Nyligen såg jag om ett avsnitt av Star Trek: Voyager kallat "Emanations" (S1E8). I avsnittets början undersöker en expedition en egendomlig måne i hopp om att finna användbart råmaterial. I stället finner de en mängd livlösa kroppar; var och en inlindade i ett vitt nät, utspridda i ett omfattande grottsystem.
 |
| Kommendörkapten Chakotay undersöker en massgrav. (1) (2) |
En av kadetterna undersöker kroppen närmare, men blir snart tillrättavisad av expeditionens ledare, kommendörkapten Chakotay, som påpekar att det möjligen rör sig om rituella begravningar, och att om så är fallet, måste respekteras till varje pris. Endast en ytterst ytlig medicinsk scan accepteras, varav tjafs uppstår, då kadetterna menar att närmare undersökningar kan ge mer information om den gåtfulla situationen.
 |
| Kommendörkaptenen tillsammans med ifrågasättande kollegor. (3) |
Beslutet står emellertid fast: kropparna och platsen skall lämnas orörda. För handlar det om en helig ritual är det viktigaste att vördnad visas. Om priset innebär ett par obesvarade frågor må så vara. Scenariot väckte till liv en gammal tanke jag burit på länge, en tanke om att återställa det som någon gång fråntagits sin rättmätiga plats, rövats bort från sitt sammanhang, och omvandlats till ett forskningsobjekt, en sevärdhet eller bådadera.
 |
| Brittiska kolonisatörer med stöldgods från invasionen av kungadömet Benin (Nigeria) i slutet av 1800-talet. (4) |
Massiva mängder av sådana föremål inryms på museer världen över. Faktum
är att majoriteten av alla historiska utställningsföremål är
plundrat gods; som kolonisatörer, främmande militär och lokala
talanger lagt beslag på för ära och pengar. [LÄNK]
Men inte allt som stoltseras ut på mässor och institutioner är av keramik och trä, även kvarlevorna av människor har mött samma öde. Låt oss titta tillbaka på hösten 1991, då två tyska vandrare råkar på en människokropp som sticker fram ur en upptinad glaciär. Ismannen, som senare fick namnet Ötzi, misstänks först vara en omkommen bergsklättrare, men så snart man fastställt att det rör sig om en urtidsmänniska är sensationen ett faktum.
 |
| 1991, Ötzis kvarlevor upptäcks. (5) |
Under åren som följde var Ötzi föremål för intensiv forskning, man ville veta allt om mannen som mött sitt öde i de tyrolska alperna. Kroppen har daterats till cirka 3200 f.Kr., vilket gör den till den äldsta naturligt bevarade mumien någonsin. Vidare undersökningar har gjort många övertygade om att han var en shaman, då en mängd torkade örter och en ceremoniell yxa återfanns bland hans ägodelar.
Avgjort intressantast torde hans 57 tatueringar vara. Till synes enkla punkter och streck utspridda sporadiskt över kroppen. Deras inkonsekventa natur har funnit sin logik vid närmare efterforskningar vilka visat dem korrespondera med akupunktur-punkter.[LÄNK]
 |
| Ötzis tatueringar. Foto: Eurac/ Marco Samadelli (6) |
 |
| Diagram över tatueringarnas placeringar (7). |
Ett faktum som visserligen erkänts, om än de uppenbara slutledningarna i mångt och mycket ignorerats – enligt den officiella historieskrivningen hade ju den europeiska bronsåldersmänniskan knappast någon kontakt med asiatiska kulturer. Dessutom är de äldsta kinesiska skrifterna som nämner akupunktur daterade till 200 f.Kr.[LÄNK]
Detta och mycket mer är naturligtvis oerhört värdefull information som givit en extremt sällsynt inblick in i vårt förflutna. Självklart ska vi veta bättre än att inte uppskatta sådant. Dessutom måste hänsyn tas till att vi, vid tiden för upptäckten, befann oss i en kulturellt ramverk som dominerades av sträng materiell och scientistisk anda. Gjort är gjort.
Här vill jag emellertid återgå till kommendörkapten Chakotays hållning. Vi har i det här fallet antagligen inte att göra med en rituell begravning, men sannolikt en helig man, och allra minst en av våra förfäder; som i över 5000 år med sina kvarlevor upprätthöll rollen som bevakare; en grå konung över glaciärerna; men som tragiskt nog de senaste 30 åren reducerats till akademiskt föremål tillika turistfälla.
 |
| Det autentiska liket återfinns i ett kylrum på ett italienskt museum. När upphör respekten för de döda att gälla? (8) |
Det har nu gått mer än tre decennier sedan Ötzi rövades bort från sin viloplats bland bergen och även om det säkerligen fortfarande pågår forskningsarbeten kring honom, så torde det mest essentiella vara avbockat vid det här laget. Det är med andra ord läge att återlämna honom till sin rättmätiga plats.
 |
| Västvärldens kollaps, 2020-tal. Av JaySimons. (9) |
Vi lever i en tid av
förfall. Liksom många andra tolkar jag det som den Europeiska
imperialismens (se: Västvärldens) sista dagar vid en makt som inneburit materiellt
överflöd för en vansklig minoritet till bekostnad av jordens och
den stora majoritetens hälsa, förnuft och framför allt själ. Vår
världsbild färgas av ett paradigm som i vetenskapens namn reducerat verkligheten till mätbara partiklar - värderade i form av resurser.
 |
| På fyndplatsen återfinns ett slags tomt gravmonument. Är vördnaden för naturens mäktiga krafter något mytiskt, eller blott en myt? (10) |
Låtom oss i den grad det
är möjligt underlätta läkningsprocessen orsakat av 400 års trauma.
Låtom oss samtidigt hedra Ismannen för de åren han tappert tjänat
våra infantila sinnen, genom att som tack befria honom från kylskåpet han ligger inlåst i, och återlämna honom till den steniga bädd han hör hemma.
Må Ismannen drömma igen.
