Donnerstag, 26. November 2015

Konspiration©

 KONSPIRERA kon¹spire⁴ra, i Sveal. äv. -e³ra², v. -adevbalsbst. -ANDE-ING
1) tillsammans med annan l. andra i hemlighet planlägga ngt brottaligt l. ngt mot ngn annan fientligt, vara l. ingå i komplott med ngn (mot ngn), smida ränker, bedriva stämplingar, stämpla, deltaga i sammansvärjning; särsk. i fråga om politisk värksamhet. 
– KONSPIRATION r. l. f.[jfr t. konspiration, eng. o. fr. conspiration, av lat. conspiratio (gen. -ōnis)]
sammansvärjning, komplott; stämpling. Deltaga i (förr äv. göra) en konspiration (mot ngn), förr äv. hava konspira- tion med ngn, vara i komplott med ngn. 
© Svenska Akademien. SAOB spalt: K2160; tryckår: 1937

När man läser definitionen i Svenska Akademiens Ordbok är det förvånande hur ett så klart definierat begrepp nuförtiden så frikostigt associeras med dagdrömmande sinneslösheter. I synnerhet kombinationen konspiration+teori tycks mestadels användas för att devalvera och ogiltigförklara alternativa idéer till den officiella historieskrivningen. 

Påpekar någon brister i den etablerade förklaringen spelas de förvånansvärt ofta bort genom ett enkelt "Här kommer konspirationsteorierna". I våra dagstidningar* förekommer även vårt "behov av komplicerade och spännande förklaringar" som en grund till varför folk inte nöjer sig med information från etablerade kanaler.

Faktum är att konspirationer är verklighet

Ett exempel på en regelrätt sådan skedde i slutet av juni år 1788 när en handfull svenska soldater utklädda till ryska kosacker provocerade fram en belägring som blev inledningen till det svensk-ryska kriget 1788-1790. Provokationen var på direkt order av den svenska kungen Gustav III**. 

Kung Gustav III och den amerikanska f.d. försvarschefen Lyman L. Lemnitzer, 
båda intresserade av att iscensätta terrordåd mot den egna befolkningen.

235 år sedan förvisso, men då ska vi inte glömma att det säkerligen inte var första gången en dylik taktik användes, och definitivt inte den sista. För några decennier sedan, 1962 för att vara exakt, var USA:s försvarschef nära att utföra samma typ av falsk provokation. Planen kallades Operation Northwoods och målet var att legitimera ett militärt anfall mot Kuba. Det skulle bl.a. uppnås genom att den amerikanska regeringen skulle iscensätta terrorism mot sina egna medborgare. 

Dåden skulle skyllas på kubanska kommunister. Dokumenten som finns att läsa på nätet i sin helhet är mycket detaljerade och rymmer både försvarschefens och CIA-chefens underskrifter. President Kennedy vägrade emellertid att skriva under och operationen utfördes aldrig. 

Vidare relevanta bedrägerier med betydligt allvarligare efterspel är Gulf of Tonkin-incidenten, 1964, en icke-händelse som rapporterades som en oprovocerad attack och som direkt ledde till en eskalering av Vietnamkriget, Gleiwitz-incidenten 1938 där tyskar som utgav sig för att vara polacker attackerade en polsk radiostation för att ge Tyskland anledning att invadera Polen. Riksdagshusbranden, är ytterligare ett exempel.

Med tiden kommer skeletten i garderoben fram. 

Exemplena här är grova men evidensmässigt obestridbara. Antalet incidenter i sin helhet finns det otaligt fler av, rent historiskt har de styrande sällan varit intresserade av ärlighet gentemot befolkningen, lika lite i antikens dagar som idag. 

Edward Snowden, internationellt efterlyst för att ha läckt information 
om NSA:s globalt omfattande och fullt godtyckliga spionering på världens befolkning.

Vad kallar vi annars Saudiaffären där två oppositionsregeringar ingår djupt omoraliska affärsuppgörelser som strider mot sitt eget reglemente? Eller Snowdenläckorna som de facto visar att det finns en global övervakningsapparat som systematiskt samlar in information, oreglerat och i monstruös skala världen över? 

Gång på gång visar det sig att officiellt vedertagen informationen är falsk, till och med tvärtemot vad som påstås. Den är inte alltid det, men det finns goda grunder att vara tveksam till historieskrivningen från både idag och igår. Använd ditt sunda förnuft, magkänsla och integritet. Lika lite som man får vara dum får man vara naiv. 

Hur trevligt det än må vara att leva i en värld där allt du läser i tidningen är sant så är det tyvärr inte så. 

Det är bara att hantera.



Se även:
En bra lista med ett flertal goda fall: http://humansarefree.com/2014/01/33-conspiracy-facts-that-you-may-still.html
Thulegate, appropå mörkläggningar: https://en.wikipedia.org/wiki/1968_Thule_Air_Base_B-52_crash "Thulegate"
Geijeraffären, appropå tillförlitliga politiker: https://sv.wikipedia.org/wiki/Geijeraff%C3%A4ren
9/11, jämförelser med andra brinnande skyskrapor: http://911research.wtc7.net/wtc/analysis/compare/fires.html

*DN har i flera års gjort sitt bästa för att smutskasta alla försök till alternativa förklaringar till historiska händelser. Artikeln här förekommer med jämna mellanrum och lämnar mycket kvar att önska. Att nämna att George W. Bush låg bakom 9/11-attackerna tycks vara tidningens specialitet. 
**https://sv.wikipedia.org/wiki/Berndt_Johan_Hastfer

Donnerstag, 24. September 2015

Den sista flygningen

Den 8:e mars 2014 försvann Malaysian Airlines Flight 370 under en flygning från Kuala Lumpur till Beijing. Det faktum att planet innehöll 239 människor och mer eller mindre gick upp i rök utan några som helst klarheter i vad som hänt skapade enormt, globalt mediabrus. Lika ofta som pekuliära omständigheter framkom gick den officiella konsensusen om planets öde i sär. Fram till nyligen, då man tydligen funnit vrakdelar som misstänks ha tillhört farkosten. Vid detta tillfälle är det lägligt att minnas de många märkligheter som kantat historien om MH370.

Fram till försvinnandet


Det var ungefär en timme efter att planet lyft som radiokontakten oväntat upphörde. Detta skedde i samband med att kontakten skulle lämnas över till ett flygtorn i Ho Chi Minh City. Exakt vad som därefter hände är oklart eftersom planets transponder även den sattes ur spel, planet hamnade i ett elektroniskt mörker. Klart verkar emellertid vara att planet ändrade kurs, tillbaka mot Indonesien och mot Indiska oceanen, sydvästlig riktning.

Civila radaruppgifter saknas, däremot meddelade malaysisk militär att de fångat upp planet på sin radar som kuriöst nog indikerade att planet kort efter helomvändningen stigit från den normala flyghöjden ~10 000m till nära 14 000 meter innan det på kort tid lade sig på en höjd motsvarande 7000 meter. En manöver som sannolikt hade inneburit att samtliga (oförberedda) ombord förlorade medvetandet.

Detta vet man med bestämdhet har skett, men därefter hopar sig frågetecknen.

Efter att planet lämnat radarområdet var planet elektroniskt osynligt i tre minuter till innan dess kommunikationssystem oväntat fick kontakt med Inmarsats satellitnätverk. Inmarsat är ett brittiskt företag med inriktning telekommunikation vars satelliter trackar via s.k. 'ping's.

Riktning oklar


Av allt att döma fortsatte planet vara i luften runt 6 timmar efter det sista utslaget på den malaysiska militärradarn. Inmarsats satellit fortsatte nämligen att plocka upp signaler, pings, från MH370 sex timmar efter dess försvinnande. Signalerna (kallade Burst Timing Offsets eller 'BTO') kom in totalt 7 gånger, med cirka en timmes mellanrum, enligt en officiell sammanfattning från Australia Transport Safety Bureau.

Tidsintervallerna mellan varje uppsnappad ping.

Om man utgår helt och hållet från BTO-signalerna har planet sannolikt först åkt relativt stadigt väst/sydväst för att sedan bytt håll igen och åkt mot öst, antingen rakt eller nord/syd-östligt. Jeff Wise, oberoende journalist, har på relativt goda grunder kommit fram till att planet sannolikt tog sig till Kazakstan - vilket överensstämmer med satellitdatan. Några Inmarsat-anställda har istället tolkat det som att planet flög sydostlig riktning för att sedan krascha i havet, vilket blivit den officiella storyn.

Enligt Inmarsats data befann planet sig någonstans på den röda linjen när den skickade ut sin sista signal. 

Samtidigt överensstämmer BTO-infon inte 100% med annan satellitdata kallad BFO (Burst Frequency Offset). Ett faktum som såväl Jeff Wise som rymdforskaren Duncan Steel är eniga om. Den som är intresserad är välkommen att sätta sig in i den tekniska jargongen, men för att sammanfatta: fallet verkar så vara, men BFO-datan verkar också vara lättare att manipulera och därför inte av lika hög vikt. Men frågan kvarstår: varför stämmer inte siffrorna med varandra?

Inmarsat själva har kommit fram till att detta är det sannolikaste scenariot.

Det är förståeligt att ovanstående tekniska information fått stor betydelse för de involverade, men frågan är om den inte fått för stor uppmärksamhet med tanke på den minst sagt förvirrade bild av flygfärden den representerar.

En avgörande fråga vi bör ställa oss är huruvida det är rimligt att av alla tusentals satelliter vi har i omlopp runt jorden, så är det endast en enskild Inmarsat ping-satellit som plockat upp någonting om det här planet de 6-7 timmar det var ute på vift. Om vi ägnar en tanke åt den globala övervakningsapparatens kompetens, som Snowden-läckorna uppdagade, ter det sig ännu mera märkligt.

Alternativ destination


Att rikta blickarna mot Diego Garcia är liktydigt med att ignorera de slutsatser som såväl Malaysia, Australien, USA och en hop mer eller mindre kvalificerade personer. Men kom då ihåg att de helt och hållet förlitar sina utlåtanden på BTO-pingsen och själva vänder ett blint öga mot andra avgörande fakta.

Diego Garcia

Förutom att ön ligger på ett lägligt avstånd om man räknar in flygtid etc., så såg en stor mängd ögonvittnen en lågt flygande jumbojet, i Malaysian Airlines karismatiska röd-blåa färger, flyga över Maldiverna tidigt på morgonen den 8:e mars. Planet sågs flyga i en sydvästlig riktning nära 6 timmar efter att de försvunnit från Malaysisk radar.

Maldiverna och Diego Garcia.

Vittnesmålen har dokumenterats av de lokala polismyndigheterna och anses mycket trovärdiga, Western Australian har varit på plats och träffat vittnena vars namn och redogörelser återges i en artikel av Huffington Post.

Vidare var alla flygningar inställda på Diego Garcia i 72h, mellan 8-10 mars. Ett faktum som stod att läsa på facebooksidorna Diego Garcia Passenger Terminal samt U.S. Navy Support Facility Diego Garcia men som en kort tid därefter raderades. Lyckligtvis hann folk ta skärmdumpar.

Lägligt.

En stänging av flygplatsen i tre dygn hade inneburit en ovanligt tom militärbas mitt ute i den Indiska oceanen, en ideal plats om någon önskat landa och ta tillvara på ett eftersökt Boeing 777 ostört.

Människorna ombord


Det fanns ett flertal intressanta människor ombord. Kaptenen Zaharie Ahmad Shah tillhör en av dem eftersom han med sin utförliga kompetens måste räknas till en av de huvudmisstänkta i ett kapningssammanhang. Enligt DailyMail var flygplan hans största intresse, därav hade han en mycket avancerad flygsimulators-setup i sin lägenhet utanför Kuala Lumpur. Inte ovanligt i sig, men enligt malaysisk polis hade han programmerat in en flygrutt involverande en landning av ett Boeing 777-plan på en ö i mitten av Indiska oceanen. Rutten hade raderats en månad innan flygningen.

Flygkapten Zaharie Ahmad Shah vid sin sofistikerade flygsimulator.


20 personer (12 malaysier och 8 kineser) hade höga positioner på företaget Freescale Semiconductor - ett Texas-baserat företag som utvecklar sensorer, mikroprocessorer och andra komponenter för användning i bland annat avancerade vapensystem och inom flygplansnavigation. S.k. smygteknik är en av deras specialiteter.

Två iranska män tog sig ombord med stulna pass. Lägg märke till att mannen till vänsters ben är kopierade och inklistrade från höger bild. En av flera små konstigheter som kantar historien.

Två passagerare av iransk härkomst tog sig ombord med stulna pass. Att de var inblandade i en eventuell kapning ses av flera källor som osannolikt, istället representerar de en relativt vanlig typ av resenärer som vill ta sig till Europa av uppehållsskäl. Att de hade fyllt en läglig funktion som kapare i ett annat scenario kan emellertid inte uteslutas...

Händelseförloppet


Tillåt mig att presentera en bild av vad som eventuellt utspelade sig.

Planet lyfter och flyger planenligt i cirka en timme tills det ska byta radiokontakt mellan de två flygtornen. Kaptenen säger adjö till flygtornet i Malaysia men tar aldrig kontakt med tornet i Ho Chi Mingh City. Antingen oskadliggör han den andra piloten eller så är han också med på det. Vi måste förutsätta att det befann sig åtminstone ett par ytterligare kapare bland passagerarna.

Transpondern stängs av och planet är nu kommunikativt "dött". Kaparna sätter på sig gasmasker innan planet gör en skarp sväng sydvästlig riktning. Planet stiger snabbt ett par tusen meter för att sedan snabbt gå ned 2-3000, vilket orsakar att alla utom de förberedda svimmar.

Piloten fortsätter på den kurs han intagit, den som går mot Diego Garcia, samtidigt försätts passagerarna med påsar över huvudena och bakbinds av övriga hejdukarna, som möjligtvis även manipulerar flygplanets satellitkommunkationssystem*.

Ungefär sex timmar senare landar planet på ett relativt öde Diego Garcia. Samtliga av människorna ombord avrättas, alternativt att de 20 topphjärnorna från Freescale Semiconductor benådas.

Planet modifieras. Två veckor senare lyfter det från Miami, sannolikt utan piloter; med ett helt nytt mål i sikte.

Welkom in den Haag.

9/11 i kvadrat


Teoretiseringar om MH370s öde finns det lika många av som människor. Gemensamt för dem alla är att de alla har relativt lös grund under sig, så även den teori jag kommer framföra. Den är hundra procent spekulativ och går inte på något sätt att bevisa; jag finner den emellertid roande och, sett till ett större historiskt perspektiv, minst lika trovärdig som de konkurrerande utläggningarna.

Jag anser att planet kan ha stulits med avsikten att senare användas för att iscensätta ett terrordåd. En åsikt som även före detta vice FBI-direktören James Kallstrom delar. Målet kan mycket väl ha varit 2014 Nuclear Security Summit som ägde rum två veckor efter MH370s försvinnande.

Faktum är att CNN rapporterade om just ett Boeing 777 som under mötets gång bröt flygförbudet som införts. Planet var ett fraktflyg som flög från Miami till Amsterdam tillhörande LAN Cargo.

Två holländska F16 stridsflygplan var tvungna att eskortera bort flyget som antingen glömt ansöka om tillstånd alternativt inte visste att det rådde flygförbud i området. Holländska RTL rapporterar utförligare att planets transponder var inaktiv.

Planet dirigerades till Frankfurts flygplats.

Två holländska F16-stridsflyg.

På toppmötet närvarade 53 av världens mäktigaste presidenter och kungligheter, bl.a. Obama, Cameron, Jinping, Merkel, Hollande m.fl.. Hade en Boeing 777 fullproppad med sprängmedel flugit in i dessa möteslokaler är det inte svårt att föreställa sig de ödesdigra globala konsekvenser som det inneburit.

Tack vare de ombordvarande iranierna hade man kunnat få det att se ut som ett verk av islamistgrupper och samtidigt skapat enorm instabilitet i världen: ett 11:e september i kvadrat.

Men så blev det inte. Operationen misslyckades och därför fortsätter MH370 vara planet som utan förklaring försvann från jordens yta.





--

Ett par rader


Det finns i hål i teorin varav det största torde vara hur ett planet kunde förvandlas till ett legitimt LAN Cargo-plan med avreseort Miami, men å andra sidan känns det inte som ett omöjligt uppdrag med hänsyn till operationens övriga magnitud. Naturligtvis gör jag inga anspråk på att teorin är korrekt, jag kan bara utgå från den fakta som finns samt göra mitt bästa för att pussla ihop dem utifrån min världsbild.

Lämpligt vore att gå närmare in på den i ett annat inlägg, då det rör sig om ett komplext men viktigt ämne. Vad jag kan säga är, att jag efter egen erfarenhet - grundat i ett sunt intellekt och brinnande intresse - finner det både möjligt och troligt att det finns maktorgan i världen, som utan direkt (men indirekt) kungörelse av sin existens, har ett ofattbart omfattande inflytande på oss och vår värld. Att de sätter sina egna intressen framför våra behöver knappast nämnas, även om det som sagt är mer intrikat än så.



Källor och asterisker:
*Jeff Wise går in på detta mer i detalj i sin artikel. Han misstänker att tre ryssar var inblandade. I korta drag går han in på att personerna sitter diskret, direkt under planets satellitantenn samt i närheten av E/E-luckan, som man skulle kunna manipulera planets BFO-data genom:
http://edition.cnn.com/2014/03/24/world/europe/summit-plane-intercept/
http://www.bbc.com/news/world-asia-26503141
http://www.huffingtonpost.co.uk/2015/04/04/mh370-maldives-islanders-low-flying-missing-malaysia-airlines-flight_n_7003406.html
http://www.bbc.com/news/world-asia-26525281
http://gizmodo.com/the-case-of-the-mh370-wing-segment-keeps-getting-weirde-1727429146
https://sv.wikipedia.org/wiki/Malaysia_Airlines_Flight_370



Montag, 14. September 2015

Runt, runt

När jag för snart exakt sex år sedan flyttade till Berlin hade jag sålt av den absoluta majoriteten av mina nästan 1000 vinylplattor. Endast ett fåtal skivor hängde med till kontinenten, dem som inte hade något större värde än för mig personligen, som min nästan kompletta Max Mix-samling, några Beat Box 12" och Alexander O'Neal's "Fake". Flera av dem har prytt mina köksväggar i åratal, det näst bästa syftet när man inte äger någon skivspelare.

 Två plattor som i åratal prytt köket.

Väl i Tyskland dröjde det inte länge förrän mitt eviga musikintresse fick mig att börja dansa till det staden är bäst på: technomusik. Det som tidigare varit kanske det sista riktigt stora hålet i min musikaliska allmänbildning - om vi pratar inom ramen för vad som är lämpligt för min person - fylldes nu snabbt igen. Fem år senare skördar jag fortfarande frukterna av en subkultur tillika livsstil som inneburit vänner och upplevelser bortom vad jag någonsin kunnat föreställa mig.

Så föll det sig att jag i början av augusti fick äran att åtnjuta ett par timmar av absolut oförfalskad världsklass när jag en söndagseftermiddag snubblade in på ett set av Brotherhood, även känd som Spencer Parker, som med fullkomligt gehör för omständigheterna prickade in allt som jag värdesätter och hoppas på få uppleva när jag träder in på ett dansgolv. Den näst sista låten han spelade var Underworld - Dark and Long (Dark Train), som jag sedan jag första gången hörde den i ett av mina favoritset genom tiderna, väntat i snart 4 år på att få erfara ute.

I helgen dök det upp en intervju med Spencer Parker för Micasa där han bland annat lovprisar eventet jag ovan beskriver. Förutom att nämna det faktum att han spelade Underworld's "Dark and Long", vilket i sig var nog för att i några minuter drömma mig tillbaka till ett minne jag alltid kommer prisa, så listar han även några av sina favoritalbum genom tiderna.

Skitbackar.
Jag ögnade igenom listan som till min förvåning innehåller Alexander O'Neal "Hearsay". En skiva som under min tonårstid, under utövandet av min älsklingshobby: att bläddra igenom skitbackar (10 kr-vinylbackar), ständigt återkom.

En skiva som jag så småningom köpte (samt 12":an "Fake" från samma album). Rent musikaliskt sträckte sig aldrig intresset till en mer än ljummen nivå, O'Neal fick istället fungera som en viktig ikon i min bild av amerikansk, svart medelklass-kultur à la 80/90-tal.

Det fanns emellertid ögonblick som när jag en kväll, sommaren innan jag utvandrade, spenderade en afton med min kusin och blodsbroder i hans dåvarande boning i Gamla Stan. Vi drack öl och tittade på YouTube-klipp. Vi gick igenom mycket guld, men det klipp som gjorde det största intrycket var detta:


När jag så igår åter blev påmind om R'n'B-sångarens namn tittade jag på musikvideon igen, och den är i min mening fortfarande bland det bästa som gjorts. Jag laddade också ned "Hearsay", en skiva som jag för tillfället inte kan få nog av.

Med dessa tankar i huvudet gick jag för att möta upp min flickvän vid tunnelbanan igår. Planet blev sent så jag fick vänta något längre än väntat, en väntan som inte blev bättre av att jag lånat ut min mp3-spelare till henne. Till slut dök hon i alla fall upp; med hörlurarna i öronen dansade hon fram över torget på Hermannplatz, "Det är så fantastiskt bra!" sa hon, "Lyssna!" varav hon tryckte in snäckorna i mina öron. Det var från Sven Väth-setet, favoritsetet, precis vid tillfället han spelar "Dark and Long".

En cirkel slöts.

Samstag, 18. Juli 2015

Slump kontra struktur

Föreställ dig att du flyger över ett geografiskt område av till synes obebodda öar. När du blickar ned på dem får du syn på en formation av stenar i ett spiralformat mönster på en av sandstränderna. Om det var tillräckligt geometriskt korrekt hade de flesta av oss antagligen slutit oss till att någon skapat mönstret och eventuellt också landat planet i närheten om vi misstänkte att personen i fråga var kvar på ön och behövde hjälp eller sällskap.


När vi vänder våra mäktiga teleskop mot våra granngalaxer reagerar vi emellertid  inte med samma kuriösa entusiasm, trots att formationerna i många fall utgörs av numinöst vacker geometri, i form av bland annat just spiraler. Inte för att vi på något meningsfullt sätt kan interagera med området vi beskådar, men vårt förhållningssätt till vad vi ser utelämnar i de flesta fall associationer till intelligens.

Förbryllande, då motsatsen till kaos är ordning.

En stenstruktur av människor, samt vår galax Vintergatan.

Den högsta intelligens vi med säkerhet kan påvisa är vår egen och det som är definierande för denna är vår skapelsedrift: som tar sig uttryck i bildandet av strukturer. Vi slipar våra ädelstenar, uppfinner räknesystem, bygger byggnader, allt får sin prägel. Det är också därför formationer som är triangulära, rektangulära o.s.v. är särdeles intressanta när vi exempelvis letar fornlämningar.

Resterna av ett samhälle i Amazonas.

Från atomer till galaxer återfinner vi regelbundenhet - perfekta mönster som om vi hade skapat dem själva hade hållit för mästerverk, men då vi befinner oss precis mitt emellan dessa för vår perception mest avlägsna objekt, haltar vi i våra antaganden eftersom hög intelligens som vi känner den är av vår börd, det vill säga med en fysisk massa motsvarande si och så många kilo.

Vi lever i en världsbild som i många avseenden är unik i sitt sätt att arrogant proklamera sin giltighet, som ser oss som kronjuvelerna i ett i övrigt dött och meningslöst hav, utan att för att sekund ifrågasätta hur någonting kan uppstå i ett universum som är mer avancerat än det självt. Vårt syfte i förhållande till världen är icke-existent, istället legitimeras och anmanas mänskliga påhitt som ekonomi, framför allt annat.

Micro: En snöflinga genom ett elektronmikroskop.

Medium: En bikupa. Det hexagonala mönstret återkommer i båda strukturer om än endast bikupan associeras med intelligens.

Under flera år satt Richard Dawkins och programmerade ett datorprogram vars syfte var att demonstrera hur slump och urval styr biologisk evolution. Något motsägelsefullt kan tyckas då han i processen agerade den Skapande hand som han dedikerat sitt liv åt att håna och förneka. Programmet må sköta sig själv när det väl rullar men liksom är fallet i verkligheten styrs utfallet av ett antal satta parametrar - en underliggande informationsstruktur som för oss innebär exempelvis att en proton alltid har en massa 1836,15 gånger större än en elektron.

Macro: Hexagonen på Saturnus nordpol.

Det blir av uppenbara skäl problematiskt att tillskriva en identitet till intelligensen bakom världsrymdens egenskaper så som är möjligt i fallet Dawkins och datorprogrammet, men om vi tillåter oss att släppa den förutfattade tanken att en intelligens måste vara knutet till den bur som ett väsen utgör, upphör också den eventuella önskningens relevans.

Borde vi inte ta oss den friheten?


Mittwoch, 8. April 2015

De missförstådda



9.21 Questioner: Are they Bigfoot-type creatures?
Ra: I am Ra. This is correct although we would not call these Bigfoot, as they are scarce and are very able to escape detection. The first race is less able to be aware of proximity of other mind/body/spirit complexes, but these beings are very able to escape due to their technological understandings before their incarnations here. These entities of the glowing eyes are those most familiar to your peoples.


Vid sidan av UFOs har Bigfoot varit det mysterium som fascinerat mig mest genom mitt liv. Som ung var det lätt att fängslas, för att inte nämna skrämmas, av de många vittnesskildringar som berättade om hur folk stötte på gigantiska och inte alltid så vänliga apmänniskor ute i vildmarken. Under de senaste åren har dock ämnet fått ge plats åt andra gåtor, dels för att de intresserat mig mer, men också av den enkla anledningen att jag inte logiskt kunnat få ihop fenomenet.


Citatet ovanför kommer från session 9 av Law of One-materialet*, en spirituell filosofi som fungerat som vägvisare i mitt liv sedan många år. Utsagan har legat i bakhuvudet sedan jag läste det strax innan tjugo fyllda; samtidigt som jag förbryllats av det har det bekräftat att företeelsen är reel och att här finns något att nysta i.


I de tusentals rapporterade möten med håriga humanoider runt om i världen är de röda ögonen ett ständigt återkommande attribut, likaså deras förmåga att undkomma varje försök till infångande och dokumentation. Men vad menas egentligen med deras preinkarnativa teknologiska förståelse och hur används den för att undvika upptäckt? Det är först nu, snart 7 år senare, som jag känner att jag lyckats få grepp om dessa diffusa påståenden. 


En gång är ingen gång, 10 000 gånger är ...


Sasquatch spelar en signifikant roll i många av Nordamerikas ursprungskulturer som ser dem som ett absolut verkligt folk snarare än djur. Tendensen hos den vita mannen att stänga av så fort han inte förstår har lett till att indianernas bild av varelsen som verklig och besittandes paranormala, så att säga, färdigheter aldrig tagits för mer än en vildmans fantasier. Detta och framför allt populärkulturella tolkningar som Legend of Boggy Creek och Bigfoot and the Henderson's, har gjort att Bigfoot, för de flesta av oss, tillhör myternas värld. Som en bekant till mig sade när jag frågade om det relativt höga antalet observationer av varelsen i dennes hemstat (Indiana) - ”Det finns också ett högt antal galna och påtända människor där”. Som bäst en ringa förklaring i förhållande till de tusentals rapporter som genom åren gjorts av såväl normala som respekterade individer, tills vidare förblir dock gensvaret det i särklass vanligast förekommande.

Indiankulturernas uppfattning 
av Sasquatch tas sällan på allvar.
The Bigfoot Field Research Organization (BFRO) är en organisation som samlar ihop ögonvittnesskildringar av möten med den håriga jätten. Till dags dato finns över 2000 klass A-rapporter (tydlig visuell kontakt)  i databasen, varav majoriteten av dem från millenieskiftet fram till idag. Liksom med UFO-rapporter bör man antaga ett högt mörkertal. Samtliga rapporter genomgår någon form av kontroll innan de publiceras på hemsidan, vanligast är telefonintervju med iaktagaren, i bästa fall görs en fältundersökning.

Folk stöter alltså på det här fenomenet ute i vildmarken. Men berättelser förblir berättelser, hur sanna de än må vara. När jag någon gång i höstas satte igång att researcha det här ämnet igen upptäckte jag snabbt ett Youtube-konto med namnet ThinkerThunker. Det rör sig om en kille med filmteknisk bakgrund som dedikerat sin kanal till att analysera ett flertal fascinerande filmsekvenser som Bigfoot påstås figurera i. Enligt mig lyckas han övertygande demonstrera hur flera av klippen de facto visar de här varelserna i egen hög person. Därtill har han lagt märke till en säregen gångstil, den så kallade ”knee jerk”-gångarten, en distinkt fysiologisk avvikelse.


Extraordinär dokumentation.

Några av filmerna är så pass bra att hamnar i samma liga som den klassiska Patterson-Gimlin-filmen från 1967 – en film som i stabiliserat utförande förblir ett av de bästa bevisen för varelsernas existens, trots att den snart är femtio år gammal. I klippen står klart att deras utseenden varierar stort, ett faktum som återfinns i vittnesbeskrivningar som beskrivar ett par, tre specifika varelsetyper, däribland den rödbruna jätten ovan och den spinkigare brunsvarta nedan. Det enda argumentet som bestrider sekvensernas äkthet är "Mannen i apdräkten" - ett relativt ihåligt argument så länge någon dräkt aldrig påträffats. 


The Real Deal. 


Tunnelseende


Sett till den stora mängd närkontakter är det minst sagt perplext att storfot på annat sätt inte ämnar bevisa sin existens. Det är således inte konstigt att folk i brist på tydliga bilder och filmer har svårt att tolka upplevelserna som annat än mental ohälsa och sensationssökande. Även jag har varit skyldig till om inte direkt förkastande så åtminstone ignorans, för hur får man ihop att håriga humanoider som ibland rapporterats vara 4 meter höga, och nästan hälften så breda, kan finnas där ute utan att bli upptäckta?

Problemet ligger i utgångspunkten. En överväldigande majoritet av alla som övervägt Sasquatch-folkets existens utgår nämligen från att det rör sig om ett djur alternativt en felande länk, en slags övervintrad förfader till oss. Teorin ligger naturligtvis nära till hands då var och en kan föreställa sig ett dylikt scenario, paralleller till den mytiska upptäckten av bergsgorillan låter sig lätt dras, och observationer som gjorts stämmer överrens med en primitiv varelse, både till utseende och agerande; kombinationen gör det kontroversiella fenomenet rumsrenare.

Roger Patterson med fotavgjutningar från 1967, Jeffrey Meldrum med avgjutning från 2010. 


Paradoxalt nog leder utgångspunkten inte någon vart. Prominenta kryptozoologer som ägnat decennier av sina liv åt att studera fenomenet har till dags dato fortfarande inte ens sett varelsen. Nya gipsavgjutningar av fotavtryck tas, en och annan hårtuss åker på DNA-analys; år efter år...

Efter att ha konstaterat att en avgörande pusselbit uppenbarligen saknas, började jag nysta i Bigfoot-datans mer okonventionella delar; snart gick det upp för mig att den viktigaste aspekten av hela fenomenet systematiskt ignorerats**.

Den felande länken

Året är 1964 när en långtradarchaufför har tagit några veckor ledigt för att leta efter ädelstenar i Oregons vildmarker. Efter att några dagars vandrande har han kommit en bra bit bort från civilisationen. Hans mål är lokalisera en flod och det är precis när han är i närheten av den som han påträffar en skadeskjuten ren. Han tar ur pilen som sitter i den och binder fast djuret vid ett träd så att han kan vårda såret och nära djuret. Efter att par timmars fiskande återvänder han till sin campingplats; det börjar precis mörkna när han lägger märke till en märklig varelse står en bit bort och observerar honom. Han blir ställd och tänker för sig själv "Jösses, är det ett djur? Det ser mer ut som något mänskligt.." efter ett litet tag får han en konstig känsla i huvudet och hör plötsligt varelsen säga Var inte rädd, jag kommer inte skada dig, orden hör han i sina tankar. Sasquatchen sätter sig  på en stock ungefär fem meter ifrån och fortsätter Jag vill bara sitta här en stund.
Förvånad och lite chockad inser han snart att de båda för en konversation med varandra utan att att någon av dem rör på läpparna - den sker telepatiskt. De pratar i ungefär två timmar innan gästen reser på sig och vinkar adjö; i dialogen kommer fram att det var mannens omhändertagande av renen som till en början intresserat jätten, tydligen hade den aldrig tidigare hört talas om en människa som tagit hand om ett djur snarare än skadat eller dödat det. Vittnet insåg även att gästens frågor innebar att han måste ha observerat mannen en bra stund innan kontakt inleddes.  
Det är lätt att låta sig avskräckas av de minst sagt esoteriska elementen i skildringen, men faktum är, att en betydande procentandel av rapporterade närkontakter rymmer komponenter som telepati, telekinesi, osynlighet m.m.. Även om det är förståeligt att den här typen av anomalier sållas bort av dem som tror att det är primitiva apor som springer runt där ute, så är det icke desto mindre ohederligt. En selektiv jargong har dominerat det här fältet i många årtionden nu, till följd famlar man fortfarande i mörker, därtill avskräcks individer sannolikt att berätta om hela vidden av deras erfarenheter, förutsatt att de delar med sig över huvud taget.


Kewaunee Lapseritis, författaren till de två böckerna, är en av få som vågat följa bevisen trots att de uppenbarligen leder in på obekvämt territorium.

Lyckligtvis finns det en liten men tapper skara införstådda som inte räds sanningen trots att den inte motsvarar förväntningarna. Kewaunee Lapseritis är en av dem. I hans två böcker The Psychic Sasquatch and their UFO Connection och The Sasquatch People and their Interdimensional Connection presenterar han inte bara ett flertal extraordinära vittnesskildringar, utan låter även inkludera information som härstammar direkt från Sasquatch-folket.

Till dags dato har runt 300 personer hört av sig till honom; människor från samhällets alla olika skikt som många gånger burit omkring på sina upplevelser i decennier innan de slutligen kunnat dela dem med någon. Han och de andra som kommunicerat direkt med dem berättar om en oerhört intelligent, själsligt evolverad och samtidigt missförstådd varelse:

Skogsjättarna, eller Sasquatch som de föredrar att kallas, har vandrat på jorden mycket längre än vi människor. Det finns flera olika typer av dem, därav varierar deras utseende beroende på vilken klass man pratar om. Deras fysiologiska attribut för tankarna till djurriket, men deras intelligens är långt mer utvecklad än vår. En raffinerad telepatisk förmåga tillåter dem inte bara att kommunicera via tanke, men också att de kan läsa av andra varelsers medvetanden och känsloliv. Något som förklarar Bigfoot-jägarnas exceptionellt fattiga statistik då deras oädla intentioner alltid uppfattas långt innan de dragit fram hagelbrakaren ur bakluckan. 
Spiritualitet är av största vikt för dem. Med det menas respekt för alla levande ting, jorden inklusive. Följaktligen står vi människor lågt i rang hos dem, vår girighet har inte bara varit skadlig för oss och planeten, men även för Sasquatch-folket som många gånger påverkats negativt av vårt hänsynslösa plundrande av naturens resurser. De skadar inte människor, men de är rädda om sina egna. I fall jägare vandrar in i deras territorium kommer de bli bortskrämda. 
De flesta av dem undviker oss, men en del av dem har upprättat kontakt med utvalda individer. Ett grundkrav för kommunikation är goda intentioner och avsaknad av rädsla, det vill säga ett fortskridet spirituellt förhållningssätt. 
Deras förmågor inkluderar förutom telepati, även möjligheten att göra sig osynliga, orsaka mental stress hos inkräktare, flytta saker på håll, se genom andra varelsers ögon och återge ljud från djur och natur perfekt. 
Samtidigt som de spenderar tid i vår rum/tids-dimension så uppehåller de sig även frekvent i en annan. Detta via portaler utspridda på olika platser på planeten. 
Kosmos är enligt dem oändligt och medvetet, vi är alla delar av denna oändlighet.

Lapseritis berättar i en av böckerna att han en gång frågade en Sasquatch om de utgör den ’felande länken’, med ett slags roat förnärmande fick han till svar Lillebror, det är Ni som är den felande länken, ni vet varken var ni kommer ifrån eller var ni är på väg.


Ned i kaninhålet


Även fast jag accepterat en värld där allt är möjligt tyckte jag till en början att ovan nämnda information var rätt mycket när jag först stötte på den för ett halvår sedan. Jag tog det kanske först som spännande fiktion istället, men allt eftersom jag studerade vidare insåg jag att det som presenterades gjorde hela fenomenet förklarligt. I sig utgör det hela en sammanhängande berättelse styrkt av hundratals oberoende vittnen, samtidigt löser det upp enigmat som åtskilliga bisarra upplevelser med dessa varelser så länge utgjort.

Om allt pekar åt ett håll, varför inte gå dit?

Albert Rosales, mannen
bakom Ufoinfo.com.
Albert Rosales har i många år byggt upp ett arkiv med rapporterade möten mellan människor och humanoida (icke-mänskliga) varelser. Databasen finns online och behandlar främst interaktioner av UFO-relaterad karaktär; emellertid återges ett antal besynnerliga Bigfootinteraktioner som annorstädes mestadels negligeras. Jag har översatt ett antal rapporter som oberoende av varandra delar samma anmärkningsvärda beståndsdelar.

I oktober månad år 2000 var två personer ute och campade i Oregons vildmarker. Ur ett buskage kliver en svart Sasquatch, uppskattningsvis 2,8 m lång och 300 kilo tung. Varelsen promenerar till en glänta varefter han börjar skimra för att i nästa sekund helt försvinna***. De två camparna jämförde den skimrande effekten med hur det kan se ut som att vatten ligger vägbanan framöver en varm sommardag. 1993, i norra Kalifornien ser en fältbiolog mer eller mindre exakt samma sak. Förmågan att osynliggöra sig förklarar den avgjort vanligaste formen av samröre mellan Bigfoots och människor, när tunga, bipedala fotsteg kan höras i omgivningen, utan någon synlig upphovsman.


Den interdimensionella aspekten åberopas ett flertal gånger; bland annat i en händelse från 1989, nära Mt. Hood i Oregon, då en bonde ser vad som ser ut som en jättelik, skimrande vattendroppe hängandes i luften. Plötsligt ser han hur en bigfoot hoppar ut ur droppen och försvinner in i skogen. Samma år i Sedona, Arizona är en man i färd med att inspektera ett byggprojekt när han ser ett genomskinligt, ’vattnigt’ objekt ovanför marken, i närheten ser han ett flertal 3 meter långa Bigfoots som till synes vaktar portalen. Chockad lägger han benen på ryggen.

Den telepatiska faktorn förekommer också, även om informationen oftast är knapphändig om man jämför med de flera sidor detaljerade dialogerna i Lapseritis böcker. Om än en överväldigande majoritet är av positiv karaktär finns det även dem som är motsatsen. I ett fall från 2001 hör en jägare plötsligt en röst i sitt huvud som säger ”Tar du en bild på mig dödar jag dig”; mannen som är i färd med att ta fram sin kamera för att fotografera varelsen framför avbryter snabbt försöket. Kanske är det inte så konstigt att bildbevisen är ringa, trots allt.

--

Ett fåtal av otaliga berättelser som skvallrar om en verklighet vida överglänsande våra vildaste fantasier. Acceptera eller fortsätta blunda, det är väl det man har att välja på. En mellanväg ser jag förvisso inte som omöjlig, men man lär få mycket att stå i för att uppnå något bärkraftigt.

Sammanträffande och omvandling


I Law of One-materialet finns en passage om Sasquatch som antyder att de är kapabla att överleva ett globalt kärnvapenkrig, och att de på sätt och vis utgör en försäkring för det självmedvetna livets fortlevande på den här sfären, oavsett vad vi ställer till med:

9.18 Questioner: Is there any particular race of people on our planet now who were incarnated here from second density? 
Ra: I am Ra. There are no second-density consciousness complexes here on your sphere at this time. However, there are two races which use the second-density form. One is the entities of the planetary sphere you call Maldek. These entities are working their understanding complexes through a series of what you would call karmic restitutions. They dwell within your deeper underground passageways and are known to you as “Bigfoot.”
The other race is that being offered a dwelling in this density by guardians who wish to give the mind/body/spirit complexes of those who are of this density at this time appropriately engineered physical vehicles, as you would call these chemical complexes, in the event that there is what you call nuclear war. [min fetmarkering]

Ett av de märkligaste intermezzot jag hittat berör en man som är ute och kör på natten. Året är 1999 och delstaten heter Texas. Plötsligt hör han ett öronbedövande statiskt ljud som fyller hela bilen. Han stannar vid sidan av vägen och kliver ut, med oväsendet fortfarande ljudandes. Några meter framför bilen uppenbarar sig vad som ser ut som en tunn laserstråle som i nästa sekund försvinner tillsammans med ljudet. Därefter hör han hur ett monstruöst vrål kommer från skogen bakom honom, som från ett vilddjur men värre. Han hoppar snabbt in i bilen och trycker på gasen i botten.

Senare samma natt har han en säregen postapokalyptisk dröm. I efterdyningarna av ett globalt nukleärt krig träder mängder av Bigfoots ut ur de djupa skogarna och gör anspråk på jorden. Märkliga "ufo-maneter" kan ses i skyarna och de få människorna som finns kvar kämpar för att inte dö ut.

Nog är det möjligt att han var medveten om denna obskyra koppling mellan Sasquatch och kärnvapen, men vad är sannolikheten?

Drömmen för osökt tankarna till ett danskt UFO-foto från -75.

Budskapet som ofta förs fram via de som haft kontakt med dessa varelser går att relatera till drömmen: De är oroliga för vår och planetens framtid. För att stävja den negativa utveckling som dominerat vår historia måste vi bli varse om de spirituella aspekterna hos oss, planeten och kosmos.
Som Chief Seattle uttryckte det: Människan som spottar på jorden, spottar på sig själv

Jag har en känsla av att Sasquatch-folket på senare tid i större utsträckning låtit sig fångas på bild och film, och anledningen till det kan mycket väl vara att det är dags att växla om snart. Om vi som bättre vetande västerlänningar tillåter oss att lyssna på vad indianerna har att säga är det i allra högsta grad ett rimligt antagande sett till den turbulenta tid som omgärdar oss.

Liksom är fallet med andra paranormala fenomen som sädescirklar, UFOs och kanalisering - det vill säga uttryck av intelligenser mer evolverade än vi - lämnar Bigfoot-fenomenet precis så mycket bevis efter sig att det finns rum för tvekan; något som rimligen beror på det futila i ett framtvingat ställningstagande. Vi måste själva våga ta nästa steg in i framtiden. 

När jag första gången läste passagen som det här inlägget inleds med hade jag nog som mest börjat överväga att ta detta steg. Drygt åtta år senare har fullföljandet av det bland annat inneburit ett stimulerande svar på en gåta jag undrat över hela mitt liv. Föga anade jag att det material som först satt bollen i rullning skulle utgöra kärnan av det fenomen jag ämnade studera; men så är fallet. Separation är en illusion, vi är alla manifestationer av 1 intelligent oändlighet, 1 evig omtanke.

Låtom oss celebrera.





Asterisker och källor:
* En summering av materialet återfinns i inlägget Ringmakarna.


** s. 190, The Sasquatch People and their Interdimensional Connection, Lapseritis, Kewaunee, Comanche Spirit Publishing 2011. Uppgifterna kommer ursprungligen från boken The Locals skriven av Thom Powell. Har inte läst boken, men ska enligt uppgift vara god läsning: som en kompromiss mellan den paranormala och den traditionella Bigfoot-forskningen.  

*** Det verkar som att effekten kan ha fångats på film. Se ThinkerThunkers analys av den här: https://www.youtube.com/watch?v=o6F5UqItf2c

Böcker:
The Psychic Sasquatch and their UFO Connection, Lapseritis, Kewaunee, Comanche Spirit Publishing, 1998
The Sasquatch People and their Interdimensional Connection, Lapseritis, Kewaunee, Comanche Spirit Publishing 2011

https://www.youtube.com/watch?v=Bjj--hAufig
http://www.ufoinfo.com/humanoid/
http://www.phantomsandmonsters.com/2010/07/readers-respond-interdimensional.html
http://cryptomundo.com/bigfoot-report/invisible-bf/
https://www.youtube.com/watch?v=6i4hONQLphM Wes Germer
http://www.bfro.net/REF/aboutbfr.asp
http://www.bfro.net/GDB/classify.asp
http://www.ufoinfo.com/humanoid/
http://www.lawofone.info

Dienstag, 17. Februar 2015

UFO-frågans implikationer (Del III/Utbrytarcivilizationen)

En kontroversiell förlängning av frågan om besökarnas realitet handlar om huruvida vi (läs: några av oss) kommit över deras teknologi. I denna tredje del av UFO-frågans implikationer ska vi titta närmare på vad något dylikt kan innebära. Än en gång är det Richard Dolans tankar* som står som mall för inlägget.

Många har säkerligen hört talas om Roswell-incidenten, då en farkost av okänd härkomst kraschade i öknen utanför staden Roswell, New Mexico, 1947. Det första dygnet rapporterade media om händelsen som en genuin UFO-kraschlandning, men dagen efter förklarar militären att allt var en störtad väderballong. Media har inget annat val än att köra på det.

Det finns mycket som argumenterar för att en främmande farkost faktiskt kraschade i Roswell den där sommaren. Likaså för att det hänt fler gånger, på andra platser under andra tidpunkter. Eftersom Roswell är ett tacksamt exempel använder vi  det i följande tankeexperiment.

Upptakten


Ett par år har gått sedan andra världskrigets slut. Världen befinner sig fortfarande i ett omtöcknat tillstånd: åtskilliga miljoner människoliv har slocknat, städer har förvandlats till aska och två supermakter rustar för fullt inför vad som ska komma att kallas det Kalla kriget.

Som om inte huvudvärken vore nog inkommer en rapport om att en störtad farkost av okänt ursprung har påträffats inte avsevärt långt ifrån de områden där man både tog fram och provsprängde de första atombomberna. Media har redan fått nys om situationen, flertalet vittnen står redo att ge intervjuer – „..Mr. President?“

Om man tar hänsyn till den historiska kontexten faller det sig ganska naturligt att locket lades på. Inte bara undvek man de bekymmer som omvärldens ängslan och frågor hade inneburit, det förde också med sig ett tillfälle att i lugn och ro studera den exotiska teknologi som fallit ned i deras knän. 


Beslutet om mörkläggning tas: göm undan vraket på lämplig plats, därefter förneka och förlöjliga hela ämnet. Högsta hemligstämpel gäller, ju färre som känner till det desto bätttre. Dessutom kan man finansiera projektet genom militärens hemliga budget** utan att någon ser var pengarna går till.

Trots att det är några av tidens briljantaste hjärnor som rekryterats till projektet tar det sannolikt år innan de börjar förstå ens en del av teknologin som påträffats i vraket. En del av upptäckterna kanske medvetet läcker ut genom industriella kanaler, så som Lt. Philip J. Corso i sin bok „Dagen efter Roswell“ hävdade att Pentagon gjorde; teknik som fiberoptik, laser och kevlar. Medan en del fynd stannar i de djupaste av bergvalv.

Allteftersom åren går fasar man ut projekten till den privata sektorn, då såväl finansiering och säkerhet, såväl som mänskliga och tekniska resurser, är av högre kaliber hos de största företagen. 

Fas 2


Vi föreställer oss att forskarna efter många år klurar ut rymdfarkostens motor som kan skärma av sig från gravitation. De upptäcker också att den kan drivas av jordens magnetfält. De profana effekter de skulle innebära för mänskligheten om dylik information kom till allmänhetens kännedom är knappast svåra att föreställa sig. 

I mitten på 90-talet läcktes den här videon från Nellis Test Range, samma område som Groom Lake och "Area 51". Videon är autentisk och porträtterar av allt att döma en av våra egna kreationer. Det börjar några minuter in.

Självklart behåller man upptäckten för sig själv. Så som forskning fungerar leder genombrott till nya upptäckter, som i sin tur banar väg för nytt territorium. Om man säg, för 60 år sedan upptäckte ett sätt att skärma av gravitation på, var är man i så fall idag? Röra sig genom tid, eller hål i rumsdimensionen? Besöka andra planeter, kanske till och med stjärnor? 

Vi har att göra med en nivå av teknik så vida överstigande allt vi har idag, att den grupp människor som har den till sitt förfogande enligt alla definitioner kan klassificeras som en egen civilization: en de facto utbrytarcivilization.


För detta Lockheed Skunk Works chefen Ben Rich och en F-117A Nighthawk.

Rena spekulationer, förvisso, om det inte vore för ett antal nämnvärda visselblåsare och vittnesmål som bistått med information som antyder att scenariot sannolikt är verklighet. Följande namn är högst relevanta: Leonard Stringfield, Barry Goldwater, Dr. Robert Sarbacher, Dr. Eric Walker och Ben Rich, chef för Lockheeds Skunk Works-division 1975-91, som gjorde en rad högintressanta uttalanden strax innan hans död, bland annat:

“We already have the means to travel among the stars, but these technologies are locked up in black projects, and it would take an act of God to ever get them out to benefit humanity. Anything you can imagine, we already know how to do.” 


Oavsett vad, kan jag inte släppa tanken på att det verkligen existerar en gren av mänskligheten som mycket nyligen i vår historia tog steget in i en ny ålder. När allt kommer omkring finns det människor i Amazonas, ovissa om vår civilization, vad är det som säger att vi är längst ut på den andra änden? Inget. Å andra sidan förblir det så tills någon av dem ger sig till känna. 




Källor och asterisker:
*Ett utmärkt föredrag om ämnet kan ni se här, det är Richard Dolan själv som håller i det. Värt att nämna är att Dolan utgår från att utbrytarcivilizationen sprungit ur teknologi från främmande farkoster. I den 8:e sessionen av Law of One-materialet behandlas och bekräftas civilizationens existens, men istället för att den startade i och med UFO-skrot nämns istället Nikola Teslas privata dokument - vilka tillskansades av underrättelsetjänsten omedelbart efter hans död - som startskottet.

**På engelska "Black Budget", pengar öronmärkt för konfidentiella, oftast militära, projekt. Enligt Snowdens material låg den „mörka finansieringen“ år 2013 på - hör på den här - 52,6 miljarder dollar. Exakt var de tar vägen är det ingen som vet.

UFOs for the 21st Century Mind, Richard Dolan, Richard Dolan Press, 2014
Seriestrippen kommer från http://www.comicstripper.co.uk/

Mittwoch, 4. Februar 2015

UFO-frågans implikationer (Del II/Energisamhället)

Föreställ dig följande scenario:

Det är en vacker sommardag, du och en skara bekanta är ute i trädgården och grillar. När så eftermiddagen börja glida över till kväll ser en av er något på himlen. Till en början kanske ni nöjer er med att kalla det flygplan, eller helikopter; men allt eftersom objektet kommer allt närmare inser ni att det är helt ljudlöst, cirkelformat och gigantiskt, över 300 meter i diameter. Farkosten fortsätter att styra mot er tills den plötsligt stannar rakt ovanför sällskapet, fortfarande på relativt hög höjd förvisso, men tillräckligt nära för er att urskilja att den roterar motsols, där hängandes i luften, fortfarande ljudlöst. Sällsamma vita ljus pulserar i oberäkneliga sekvenser på undersidan. Några minuter går och just när en känsla av obehag börjar smyga sig på ser ni i förundran hur föremålet delar sig i fyra delar som vardera, på bokstavligen ett ögonblick, sticker i väg åt varsitt håll, ett åt norr, ett syd och de andra två öst respektive väst.

Vittnet och dennes sällskap utgjordes av två musiklärare, en laboratorietekniker, en tekniker anställd på Texas Intruments, en polisofficer och en förskolelärare. Händelsen inträffade den 15:e maj 1976, i staden Hydes i delstaten Maryland, USA. Den återberättas i Richard Dolan's bok från 2014 och finns att läsa i originalform här. Det är en av de tusentals rapporter som återfinns i National UFO Reporting Centrals arkiv.

--

Vad än farkosten använde som energikälla kan vi med stor säkerhet antaga att det inte var fossila bränslen som drev den. Även om både utseende och beteende kan variera kraftigt de besökande intelligenserna emellan, så är en sak säker: deras tekniska nivå är vida överlägsen vår. Vi kan förstås bara drömma om vilken typ av energi de använder, men av allt att döma verkar det röra sig om något som är både rent och otaligt mer energirikt än något vi kommit på.

 James Nichols tolkning av en UFO-incident i Puerto Rico 1988. Mängder av vittnen observerade senare hur farkosten delade sig i två triangulära delar som flög iväg i ofattbar hastighet.

För att komma närmare ett svar bör vi minnas att de rådande akademiska modellerna av verkligheten är begränsade. Energiprincipen som är en av grundpelarna inom naturvetenskapen säger att energi varken kan skapas eller förgöras. Empiriska observationer talar för utsagans giltighet, medan förutsättningen att universum har ett slutet ursprung underminerar resonemanget. 

En mänsklig varelse är oförmögen att intellektuellt greppa konceptet Evighet/Oändlighet. Det faller sig därför naturligt att vi utgår från det ändliga när vi resonerar oss fram till en förklaringsmodell. Därför är idén om en oändlig energikälla absurd för de rådande akademiska auktoriteterna och deras anhängare. Om man däremot föreställer sig att världen är sprungen ur Oändlighet faller det sig snarare som en självklarhet.

--

Den moderna människans samhälle är extremt beroende av energi. Vi utnyttjar flera olika källor för att kunna tillgodose försörjningen, bland annat vatten, vind och fission. Eftersom efterfrågan på energi, i synnerhet av bränslekaraktär, är konstant har petroleumindustrin varit en dominerande världsekonomisk kraft de senaste hundra åren. Det är synd, inte minst för de negativa konsekvenser det haft och fortsätter ha på omvärlden.

Det är viktigt att komma ihåg energiindustrins roll i världssamhället när vi tillåter oss spekulera kring rena och effektiva alternativ till det vi har idag. Effekten av fri energi skulle transformera världen som vi känner den över en natt. Vem som helst som ägnar lite tid åt frågan inser det. Det positiva följderna för mänskligheten är uppenbara, likaså de negativa, för BP & Co. d.v.s. .




Mystik må vara en av slutsatserna som de främmande intelligensernas därvaro tydligt understryker, en mer direkt och på många sätt viktigare implikation är upplösningen av en giftig och destruktiv beroendeställning som lamslagit planeten och oss i över ett decennium. Det kan finnas många revolutioner, men få är dem som tar oss till stjärnorna.




Montag, 26. Januar 2015

UFO-frågans implikationer (Del I/Verklighet)

Förra hösten var boken UFO’s for the 21st Century Mind av Richard Dolan periodvis min ständiga följeslagare. Den var också en av mina bästa läsupplevelser det året. Boken är en historisk sammanfattning av hela UFO-fenomenet: från forntida astronauter till de populäraste YouTube-klippen. Att jag redan kände till en stor del av ämnena var inget hinder för att kunna uppskatta boken, nya infallsvinklar och välbehövlig repetition var allt som oftast resultatet av att än en gång gå igenom bekanta fall. Mycket av informationen var också ny för mig, till exempel hade jag ingen aning om att fenomenet så uppenbart bekämpats av flygvapen och statsapparat i samband med t.ex. Condon-rapporten och Project Blue Book, samt att UFO-organisationerna i USA infiltrerats tillika saboterats av deras underrättelsetjänster. En rad mycket tankeväckande berättelser från diverse vittnen hör också till höjdpunkterna.

Komplett, tillgänglig och underhållande sammanfattning - för såväl nybörjare som entusiaster.

Istället för att skriva en regelrätt recension önskar jag istället adressera tre högintressanta och viktiga frågor som Dolan mer eller mindre direkt tar upp i sin bok. Frågorna, som är sprungna ur fenomenet, tillhör de viktigaste vi kan ställa oss idag. Varje fråga behandlar ett grundläggande tema, de är som följer: filosofi, historia, samhälle. Först i kön står det filosofiska ärendet.

--

Otaliga är de vittnesrapporter som berör oidentifierade luftburna fenomen, bara i Nordamerika rapporterar civilister tiotusentalet observationer varje år. Majoriteten av fallen är självklart av naturlig härkomst, men vad gör man med den stora mängd rapporter, från såväl privatpersoner som av militära institutioner, som beskriver farkoster som rör sig i tusentals km/h, i zick-zack-mönster, ljudlöst - påverkandes elektronisk utrustning, som obehindrat kan röra sig i vatten och luft, innehållandes icke-mänskliga passagerare? För att bara nämna några av de vanligaste gemensamma nämnarna när det kommer till mer svårförklarade fall.


Rapporterna talar ett tydligt språk: fenomenet är verklighet. Förutom rapporterna finns mängder av video- och bildupptagningar, dokumenterade fysiska spår etc. etc.. Av någon outgrundlig anledning har vi emellertid fastnat i en urbota snäv hållning till fenomenet i fråga. Än idag pratas det först och främst, om inte uteslutande, om bevis; något reproducerbart som talar för att fenomenet är reellt.


Hundratals vittnesmål från de allra mest kvalificerade människorna på vår jord och en till synes ändlös siffra officiella rapporter har tydligen inget värde. Istället skulle ett testbart objekt vara det enda som kan dra svärdet ur stenen; en dröm av det naivaste slaget, sett till det förlöjligande och fördömande, samt den ignorans och mörkläggning, som kantat ämnet årtionde efter årtionde. För att inte nämna besökarnas uppenbart restriktiva syn på saken. 


Frågan "Är UFO-fenomenet (bevisligen) verklighet?" är alltså sedan länge besvarad. Det ska klargöras att inbegripet i frågan är om främmande, i många avseenden långt mer sofistikerade, intelligenser interagerat med vår värld. Ursprung, natur och agenda är kanske de mest naturliga följdfrågorna - men de leder sällan till otvivelaktiga svar. Ett fundamentalt faktum framgår emellertid om vi bemödar oss att modifiera frågan utifrån vad vi vet: Vad bevisar UFO-fenomenet?


En verklighet bortom det fantastiska.


Medan sanningens trauma består...