Samstag, 1. September 2018

Skenet av ett val

Den första september, år 2006, lät jag bli att ställa min svarta tuppkam, slängde på mig något någorlunda anständigt och masade mig till min gamla skolmatsal i Norby, Uppsala och lade ned en lapp i en låda. Jag var 18 fyllda och kände en stark känsla av att ha blivit vuxen; av att vara en ansvarsfull, bidragande samhällsmedborgare. För första gången hade jag röstat.

De två nästkommande valen lät jag bli.

Eftersom jag anser att motiveringen är lika relevant i dag som den var då, delar jag nu med mig av den. I huvudsak rör det sig om tre argument:

  • Deltagande innebär erkännande. Om man ställer sig skeptisk till det parlamentariska demokratiska systemet som dikterar den skenbara makten i samhället, måste man fråga sig vad en röst verkligen innebär. I det fall man inte tror på systemet, kompromissar man med sin integritet vid varje deltagande.
  • Fallerade förutsättningar. Grundförutsättningar för vilket demokratiskt system som helst måste vara ärlighet, objektivitet, transparens. Om då politiker, media och övriga inflytelserika, privata aktörer ljuger, manipulerar och fuskar; hur kan man då som väljare förutsättas ta spelet på allvar? 
  • Brist på alternativ. I det fall man är övertygad om att problemen vi har i samhället beror på en brist på spiritualitet finns det mig veterligen inget alternativ att skriva på röstsedeln. Inte ens om det fanns en andlig komponent i någon av de större politiska ideologierna, skulle det löna sig, då partipolitiken i dag är hopplöst borttappad från de ideologiska visioner de säger sig representera.  

Ett par månader innan valet 2006 kom Carin Jämtin till mitt gymnasium och talade för oss i aulan. Det enda jag kommer ihåg är att hon sa ungefär "Oavsett vad ni gör, rösta, det viktiga är att ni röstar.", jag minns att uttalandet provocerade mig och i efterhand önskar jag att jag ställde den frågan som ekade i huvudet på mig när hon talade, 'men om man inte har något att rösta på då?'

På den tiden var det knappast tal om en potentiell järnrörsregering, så varför var det så viktigt? Min slutsats då var att systemet, politikerna icke desto minst, förlorar sin legitimitet om deltagandet brister. 

Samtidigt är det något mer som stör mig med Jämtins uppmaning. Känslan av att om det är något vi bör göra de kommande fyra åren så är det just att lägga den där lappen i lådan, som om det var det som avgjorde vilket samhälle vi får.

En djupt motbjudande tanke, enligt min ödmjukaste mening. 

Det som avgör vår värld är vi: varje dag, varje minut, varje sekund.

Och ju mindre vi hatar varandra, oavsett om det är på grund av etnicitet eller obekväma politiska åsikter, desto mindre behöver vi oroa oss för en dunkel framtid. 

Ty kärlek är ljus.




Sonntag, 4. Dezember 2016

I. Existens

Min uppfattning, att intelligens är en fundamental egenskap hos universum, delade jag med mig av i juli förra året. I Slump kontra struktur behandlades vad jag anser vara en onödigt isolerande inställning till världen och oss själva. Utgångspunkten var då de observerbara, sofistikerade strukturer - från atomer till galaxer - som oupphörligt förekommer i vår värld; vars existens antyder ett elegant, uttänkt system, snarare än en tillfällighet. 

Perspektivet omkullkastar oss som ”kronjuvelerna i ett övrigt dött och meningslöst hav”, i stället ges vi möjligheten att uppskatta mänskligheten som en oskattbar beståndsdel av en lika gränslös som gåtfull Skapelse.

* * *

I denna och ett par efterföljande texter ämnar jag kungöra klargörande reflektioner rörande Skapelsens, eller om ni så vill Universums, natur. Det första temat är existens, med huvudfrågan: Vari bottnar existensen? Som kontrasterande material nyttjas den rådande kosmologiska teorin om universums utveckling, Stora smällen.

Stora smällen-teorin beskriver universums utveckling från kort efter början, till idag. Teorin utgår från att universum - tid, rum och materia - uppstod för 13,8 miljarder jordår sedan; ur vad specificeras inte, måhända med all rätt eftersom den vetenskapliga metoden endast är kapabel att mäta vår omedelbara fysiska tillvaro. 

Därmed är också teorin oduglig som förklaring till världsalltets ursprung samtidigt som den lämnar en djupare förståelse för kosmos och dess innehåll, ergo oss, haltande. Teorins tidsliga aspekter fungerar emellertid väl som utgångspunkt för filosofiska utsvävningar. Härmed följer resonemanget som jag stöder mina övertygelser på. 

* * *

Föreställningen att universum inte alltid funnits fordrar frågan: vad, om något, existerade dessförinnan? 

Eftersom det är logiskt otänkbart att ingenting övergår till någonting, bör accepteras att existensen av något föregick universum. 

De fysikaliska lagarna uppkom i samband med universum, därför borde det som existerar innan inte vara bundet till naturlagarna - tid inbegripet. Således pratar vi om en existens såväl tidlös som metafysisk till sin natur. 

Tidlöshet torde innebära utan början och slut, alltså något oändligt. Är detta fallet måste denna oändliga existens av något vara en eftersom plural innebär ett bestämt antal → ändlighet. 

Antagandet, att denna pre-kosmiska existens har med universums tillkomst och vara att göra, är rimligt.



Sonntag, 4. September 2016

Äkthetens börda

När det kommer till det mystiska är det få filmer som tagit så mycket uppmärksamhet i anspråk som Patterson-Gimlin-filmen (PG-filmen). Snutten, som sägs visa en lunkande Sasquatch, filmades hösten 1967 i Bluff Creek, Kalifornien. Än i dag anses upptagningen vara det närmaste man kommit videobevis av den beryktade skogsjätten, men finns det något som talar för att det är äkta, eller rör det sig om ett lurendrejeri?


[Det skall klarläggas att denna analys uteslutande kommer behandla filmen i sig, de omkringliggande omständigheterna som t.ex. männens respektive personligheter hålls medvetet utanför. Tillkomst respektive efterspel beskrivs relativt utförligt på engelskspråkiga Wikipedia.]

Eftersom filmen tillkom för så längesedan, kan vi utesluta all form av digital manipulation. De två närmaste förklaringarna som står till hands är således: det är en person i en dräkt alternativt ett för vetenskapen genuint, icke-förstått, fenomen.

Originalmaterialet i låg upplösning.

Först i slutet av originalfilmen dyker den berömda sekvensen upp. Under de nära femtio år som filmen varit känd har många utförliga analyser gjorts. M.K. Davis är den som ägnat mest tid i klippningsstudion. 


Han är ansvarig för denna bearbetade sekvens [länk]. Som tydligt går att urskilja har figuren ett par kvinnliga bröst, om det nu rör sig om en dräkt kan man fråga sig varför de bemödade sig med ett sådant tillägg. Överarmarna är oproportionerligt långa, gångarten kraftigt avvikande från en människas och trots att den ger ett intryck av att vara mycket stor rör den sig smidigt, nästan mekaniskt framåt. 




I jämförelsen som Davis tagit fram ovan ser vi hur stor varelsen är i förhållande till en människa. Mannen på bilden är inklusive sina stövlar ca 195 cm lång [länk].  


Bilden visar tydligt hur oproportionerlig varelsens högra arm är i förhållande till en människas. En dräkt hade förvisso kunnat ha förlängda armar, men om man studerar klippet ses hur armbågen böjs i samband med att hen tittar in i kameran - detta är fysiskt omöjligt för en människa. 


Bakdelens respektive delar rör sig oberoende av varandra. Dräktens komplexitet måste vara exceptionell för att åstadkomma något liknande. Lägg även märke till ryggmusklernas rörelser, samt tårna på höger fot [länk].


Att det rör sig om fem(?) separata tår ser vi tydligt på denna bild, än en gång framtagen av M.K. Davis [länk]. För vidare djupdykning i detaljer rekommenderas Davis blogg, The Davis Report.

*    *    *

Låt oss nu kasta ett öga på den säregna gångarten. Även om andra redan påpekat det tidigare så var det först via ett Youtube-konto kallat ThinkerThunker, som det hela fick genomslag.

I sin videoanalys upptäcker han dels att varelsen aldrig sträcker helt på benen, utan går med knäna ständigt böjda. Han finner också att smalbenet har en avgjort häftigare vinkel, i förhållande till marken, än vad som är naturligt för Homo sapiens sapiens.


Bilden illustrerar hans fynd. För att få en uppfattning om fyndens tyngd bör man dock ägna 10 minuter åt att titta på hans två filmer nedan. De är rakt på sak och torde vara tillräckliga för att belysa all problematik som ett scenario involverande en människa i en gorillakostym måste innebära. Som framgår kan en människa härma varelsens gång någorlunda, men att få det att se naturligt ut är en annan femma.



*   *   *

Person i dräkt-argumentet är den instinktivt rimligaste förklaringen till utsagan "Sasquatch på film"; men om vi tittar närmare på materialet i sig, särskilt objektets rörelser, samt tar hänsyn till 60-talets tekniska begränsningar - kom ihåg att det här var ett år före Apornas planet utkom - så vilar slutsatsen, att det är en människa vi ser, på ytterst vag grund. Endast den som inte studerat materialet kan hävda något sådant.

Emellertid är det problematiskt att erkänna materialets äkthet. Ett dylikt ställningstagande innebär att vi måste gå från förklarligt till oförklarligt - från det bekväma till det obekväma - något som går stick i stäv med vår natur.

För hur lyckas man med konststycket: att passa in, en gigantisk primat, springandes omkring i Nordamerikas skogar, utan att lämna efter sig direkta fysiska bevis, ända in till våra dagar; i den rådande världsbilden?

Hur förklarar man de tusentals, aldrig sinande, förstahands-vittnesmål som beskriver denna varelse - samtidigt som fotografier tillika filmmaterial uteblir?

Det går inte.

Så, vad återstår?








Samstag, 28. Mai 2016

Kosmiska principer

På mitt förra jobb förhöll det sig som så med arbetsbördan att tre effektiva arbetstimmar var nog för att utföra det arbete som förväntades av mig. Eftersom det rörde sig om en heltidstjänst hade jag därmed flera timmar varje dag som jag kunde göra annat på. Det blev en hel del forum, videoklipp och framför allt bloggande. 

Till och från skrev jag också på andra projekt, bland annat gjorde jag en översättning av en tunnare bok bestående av 25 spirituella aforismer. Innehållet sägs härstamma från en kosmisk federation dedikerad att tjäna den oändliga Intelligens tillika Kärlek som utgör såväl det synliga som osynliga Universum. 


Översättningen och det kringliggande arbetet blev klart för lite mer än ett halvår sedan, men först nu nämner jag det här. Den som är intresserad kan läsa dem alla i systerbloggen 25 principer om verkligheten

Pappers- samt Kindleutgåva beställes enklast genom Amazon [länk] eller Createspace [länk]. 



Må den bidraga positivt.


Donnerstag, 31. März 2016

Tänka fel är störst




Texten återfinns utanför universitetshusets aula i min hemstad Uppsala. Orden formulerades i slutet av 1700-talet av upplysningsmannen Thomas Thorild, som med retorisk färdighet lyckades övertyga sin samtid om utsagans rimlighet.

Såsom sannt vett, sann ära, sann lycksalighet icke hafva ett större hinder än af falskt vett, falsk ära, falsk lycksalighet: så har ock den sanna friheten ingen större fiende i verlden än den falska. Af hvilken falska frihet menniskor först förvillas till en galen förtjusning; och sedan, när de finna sig bedragna, till en galen förtviflan, som störtar i träldom. Deraf ses, att det aldra största för allmän sällhet är: frågan om det rätta.[...]
Den sanna frihet, som Gud stiftat för alla väsenden, är den, att följa sin (sanna) natur; och att, då menniskans natur är att söka sällhet, hvilken endast genom det goda kan vinnas, så är ock menniskans naturliga och äkta frihet just rättigheten att få göra allt det goda, som hon kan; hvaraf följer, att hvars och ens dygd är måttet för hans frihet. Ty en rättighet, att äfven få göra allt det onda man kunde, skulle vara en rätt till att göra orätt; hvilket icke kan tänkas. [källa]

Säger han bland annat. Förvisso logiskt sett från grundantagandet att kyrkans läror äro de rätta, men med tanke på det högst relativa i begreppet "god", så även när det kommer till Bibeln, måste ändå tillstås att det i huvudsak rör sig om vältalighet snarare än saklighet. Utan kontexten blir det ännu grumligare, varpå Uppsala-studenternas fortsatta förvirring består.

Citatet är förstås mycket omstritt. Jag kommer ihåg att det blev totalsågat av bland annat Alexander Bard i ett avsnitt av Filosofiska rummet för många år sedan. Även jag har större delen av mitt liv varit mycket ifrågasättande. I dag är jag av åsikten att det är, om inte lyckat, så åtminstone relevant.


Filosofi var under mina gymnasieår ett av mina största intressen. Det var under andra ring som jag tack vare en engagerad lärare och halvtafflig lärobok fick upp ögonen för ämnet; läraren ville för allt i världen undvika Heidegger i undervisningen och bokens omslag pryddes av Wittgensteins nuna: varpå dessa blev mina ledstjärnor.

Hyllmeter kan sägas om deras respektive tankar, men vad de i grund och botten bidrog till hos mig var att tänka klokare. Med sin strävan efter att utgå från en så fundamental punkt som möjligt har Heidegger fått mig att söka efter detsamma närhelst en diskurs, av såväl vardaglig som tyngre börd, står för dörren.

Wittgensteins lika stringenta som dunkla utsagor om språkets natur gav mig en känsla för ord, deras betydelse och deras användare, som jag sedermera kunnat applicera lika mycket på mina egna som andras resonemang.

Martin Heidegger och Ludwig Wittgenstein

Under min aktivaste filosofiperiod dök frågan om ämnets giltighet ofta upp. Att motivera dess existensberättigande var, tack vare Sartre, Descartes och diverse döda greker, ibland lika utmanande som att argumentera för latinets sak. 'Tanke om tanke' var, hur rimligt det än ter sig, svårt att ro i land.

10 år senare måste jag konstatera att den allmänna avsaknaden av filosofi här i världen är en tragedi.

Jag skulle kunna göra det lätt för mig och ta upp politik, men låt mig i stället rikta blickarna mot den inte lika uppenbara vetenskapliga världen. I januari/februari skrev jag i min engelska webbjournal en artikelserie i två delar. Den första delen behandlar kosmologi och astrofysik medan den andra kretsar kring LHC och partikelfysik.

I den första artikeln gör jag, bland annat, tydligt att moderna hjältar som Stephen Hawking och (för svenskar) Ulf Danielsson gör sig skyldiga till yttranden om Big Bang vilka vilar på högst tveksam logisk grund.

I följande föredrag från 2012 säger sistnämnde följande om vad som fanns innan universum:

Från början fanns bara en expanderande tomhet, en slags pådrivande mörk energi ... och små dallringar. - Ulf Danielsson [föredraget]

Detta föregick alltså Universum. Rummet sitter tyst och lyssnar, men vad är tomhet och i vad expanderar det? Vad är det som dallrar? En dallring har lika mycket betydelse som en dans eller ett hopp, det beskriver en specifik handling av något. Mörk energi erkänner fysikerna åtminstone att de inte vet vad det är.

Om jag icke apriori kan ange elementarsatserna, så måste det leda till uppenbart nonsens att försöka ange dem. - Ludwig Wittgenstein, 5.5571, Tractatus

Artikel två går i genom partikelfysikens historia med huvudsaklig fokus på CERNs partikelaccelerator och dess "fynd". Där uppdagas bland annat CERNs metodologi och hur den skiljer sig avsevärt mot den metod som de utger sig för att använda, nämligen den vetenskapliga.

Jag hörde en gång någon berätta att skillnaden på intelligens och visdom är att det krävs intelligens för att bygga en atombomb, visdom för att låta bli. Jag vill påstå att detsamma gäller partikelacceleratorer.

Hur gick det till när man upptäckte Higgs-bosonen till exempel? Två grupper, med den specifika uppgiften att finna Higgs, var ansvariga för samtliga moment - allt från detektorkalibrering till dataanalys - av experimentet. Allmänhetens insyn är ytterst begränsad på grund av datamängdens storlek och komplexitet. Offentliggörandet av utvalda mängder tycks inte vara mödan värt.

En noggrann dokumentation av alla moment återstår att finna. Huruvida resultaten är reproducerbara förblir oklart. Att helt enkelt lita på att alla involverade håller sig objektiva, när hela deras framtid bestäms av experimentets utgång, tyder om inte annat på usel utformning.

Här lyser frånvaron av djup och förnuftig tanke inom de finaste vetenskapliga institutionerna. I dess ställe finner man självförhärligande grupptänk, mer intresserat av teoretiskt plockepinn och Nobelpris än insikt om verklighetens natur.

Det betänkligaste i vårt betänkliga tidevarv är, att vi inte tänker. - Martin Heidegger [källa]

När ett beteende eller en tanke avviker betydligt från de premisser som tydligt stipulerats, kan vi prata om korrekthet i någon relevant mening?




...






Donnerstag, 26. November 2015

Konspiration©

 KONSPIRERA kon¹spire⁴ra, i Sveal. äv. -e³ra², v. -adevbalsbst. -ANDE-ING
1) tillsammans med annan l. andra i hemlighet planlägga ngt brottaligt l. ngt mot ngn annan fientligt, vara l. ingå i komplott med ngn (mot ngn), smida ränker, bedriva stämplingar, stämpla, deltaga i sammansvärjning; särsk. i fråga om politisk värksamhet. 
– KONSPIRATION r. l. f.[jfr t. konspiration, eng. o. fr. conspiration, av lat. conspiratio (gen. -ōnis)]
sammansvärjning, komplott; stämpling. Deltaga i (förr äv. göra) en konspiration (mot ngn), förr äv. hava konspira- tion med ngn, vara i komplott med ngn. 
© Svenska Akademien. SAOB spalt: K2160; tryckår: 1937

När man läser definitionen i Svenska Akademiens Ordbok är det förvånande hur ett så klart definierat begrepp nuförtiden så frikostigt associeras med dagdrömmande sinneslösheter. I synnerhet kombinationen konspiration+teori tycks mestadels användas för att devalvera och ogiltigförklara alternativa idéer till den officiella historieskrivningen. 

Påpekar någon brister i den etablerade förklaringen spelas de förvånansvärt ofta bort genom ett enkelt "Här kommer konspirationsteorierna". I våra dagstidningar* förekommer även vårt "behov av komplicerade och spännande förklaringar" som en grund till varför folk inte nöjer sig med information från etablerade kanaler.

Faktum är att konspirationer är verklighet

Ett exempel på en regelrätt sådan skedde i slutet av juni år 1788 när en handfull svenska soldater utklädda till ryska kosacker provocerade fram en belägring som blev inledningen till det svensk-ryska kriget 1788-1790. Provokationen var på direkt order av den svenska kungen Gustav III**. 

Kung Gustav III och den amerikanska f.d. försvarschefen Lyman L. Lemnitzer, 
båda intresserade av att iscensätta terrordåd mot den egna befolkningen.

235 år sedan förvisso, men då ska vi inte glömma att det säkerligen inte var första gången en dylik taktik användes, och definitivt inte den sista. För några decennier sedan, 1962 för att vara exakt, var USA:s försvarschef nära att utföra samma typ av falsk provokation. Planen kallades Operation Northwoods och målet var att legitimera ett militärt anfall mot Kuba. Det skulle bl.a. uppnås genom att den amerikanska regeringen skulle iscensätta terrorism mot sina egna medborgare. 

Dåden skulle skyllas på kubanska kommunister. Dokumenten som finns att läsa på nätet i sin helhet är mycket detaljerade och rymmer både försvarschefens och CIA-chefens underskrifter. President Kennedy vägrade emellertid att skriva under och operationen utfördes aldrig. 

Vidare relevanta bedrägerier med betydligt allvarligare efterspel är Gulf of Tonkin-incidenten, 1964, en icke-händelse som rapporterades som en oprovocerad attack och som direkt ledde till en eskalering av Vietnamkriget, Gleiwitz-incidenten 1938 där tyskar som utgav sig för att vara polacker attackerade en polsk radiostation för att ge Tyskland anledning att invadera Polen. Riksdagshusbranden, är ytterligare ett exempel.

Med tiden kommer skeletten i garderoben fram. 

Exemplena här är grova men evidensmässigt obestridbara. Antalet incidenter i sin helhet finns det otaligt fler av, rent historiskt har de styrande sällan varit intresserade av ärlighet gentemot befolkningen, lika lite i antikens dagar som idag. 

Edward Snowden, internationellt efterlyst för att ha läckt information 
om NSA:s globalt omfattande och fullt godtyckliga spionering på världens befolkning.

Vad kallar vi annars Saudiaffären där två oppositionsregeringar ingår djupt omoraliska affärsuppgörelser som strider mot sitt eget reglemente? Eller Snowdenläckorna som de facto visar att det finns en global övervakningsapparat som systematiskt samlar in information, oreglerat och i monstruös skala världen över? 

Gång på gång visar det sig att officiellt vedertagen informationen är falsk, till och med tvärtemot vad som påstås. Den är inte alltid det, men det finns goda grunder att vara tveksam till historieskrivningen från både idag och igår. Använd ditt sunda förnuft, magkänsla och integritet. Lika lite som man får vara dum får man vara naiv. 

Hur trevligt det än må vara att leva i en värld där allt du läser i tidningen är sant så är det tyvärr inte så. 

Det är bara att hantera.



Se även:
En bra lista med ett flertal goda fall: http://humansarefree.com/2014/01/33-conspiracy-facts-that-you-may-still.html
Thulegate, appropå mörkläggningar: https://en.wikipedia.org/wiki/1968_Thule_Air_Base_B-52_crash "Thulegate"
Geijeraffären, appropå tillförlitliga politiker: https://sv.wikipedia.org/wiki/Geijeraff%C3%A4ren
9/11, jämförelser med andra brinnande skyskrapor: http://911research.wtc7.net/wtc/analysis/compare/fires.html

*DN har i flera års gjort sitt bästa för att smutskasta alla försök till alternativa förklaringar till historiska händelser. Artikeln här förekommer med jämna mellanrum och lämnar mycket kvar att önska. Att nämna att George W. Bush låg bakom 9/11-attackerna tycks vara tidningens specialitet. 
**https://sv.wikipedia.org/wiki/Berndt_Johan_Hastfer

Donnerstag, 24. September 2015

Den sista flygningen

Den 8:e mars 2014 försvann Malaysian Airlines Flight 370 under en flygning från Kuala Lumpur till Beijing. Det faktum att planet innehöll 239 människor och mer eller mindre gick upp i rök utan några som helst klarheter i vad som hänt skapade enormt, globalt mediabrus. Lika ofta som pekuliära omständigheter framkom gick den officiella konsensusen om planets öde i sär. Fram till nyligen, då man tydligen funnit vrakdelar som misstänks ha tillhört farkosten. Vid detta tillfälle är det lägligt att minnas de många märkligheter som kantat historien om MH370.

Fram till försvinnandet


Det var ungefär en timme efter att planet lyft som radiokontakten oväntat upphörde. Detta skedde i samband med att kontakten skulle lämnas över till ett flygtorn i Ho Chi Minh City. Exakt vad som därefter hände är oklart eftersom planets transponder även den sattes ur spel, planet hamnade i ett elektroniskt mörker. Klart verkar emellertid vara att planet ändrade kurs, tillbaka mot Indonesien och mot Indiska oceanen, sydvästlig riktning.

Civila radaruppgifter saknas, däremot meddelade malaysisk militär att de fångat upp planet på sin radar som kuriöst nog indikerade att planet kort efter helomvändningen stigit från den normala flyghöjden ~10 000m till nära 14 000 meter innan det på kort tid lade sig på en höjd motsvarande 7000 meter. En manöver som sannolikt hade inneburit att samtliga (oförberedda) ombord förlorade medvetandet.

Detta vet man med bestämdhet har skett, men därefter hopar sig frågetecknen.

Efter att planet lämnat radarområdet var planet elektroniskt osynligt i tre minuter till innan dess kommunikationssystem oväntat fick kontakt med Inmarsats satellitnätverk. Inmarsat är ett brittiskt företag med inriktning telekommunikation vars satelliter trackar via s.k. 'ping's.

Riktning oklar


Av allt att döma fortsatte planet vara i luften runt 6 timmar efter det sista utslaget på den malaysiska militärradarn. Inmarsats satellit fortsatte nämligen att plocka upp signaler, pings, från MH370 sex timmar efter dess försvinnande. Signalerna (kallade Burst Timing Offsets eller 'BTO') kom in totalt 7 gånger, med cirka en timmes mellanrum, enligt en officiell sammanfattning från Australia Transport Safety Bureau.

Tidsintervallerna mellan varje uppsnappad ping.

Om man utgår helt och hållet från BTO-signalerna har planet sannolikt först åkt relativt stadigt väst/sydväst för att sedan bytt håll igen och åkt mot öst, antingen rakt eller nord/syd-östligt. Jeff Wise, oberoende journalist, har på relativt goda grunder kommit fram till att planet sannolikt tog sig till Kazakstan - vilket överensstämmer med satellitdatan. Några Inmarsat-anställda har istället tolkat det som att planet flög sydostlig riktning för att sedan krascha i havet, vilket blivit den officiella storyn.

Enligt Inmarsats data befann planet sig någonstans på den röda linjen när den skickade ut sin sista signal. 

Samtidigt överensstämmer BTO-infon inte 100% med annan satellitdata kallad BFO (Burst Frequency Offset). Ett faktum som såväl Jeff Wise som rymdforskaren Duncan Steel är eniga om. Den som är intresserad är välkommen att sätta sig in i den tekniska jargongen, men för att sammanfatta: fallet verkar så vara, men BFO-datan verkar också vara lättare att manipulera och därför inte av lika hög vikt. Men frågan kvarstår: varför stämmer inte siffrorna med varandra?

Inmarsat själva har kommit fram till att detta är det sannolikaste scenariot.

Det är förståeligt att ovanstående tekniska information fått stor betydelse för de involverade, men frågan är om den inte fått för stor uppmärksamhet med tanke på den minst sagt förvirrade bild av flygfärden den representerar.

En avgörande fråga vi bör ställa oss är huruvida det är rimligt att av alla tusentals satelliter vi har i omlopp runt jorden, så är det endast en enskild Inmarsat ping-satellit som plockat upp någonting om det här planet de 6-7 timmar det var ute på vift. Om vi ägnar en tanke åt den globala övervakningsapparatens kompetens, som Snowden-läckorna uppdagade, ter det sig ännu mera märkligt.

Alternativ destination


Att rikta blickarna mot Diego Garcia är liktydigt med att ignorera de slutsatser som såväl Malaysia, Australien, USA och en hop mer eller mindre kvalificerade personer. Men kom då ihåg att de helt och hållet förlitar sina utlåtanden på BTO-pingsen och själva vänder ett blint öga mot andra avgörande fakta.

Diego Garcia

Förutom att ön ligger på ett lägligt avstånd om man räknar in flygtid etc., så såg en stor mängd ögonvittnen en lågt flygande jumbojet, i Malaysian Airlines karismatiska röd-blåa färger, flyga över Maldiverna tidigt på morgonen den 8:e mars. Planet sågs flyga i en sydvästlig riktning nära 6 timmar efter att de försvunnit från Malaysisk radar.

Maldiverna och Diego Garcia.

Vittnesmålen har dokumenterats av de lokala polismyndigheterna och anses mycket trovärdiga, Western Australian har varit på plats och träffat vittnena vars namn och redogörelser återges i en artikel av Huffington Post.

Vidare var alla flygningar inställda på Diego Garcia i 72h, mellan 8-10 mars. Ett faktum som stod att läsa på facebooksidorna Diego Garcia Passenger Terminal samt U.S. Navy Support Facility Diego Garcia men som en kort tid därefter raderades. Lyckligtvis hann folk ta skärmdumpar.

Lägligt.

En stänging av flygplatsen i tre dygn hade inneburit en ovanligt tom militärbas mitt ute i den Indiska oceanen, en ideal plats om någon önskat landa och ta tillvara på ett eftersökt Boeing 777 ostört.

Människorna ombord


Det fanns ett flertal intressanta människor ombord. Kaptenen Zaharie Ahmad Shah tillhör en av dem eftersom han med sin utförliga kompetens måste räknas till en av de huvudmisstänkta i ett kapningssammanhang. Enligt DailyMail var flygplan hans största intresse, därav hade han en mycket avancerad flygsimulators-setup i sin lägenhet utanför Kuala Lumpur. Inte ovanligt i sig, men enligt malaysisk polis hade han programmerat in en flygrutt involverande en landning av ett Boeing 777-plan på en ö i mitten av Indiska oceanen. Rutten hade raderats en månad innan flygningen.

Flygkapten Zaharie Ahmad Shah vid sin sofistikerade flygsimulator.


20 personer (12 malaysier och 8 kineser) hade höga positioner på företaget Freescale Semiconductor - ett Texas-baserat företag som utvecklar sensorer, mikroprocessorer och andra komponenter för användning i bland annat avancerade vapensystem och inom flygplansnavigation. S.k. smygteknik är en av deras specialiteter.

Två iranska män tog sig ombord med stulna pass. Lägg märke till att mannen till vänsters ben är kopierade och inklistrade från höger bild. En av flera små konstigheter som kantar historien.

Två passagerare av iransk härkomst tog sig ombord med stulna pass. Att de var inblandade i en eventuell kapning ses av flera källor som osannolikt, istället representerar de en relativt vanlig typ av resenärer som vill ta sig till Europa av uppehållsskäl. Att de hade fyllt en läglig funktion som kapare i ett annat scenario kan emellertid inte uteslutas...

Händelseförloppet


Tillåt mig att presentera en bild av vad som eventuellt utspelade sig.

Planet lyfter och flyger planenligt i cirka en timme tills det ska byta radiokontakt mellan de två flygtornen. Kaptenen säger adjö till flygtornet i Malaysia men tar aldrig kontakt med tornet i Ho Chi Mingh City. Antingen oskadliggör han den andra piloten eller så är han också med på det. Vi måste förutsätta att det befann sig åtminstone ett par ytterligare kapare bland passagerarna.

Transpondern stängs av och planet är nu kommunikativt "dött". Kaparna sätter på sig gasmasker innan planet gör en skarp sväng sydvästlig riktning. Planet stiger snabbt ett par tusen meter för att sedan snabbt gå ned 2-3000, vilket orsakar att alla utom de förberedda svimmar.

Piloten fortsätter på den kurs han intagit, den som går mot Diego Garcia, samtidigt försätts passagerarna med påsar över huvudena och bakbinds av övriga hejdukarna, som möjligtvis även manipulerar flygplanets satellitkommunkationssystem*.

Ungefär sex timmar senare landar planet på ett relativt öde Diego Garcia. Samtliga av människorna ombord avrättas, alternativt att de 20 topphjärnorna från Freescale Semiconductor benådas.

Planet modifieras. Två veckor senare lyfter det från Miami, sannolikt utan piloter; med ett helt nytt mål i sikte.

Welkom in den Haag.

9/11 i kvadrat


Teoretiseringar om MH370s öde finns det lika många av som människor. Gemensamt för dem alla är att de alla har relativt lös grund under sig, så även den teori jag kommer framföra. Den är hundra procent spekulativ och går inte på något sätt att bevisa; jag finner den emellertid roande och, sett till ett större historiskt perspektiv, minst lika trovärdig som de konkurrerande utläggningarna.

Jag anser att planet kan ha stulits med avsikten att senare användas för att iscensätta ett terrordåd. En åsikt som även före detta vice FBI-direktören James Kallstrom delar. Målet kan mycket väl ha varit 2014 Nuclear Security Summit som ägde rum två veckor efter MH370s försvinnande.

Faktum är att CNN rapporterade om just ett Boeing 777 som under mötets gång bröt flygförbudet som införts. Planet var ett fraktflyg som flög från Miami till Amsterdam tillhörande LAN Cargo.

Två holländska F16 stridsflygplan var tvungna att eskortera bort flyget som antingen glömt ansöka om tillstånd alternativt inte visste att det rådde flygförbud i området. Holländska RTL rapporterar utförligare att planets transponder var inaktiv.

Planet dirigerades till Frankfurts flygplats.

Två holländska F16-stridsflyg.

På toppmötet närvarade 53 av världens mäktigaste presidenter och kungligheter, bl.a. Obama, Cameron, Jinping, Merkel, Hollande m.fl.. Hade en Boeing 777 fullproppad med sprängmedel flugit in i dessa möteslokaler är det inte svårt att föreställa sig de ödesdigra globala konsekvenser som det inneburit.

Tack vare de ombordvarande iranierna hade man kunnat få det att se ut som ett verk av islamistgrupper och samtidigt skapat enorm instabilitet i världen: ett 11:e september i kvadrat.

Men så blev det inte. Operationen misslyckades och därför fortsätter MH370 vara planet som utan förklaring försvann från jordens yta.





--

Ett par rader


Det finns i hål i teorin varav det största torde vara hur ett planet kunde förvandlas till ett legitimt LAN Cargo-plan med avreseort Miami, men å andra sidan känns det inte som ett omöjligt uppdrag med hänsyn till operationens övriga magnitud. Naturligtvis gör jag inga anspråk på att teorin är korrekt, jag kan bara utgå från den fakta som finns samt göra mitt bästa för att pussla ihop dem utifrån min världsbild.

Lämpligt vore att gå närmare in på den i ett annat inlägg, då det rör sig om ett komplext men viktigt ämne. Vad jag kan säga är, att jag efter egen erfarenhet - grundat i ett sunt intellekt och brinnande intresse - finner det både möjligt och troligt att det finns maktorgan i världen, som utan direkt (men indirekt) kungörelse av sin existens, har ett ofattbart omfattande inflytande på oss och vår värld. Att de sätter sina egna intressen framför våra behöver knappast nämnas, även om det som sagt är mer intrikat än så.



Källor och asterisker:
*Jeff Wise går in på detta mer i detalj i sin artikel. Han misstänker att tre ryssar var inblandade. I korta drag går han in på att personerna sitter diskret, direkt under planets satellitantenn samt i närheten av E/E-luckan, som man skulle kunna manipulera planets BFO-data genom:
http://edition.cnn.com/2014/03/24/world/europe/summit-plane-intercept/
http://www.bbc.com/news/world-asia-26503141
http://www.huffingtonpost.co.uk/2015/04/04/mh370-maldives-islanders-low-flying-missing-malaysia-airlines-flight_n_7003406.html
http://www.bbc.com/news/world-asia-26525281
http://gizmodo.com/the-case-of-the-mh370-wing-segment-keeps-getting-weirde-1727429146
https://sv.wikipedia.org/wiki/Malaysia_Airlines_Flight_370