Upplysningsandan, d.v.s. sekulariseringens moder och den materialistiska
världsåskådningens farfar, har tutat på i 300 år. Framgångarna har varit många. Ta bara den sekulära staten, med sin parlamentariska demokrati och höga levnadsstandard...
Sverige torde vara ett av paradexemplen när det kommer till fördelarna med en nation byggd på upplysningsideal, BNP och ROT-avdrag. Genomsnittsmedborgaren har det ju jämförelsevis gott ställt med det materiella (även om allt är betalt med lånade pengar).
Men allt som har en början måste ha ett slut.
***
Jag kommer tydligt ihåg hur jag själv i slutet av min gymnasietid identifierade mig med ateism. Såg den vetenskapliga metoden som slutgiltig förgörare av allt som inte lät sig mätas med linjal och penna. I slutändan var allt slumpartade sammansättningar av partiklar, faktiskt.
Det var tiden mellan 2005-2010. På hela min livstid, blotta 20 år, hade jag upplevt mobiltelefonernas intåg, lanseringen av internet för hemmabruk och tv-spelsgrafik som gått från Super Nintendo till Playstation 3. Så det fanns ingen anledning att tvivla.
Man kunde ge sig fan på att teknologins utveckling inte hade annan riktning än stadigt uppåt pekande.
Dessutom hade jag under hela min skolgång fått det inpräntat i mig, att universum precis som livet i sig, verkligen inte var annat än ett sammanträffande. Jag lärde mig också att kometer är "slaskiga isbollar" och att valfiskar evolverat från fiskar som blev kor, som gillade att simma så mycket att de åter blev fiskar ...
***
Åren upp till 2010 kunde man fortfarande argumentera för att den rationella och teknologiskt överlägsna filosofin bakom vår samhällsmodell var ett fullgott substitut för det som vi annars alltid tagit för givet; nämligen andlighet.
Astrologi, religion, blodsoffer o.s.v., o.s.v..
Tro. Inte som i "jag tror att nycklarna ligger på bordet", utan som i vördnaden för ett mysterium långt bortom vår fattningsförmåga. Deltagande i det fantastiska. Medskapande i skapelsen.
Allt det som metaforen "universum som ett gigantiskt urverk" dräpte.
***
Och nu står vi där, början av vägs av ände. För välståndet till trots florerar den psykiska ohälsan som aldrig förr. Ingen annanstans tuggar man så mycket anti-depp som i Väst. I stället för ny teknologi avskaffar vi gammal sådan, och står där plötsligt undrande i en energikris.
Fysikens standardmodell har fortfarande inget svar på de fundamentalaste frågorna. Den kan inte ens förklara vad 95% av universum är. Hellre adderar man ytterligare till myrstacken av icke-observerbara sub-atomära partiklar genom experiment som har lika mycket med den vetenskapliga metoden att göra som påven i Mekka.
***
Nu när röken börjar lägga sig inser vi långsamt att kostnaden varit alldeles för högt. Vi bytte bort en meningsfull värld av skönhet mot ett kallt och korkat Teknopolis. Inte för att det ena behöver utesluta det andra; men det var så vi utformade avtalet.
Priset för glödlampan: Vintergatan.
***
När nu Sverige bryter en 200-årig tradition av neutralitet för att alliera sig med världens med avstånd mest krigsbedrivande organisation, måste man fråga sig vad vi egentligen har kvar. Vad kan vår civilisation erbjuda i form av något att dö för? Finns det någonting kvar som fortfarande är heligt?
Meningsfriheten kanske. Gudskelov får vi ju fortfarande bränna sakrala skrifter på öppen gata. Å andra sidan blir det snabbt snårigt om man så snuddar kritiskt kring det rådande narrativet av Putinhat och klimatförändring. Här i Tyskland ålades man fram tills nyligen arbetsförbud om man inte lät sig injiceras med Pfizers experimentella genterapi.
***
Det är min absoluta övertygelse att vår civilisation nödvändigtvis måste återfinna och nära den delen av oss som fordrar Tro. Ty annars är vi inte ärliga mot oss själva; och ärlighet är grogrunden för integritet.
Må så vara att samhällets strukturer, institutioner och system är för kolossala för att rädda från självkollaps. Det är emellertid aldrig försent att rädda den värld som du själv utgör. Det kräver integritet, men lyckas du har du lyckats med allt.
I frånvaron av externa erbjudanden bör vi alla fråga oss: vad är heligt i mitt liv?
