en del andra faktorer gjorde att min första retreat blev avsevärt mer förvirrad än andra gången något år senare.

Icke desto mindre var det upplevelser som bekräftade andevärldens existens bortom allt rimligt tvivel; som klargjorde att vår hälsa har oumbärliga andliga dimensioner.

Denna artikel är ett försök att förmedla vad mina möten med Gudinnan handlade om, dels genom anteckningar från tillfällena, samt ytterligare information och tankar; som tillsammans må ge en ärlig och klar bild av hur ett rätt genomsnittligt besök hos denna sprödande del av andevärlden kan se ut.

Här var jag båda gångerna.

Båda ceremonierna tog plats i Brandenburg, Tyskland. Runt årsskiftet 2021 och 22. Det skedde i ett före detta värdshus som ägs av ett shaman-kollektiv, som alla fått sin träning i Peru, av en mästershaman av Shipibo-stammen.

Två veckor innan ankomst följs en slags fasta, en dieta, som består av nykterhet, vegansk kost och avhållsamhet. Inte ens kaffe är tillåtet. Ceremonierna hålls alltid under natten, och det är viktigt att man bortsett från en lättare brunch fastar under dagen. Vatten eller té må drickas upp till två-tre timmar innan det börjar. Låt mig alltså understryka att deltagarna knappt har något maginnehåll; en poäng som jag kommer återkomma till mot slutet av artikeln.

Ceremonierna inleds i regel med en round robin där alla deltagare delar sina intentioner med gruppen. Medicinen intages och alla får sedan lägga sig på sin madrass. Efter ett tag, när brygden börjar verka, går shamanerna, som för övrigt också intar (rikligt) av medicinen, runt till deltagarna och sjunger mantran för dem individuellt.

Tilläggen är nya och tjänar till att addera kontext.

22.01.2021

På Ayahuasca-ceremonin i Brandenburg. Min vän [F] är med. Vi kom igår, första drinken igår. Kroppen glödde i grönt och lila, kort men intensiv upplösning av spänningar i rygg och skuldror. Hade koffeinhuvudvärk hela dagen, bortblåst nu.

[Tillägg: Jag somnade faktiskt mitt i ceremonin. Spydde inte alls. Shamanen som ledde oss var dock chill, och hans kvinnliga assisterande shaman var också cool. Tyvärr kunde hon inte vara med nästkommande nätter p.g.a. att menstruerande kvinnor inte får vara med.]

23.01.2021

Andra natten, min önskan var enkel: fördjupning av mitt & Ayahuascas förhållande, och den första & andra timmen var i sanning det. Med öppenhet lät jag mig omfamnas av kärleksfulla, visa och undersköna väsen. Jag kunde inte annat än att ligga och le av lycka.

Tyvärr togs det ifrån mig när den nya shamanen sa åt mig att jag inte älskar mig själv tillräckligt, att min önskan inte var nog. Det fortsatte sen med att jag måste säga ja till livet, vilket jag inte ville men efter påtryckningar som ledde till att jag spydde, sa jag till slut ja, för att få ro. Total blockering.

[Tillägg: En ny shaman tillkom, tydligen högre rang, så han leder natt 2, som är viktigast. Jag märker inte när han står framför min sovplats, utan tror han sjunger för grannen. Därför ligger jag kvar bekvämt i stället för att sätta mig upp.

Shamanen tolkar det som att jag gör det avsiktligt och sparkar på madrassen. När han sedan ber mig ‘tacka ja’ ser jag hur en levande energi kommer från hans håll, slingrande fram till mig. Den stannar precis framför mig. Senare inser jag att jag inte hade behövt svara muntligt utan att det hade räckt om jag tryckt min hand mot energistrålen.

24.01.2021

Sista ceremonien…

Tre intentioner, men framför allt magtrakten. Nästan all tid gick åt för legobiten i magen, som nästan typ helt försvunnit. Var ärvd från pappa. Hans hårdhet som manifesterat sig som arrogans. Mycket av det har jag redan bearbetat, men uppenbarligen fanns det rester kvar från det.

Dessa kommer främst i uttryck mot L & M, jag måste vara uppmärksam på det. Såg renheten i kärleken mellan min fru och mig. Såg pappas liv, mamma, hur mycket de betyder för mig. Måste vara mindre dömande, dominant. Fick inspiration till min bok.

[Tillägg: Då jag under de första två nätterna inte gett en tydlig intention annat än att låta brygden göra sin grej fäste den fokus på en speciell punkt i min magtrakt som av och till under de senaste par åren gjorde ont, särskilt efter långvariga festiviteter. För att vara mer exakt kändes det som att det satt som en hård och kantig legobit vänster om naveln.

Under tredje natten satt en hel hop entiteter runt min magtrakt och skickade en energistråle på det exakta stället. De uttryckte till en början oro mellan varandra, och med tanke på att de skickade strålen nära konstant i 5-6 timmar var det nog befogat. Sedan denna natt har jag aldrig känt av “legobiten” igen.

Missförstånden och den ringa erfarenheten till trots lyckas Ayahuascan inom loppet av 72 timmar diagnosticera, behandla och bota mig. Exakt hur mitt tillstånd hade utvecklats om jag ignorerat det vet jag inte. Inte heller vet jag hur eller ens om det hade behandlats av vår nutida läkarvård.

Dock vet jag att jag läktes; och känslan av att det som behandlades hade en mycket skadlig potential förmedlades tydligt. Jag fick det också bekräftat, entydigt, att orsaken var ärvt trauma.

Addera bokstavlig inblick i släktingars liv, makalösa kulisser från en annan planet och en fysisk manifestation av sitt livs kärlek, att beskåda och åtnjuta.

Inför andra gången har jag förstått vikten av att kasta upp. Kuriöst nog kommer det ut litervis av vätska, trots att magen är tom. Hur förklarar man det? Hittills har jag bara hört en teori som tillfredsställande beskriver vad som händer.

Utgångspunkten är att vattnet som människokroppen består av i huvudsak befinner sig i ett slags gelform, lagrad i celler o.s.v. Förutsätter vi vidare att vatten är intelligent och har förmågan att minnas – eller om man vill, påverkas molekylärt av externa faktorer, i detta fall känslor – så innebär det att starka emotionella upplevelser bokstavligen sparas i kroppens celler.

Vad medicinen helt sonika gör, är att lösa upp det vatten som lagrat traumat, omvandla det till flytande form och låta kroppen kasta upp det. Det är aldrig kul att kräkas men under dessa exceptionella omständigheter är det kanske inte helt svårt att föreställa sig den särdeles höga tillfredsställelse som infinner sig därefter.

Nu till anteckningarna från ceremoni nummer två. Ovanligt nog leddes alla tre nätter av tre kvinnliga shamaner: Laura (ledare), Simone och Marija

20.10-2022

Missade tåget så ankom sent runt 9 (21). [F] möter mig på perrongen. Ceremonin hade i princip börjat när jag steg in. Tre kvinnliga shamaner, fem deltagare med mig och [F]. Jag nämner att jag var här för 2 år sedan, att gudinnan bearbetade biten av pappas trauma (som) jag ärvt, att min intention för denna vistelse var att dels bearbeta mitt födelsetrauma, dels den stress och irritation som byggts upp i mig de senaste åren och slutligen också få vägledning vad gäller min arbetssituation i förhållande till min kreativa sida.

Stressen och reseenergin bearbetas gott, mitt trauma visades (måhända) som en inflammerad muskel i bröstkorgens högersida. Påminnelse om att andas. Hon visade mig sedan karriärsbiten en smula, men effekten hade avtagit så det blev mer tankar än visioner. Såg nya tjänstens möjligheter, men även vad det skulle utesluta. Fortsättning följer.

[Tillägg: Med födelsetrauma menas att jag låg uppochned i magen och därför kom ut med kejsarsnitt. Lägg till att jag var klumpfot och att året var 1988 vilket fick läkarna att omedelbart separera mig från min mor. Det första dygnet i mitt liv spenderade jag således i kuvös.

Arbetssituationen jag önskar rådgivning om handlar om att jag ett par veckor innan har sökt en chefstjänst på mitt jobb. Då jag är den enda sökande är jag i princip garanterad att få den.]

21.10-2022

Intention: Lära känna blockaden i mitt hjärta.

Förlopp: Hon uppenbarar sig relativt snabbt för mig, tar en mörk, cool och nästan ondskefull gestalt. Avstånd. Mönster, strukturer uppenbarar sig. Allt på avstånd. Detta håller i sig länge, och jag börjar känna mig instängd. Jag undrar varför ingen kommer till mig, väggarna blir tätare, som en plastkokong. Jag ser mig själv, ligga i kuvösen som nyfödd. Jagg vill spy. Ofattbart hur detta tillåtits, tillåts. Tar en till klunk...

Laura börjar sjunga för mig. Jag sträcker fram händerna och erfar hur gudinnan öppnar upp mitt hjärtchakra för ett ögonblick. Allt blir klart – hur stängt mitt hjärta är och hur det spelat roll i mitt liv. Det måste spela en större roll, måste vårdas, jag måste agera från det i mycket högra utsträckning. Tänker på hur motbjudande den [västliga medicinska] modellen av hjärtat som inget mer än en pump är. Vilopaus.

Börjar må illa igen, men har svårigheter med att få upp slagget. Simone sjunger för mig och jag exploderar! Slår omkull min vattenflaska och skjuter en kavalkad som når nästan två meter till höger om mig innan jag träffar min hink som jag fortsätter att fylla på ordentligt.

Upplever sen en lång, underhållande, reflekterande fas. [Gudinnan] visar mig bl.a. Nya jobbtjänsten, sen säger jag att jag vill skriva varav hon frågar 'Vad vill du skriva?'

Jag blir lite osäker, men jag säger sen [att] jag vill skriva för att jag älskar det, och plötsligt faller saker på plats. [Min bok] kom från hjärtat, mitt engagemang för jobbet utgår främst från huvudet. Inför nästa och sista ceremonin vill jag låta mig och mitt hjärta omfamnas av den utmärkta kvinnliga energin som här härskar.

[Tillägg: Morgonen därefter föreslår en av shamanerna att den frånvarande gestalten som hägrade under nattens första fas må ha representerat min mor. Jag vill också addera att det korta ögonblick, när jag inte bara kände, men också beskådade, när mitt hjärtchakra öppnades totalt, var något jag kommer bära med mig resten av livet. Ett par sekunder av kärlek i sin renaste form. Tack.]

22.10

Intention: Bjuda in den utmärkta kvinnliga energin för att stimulera mitt hjärta, vårda gamla sår och ge mig inspiration och riktning beträffande min kreativitet.

Förlopp: Tar lång tid att göra sig kännbar. Känner mig rastlös. När sången kommer till mig känner jag en extremt stark energi, som om hela jaget vibrerar. Det är en harmlös, fredlig och mäktig kraft. Den kvinnliga.

Kort innan sången är slut – explosion! Rester från förra gången kommer ut – med besked.

Jag får därefter en lång sekvens av inspirerande bilder och scenarion. Den visar mig styrkan hos starka karaktärer, hur en berättelse om myrfolket skulle kunna se ut. Visar mig många lustiga episoder & skämt.

Jag mottager en enormt vacker sång av Marija – som ett konstverk. Sen en av Simone som slutgiltigt får mig att förlåta pappa för det ärvda traumat. Allt klingar ut mycket lustigt och fridfullt.

…

Erfarenheterna får mig att tacka nej till den nya jobbpositionen. Och tur var väl det, för sedan dess har jag närapå dagligen tackat de högre makterna för det beslutet.

Vad gäller min födelse och det plötsliga öppnandet av hjärtat så är det fortfarande något jag funderar över, ty till skillnad från gången innan är temat större och abstraktare till sin natur. Både huvudshamanen och jag var inne på att det kunde handla om sökande.

Jag fick nämligen inte intrycket att det läktes, eller ens skulle läkas. Kanske ska det förbli öppet tills vidare, för att tjäna som en påminnelse om att ständigt sträva efter Guds ovillkorliga kärlek, och i det fall jag finner den, ha en öppning varigenom den må skina in.

Typisk ceremoni.

Det är fortfarande oklart när jag får chansen att återse Moder Ayahuasca. Om ödet tillåter det privilegiet ser jag sannerligen fram emot det.

För den som ännu inte har erfarenhet med medicinen vill jag kort föreslå det som flera shamaner föreslagit, att medicinen inte är för alla, och att den har en tendens att finna dem som kan behöva dess hjälp, inte tvärtom.

Tillhör du en av dem som deltar i en ceremoni vill jag allra ödmjukast uppmana att det utförs i en seriös ceremoniell kontext, gärna i för dig bekant region (Amazonas är inget måste).

Ta dietan på allvar och behandla medicinen som en levande person, allra bäst som en kär och pålitlig vän.

Vad jag själv kommer göra är - som jag tror är både idiotsäkert och potent – tydlig och ärlig intention, som ger medicinen fria tyglar att gör sin grej.

Om du är intresserad och har möjlighet att stifta bekantskap med den mäktiga Djungeldrottningen så kan jag inte nog rekommendera att du gör slag i saken.

När annars får du chansen att behandla metafysiska och fysiska besvär, som varken du eller din läkare ens behöver vara medvetna om, på andevärldens kompetentaste klinik... ?

Ahoy!