Donnerstag, 24. September 2015

Den sista flygningen

Den 8:e mars 2014 försvann Malaysian Airlines Flight 370 under en flygning från Kuala Lumpur till Beijing. Det faktum att planet innehöll 239 människor och mer eller mindre gick upp i rök utan några som helst klarheter i vad som hänt skapade enormt, globalt mediabrus. Lika ofta som pekuliära omständigheter framkom gick den officiella konsensusen om planets öde i sär. Fram till nyligen, då man tydligen funnit vrakdelar som misstänks ha tillhört farkosten. Vid detta tillfälle är det lägligt att minnas de många märkligheter som kantat historien om MH370.

Fram till försvinnandet


Det var ungefär en timme efter att planet lyft som radiokontakten oväntat upphörde. Detta skedde i samband med att kontakten skulle lämnas över till ett flygtorn i Ho Chi Minh City. Exakt vad som därefter hände är oklart eftersom planets transponder även den sattes ur spel, planet hamnade i ett elektroniskt mörker. Klart verkar emellertid vara att planet ändrade kurs, tillbaka mot Indonesien och mot Indiska oceanen, sydvästlig riktning.

Civila radaruppgifter saknas, däremot meddelade malaysisk militär att de fångat upp planet på sin radar som kuriöst nog indikerade att planet kort efter helomvändningen stigit från den normala flyghöjden ~10 000m till nära 14 000 meter innan det på kort tid lade sig på en höjd motsvarande 7000 meter. En manöver som sannolikt hade inneburit att samtliga (oförberedda) ombord förlorade medvetandet.

Detta vet man med bestämdhet har skett, men därefter hopar sig frågetecknen.

Efter att planet lämnat radarområdet var planet elektroniskt osynligt i tre minuter till innan dess kommunikationssystem oväntat fick kontakt med Inmarsats satellitnätverk. Inmarsat är ett brittiskt företag med inriktning telekommunikation vars satelliter trackar via s.k. 'ping's.

Riktning oklar


Av allt att döma fortsatte planet vara i luften runt 6 timmar efter det sista utslaget på den malaysiska militärradarn. Inmarsats satellit fortsatte nämligen att plocka upp signaler, pings, från MH370 sex timmar efter dess försvinnande. Signalerna (kallade Burst Timing Offsets eller 'BTO') kom in totalt 7 gånger, med cirka en timmes mellanrum, enligt en officiell sammanfattning från Australia Transport Safety Bureau.

Tidsintervallerna mellan varje uppsnappad ping.

Om man utgår helt och hållet från BTO-signalerna har planet sannolikt först åkt relativt stadigt väst/sydväst för att sedan bytt håll igen och åkt mot öst, antingen rakt eller nord/syd-östligt. Jeff Wise, oberoende journalist, har på relativt goda grunder kommit fram till att planet sannolikt tog sig till Kazakstan - vilket överensstämmer med satellitdatan. Några Inmarsat-anställda har istället tolkat det som att planet flög sydostlig riktning för att sedan krascha i havet, vilket blivit den officiella storyn.

Enligt Inmarsats data befann planet sig någonstans på den röda linjen när den skickade ut sin sista signal. 

Samtidigt överensstämmer BTO-infon inte 100% med annan satellitdata kallad BFO (Burst Frequency Offset). Ett faktum som såväl Jeff Wise som rymdforskaren Duncan Steel är eniga om. Den som är intresserad är välkommen att sätta sig in i den tekniska jargongen, men för att sammanfatta: fallet verkar så vara, men BFO-datan verkar också vara lättare att manipulera och därför inte av lika hög vikt. Men frågan kvarstår: varför stämmer inte siffrorna med varandra?

Inmarsat själva har kommit fram till att detta är det sannolikaste scenariot.

Det är förståeligt att ovanstående tekniska information fått stor betydelse för de involverade, men frågan är om den inte fått för stor uppmärksamhet med tanke på den minst sagt förvirrade bild av flygfärden den representerar.

En avgörande fråga vi bör ställa oss är huruvida det är rimligt att av alla tusentals satelliter vi har i omlopp runt jorden, så är det endast en enskild Inmarsat ping-satellit som plockat upp någonting om det här planet de 6-7 timmar det var ute på vift. Om vi ägnar en tanke åt den globala övervakningsapparatens kompetens, som Snowden-läckorna uppdagade, ter det sig ännu mera märkligt.

Alternativ destination


Att rikta blickarna mot Diego Garcia är liktydigt med att ignorera de slutsatser som såväl Malaysia, Australien, USA och en hop mer eller mindre kvalificerade personer. Men kom då ihåg att de helt och hållet förlitar sina utlåtanden på BTO-pingsen och själva vänder ett blint öga mot andra avgörande fakta.

Diego Garcia

Förutom att ön ligger på ett lägligt avstånd om man räknar in flygtid etc., så såg en stor mängd ögonvittnen en lågt flygande jumbojet, i Malaysian Airlines karismatiska röd-blåa färger, flyga över Maldiverna tidigt på morgonen den 8:e mars. Planet sågs flyga i en sydvästlig riktning nära 6 timmar efter att de försvunnit från Malaysisk radar.

Maldiverna och Diego Garcia.

Vittnesmålen har dokumenterats av de lokala polismyndigheterna och anses mycket trovärdiga, Western Australian har varit på plats och träffat vittnena vars namn och redogörelser återges i en artikel av Huffington Post.

Vidare var alla flygningar inställda på Diego Garcia i 72h, mellan 8-10 mars. Ett faktum som stod att läsa på facebooksidorna Diego Garcia Passenger Terminal samt U.S. Navy Support Facility Diego Garcia men som en kort tid därefter raderades. Lyckligtvis hann folk ta skärmdumpar.

Lägligt.

En stänging av flygplatsen i tre dygn hade inneburit en ovanligt tom militärbas mitt ute i den Indiska oceanen, en ideal plats om någon önskat landa och ta tillvara på ett eftersökt Boeing 777 ostört.

Människorna ombord


Det fanns ett flertal intressanta människor ombord. Kaptenen Zaharie Ahmad Shah tillhör en av dem eftersom han med sin utförliga kompetens måste räknas till en av de huvudmisstänkta i ett kapningssammanhang. Enligt DailyMail var flygplan hans största intresse, därav hade han en mycket avancerad flygsimulators-setup i sin lägenhet utanför Kuala Lumpur. Inte ovanligt i sig, men enligt malaysisk polis hade han programmerat in en flygrutt involverande en landning av ett Boeing 777-plan på en ö i mitten av Indiska oceanen. Rutten hade raderats en månad innan flygningen.

Flygkapten Zaharie Ahmad Shah vid sin sofistikerade flygsimulator.


20 personer (12 malaysier och 8 kineser) hade höga positioner på företaget Freescale Semiconductor - ett Texas-baserat företag som utvecklar sensorer, mikroprocessorer och andra komponenter för användning i bland annat avancerade vapensystem och inom flygplansnavigation. S.k. smygteknik är en av deras specialiteter.

Två iranska män tog sig ombord med stulna pass. Lägg märke till att mannen till vänsters ben är kopierade och inklistrade från höger bild. En av flera små konstigheter som kantar historien.

Två passagerare av iransk härkomst tog sig ombord med stulna pass. Att de var inblandade i en eventuell kapning ses av flera källor som osannolikt, istället representerar de en relativt vanlig typ av resenärer som vill ta sig till Europa av uppehållsskäl. Att de hade fyllt en läglig funktion som kapare i ett annat scenario kan emellertid inte uteslutas...

Händelseförloppet


Tillåt mig att presentera en bild av vad som eventuellt utspelade sig.

Planet lyfter och flyger planenligt i cirka en timme tills det ska byta radiokontakt mellan de två flygtornen. Kaptenen säger adjö till flygtornet i Malaysia men tar aldrig kontakt med tornet i Ho Chi Mingh City. Antingen oskadliggör han den andra piloten eller så är han också med på det. Vi måste förutsätta att det befann sig åtminstone ett par ytterligare kapare bland passagerarna.

Transpondern stängs av och planet är nu kommunikativt "dött". Kaparna sätter på sig gasmasker innan planet gör en skarp sväng sydvästlig riktning. Planet stiger snabbt ett par tusen meter för att sedan snabbt gå ned 2-3000, vilket orsakar att alla utom de förberedda svimmar.

Piloten fortsätter på den kurs han intagit, den som går mot Diego Garcia, samtidigt försätts passagerarna med påsar över huvudena och bakbinds av övriga hejdukarna, som möjligtvis även manipulerar flygplanets satellitkommunkationssystem*.

Ungefär sex timmar senare landar planet på ett relativt öde Diego Garcia. Samtliga av människorna ombord avrättas, alternativt att de 20 topphjärnorna från Freescale Semiconductor benådas.

Planet modifieras. Två veckor senare lyfter det från Miami, sannolikt utan piloter; med ett helt nytt mål i sikte.

Welkom in den Haag.

9/11 i kvadrat


Teoretiseringar om MH370s öde finns det lika många av som människor. Gemensamt för dem alla är att de alla har relativt lös grund under sig, så även den teori jag kommer framföra. Den är hundra procent spekulativ och går inte på något sätt att bevisa; jag finner den emellertid roande och, sett till ett större historiskt perspektiv, minst lika trovärdig som de konkurrerande utläggningarna.

Jag anser att planet kan ha stulits med avsikten att senare användas för att iscensätta ett terrordåd. En åsikt som även före detta vice FBI-direktören James Kallstrom delar. Målet kan mycket väl ha varit 2014 Nuclear Security Summit som ägde rum två veckor efter MH370s försvinnande.

Faktum är att CNN rapporterade om just ett Boeing 777 som under mötets gång bröt flygförbudet som införts. Planet var ett fraktflyg som flög från Miami till Amsterdam tillhörande LAN Cargo.

Två holländska F16 stridsflygplan var tvungna att eskortera bort flyget som antingen glömt ansöka om tillstånd alternativt inte visste att det rådde flygförbud i området. Holländska RTL rapporterar utförligare att planets transponder var inaktiv.

Planet dirigerades till Frankfurts flygplats.

Två holländska F16-stridsflyg.

På toppmötet närvarade 53 av världens mäktigaste presidenter och kungligheter, bl.a. Obama, Cameron, Jinping, Merkel, Hollande m.fl.. Hade en Boeing 777 fullproppad med sprängmedel flugit in i dessa möteslokaler är det inte svårt att föreställa sig de ödesdigra globala konsekvenser som det inneburit.

Tack vare de ombordvarande iranierna hade man kunnat få det att se ut som ett verk av islamistgrupper och samtidigt skapat enorm instabilitet i världen: ett 11:e september i kvadrat.

Men så blev det inte. Operationen misslyckades och därför fortsätter MH370 vara planet som utan förklaring försvann från jordens yta.





--

Ett par rader


Det finns i hål i teorin varav det största torde vara hur ett planet kunde förvandlas till ett legitimt LAN Cargo-plan med avreseort Miami, men å andra sidan känns det inte som ett omöjligt uppdrag med hänsyn till operationens övriga magnitud. Naturligtvis gör jag inga anspråk på att teorin är korrekt, jag kan bara utgå från den fakta som finns samt göra mitt bästa för att pussla ihop dem utifrån min världsbild.

Lämpligt vore att gå närmare in på den i ett annat inlägg, då det rör sig om ett komplext men viktigt ämne. Vad jag kan säga är, att jag efter egen erfarenhet - grundat i ett sunt intellekt och brinnande intresse - finner det både möjligt och troligt att det finns maktorgan i världen, som utan direkt (men indirekt) kungörelse av sin existens, har ett ofattbart omfattande inflytande på oss och vår värld. Att de sätter sina egna intressen framför våra behöver knappast nämnas, även om det som sagt är mer intrikat än så.



Källor och asterisker:
*Jeff Wise går in på detta mer i detalj i sin artikel. Han misstänker att tre ryssar var inblandade. I korta drag går han in på att personerna sitter diskret, direkt under planets satellitantenn samt i närheten av E/E-luckan, som man skulle kunna manipulera planets BFO-data genom:
http://edition.cnn.com/2014/03/24/world/europe/summit-plane-intercept/
http://www.bbc.com/news/world-asia-26503141
http://www.huffingtonpost.co.uk/2015/04/04/mh370-maldives-islanders-low-flying-missing-malaysia-airlines-flight_n_7003406.html
http://www.bbc.com/news/world-asia-26525281
http://gizmodo.com/the-case-of-the-mh370-wing-segment-keeps-getting-weirde-1727429146
https://sv.wikipedia.org/wiki/Malaysia_Airlines_Flight_370



Montag, 14. September 2015

Runt, runt

När jag för snart exakt sex år sedan flyttade till Berlin hade jag sålt av den absoluta majoriteten av mina nästan 1000 vinylplattor. Endast ett fåtal skivor hängde med till kontinenten, dem som inte hade något större värde än för mig personligen, som min nästan kompletta Max Mix-samling, några Beat Box 12" och Alexander O'Neal's "Fake". Flera av dem har prytt mina köksväggar i åratal, det näst bästa syftet när man inte äger någon skivspelare.

 Två plattor som i åratal prytt köket.

Väl i Tyskland dröjde det inte länge förrän mitt eviga musikintresse fick mig att börja dansa till det staden är bäst på: technomusik. Det som tidigare varit kanske det sista riktigt stora hålet i min musikaliska allmänbildning - om vi pratar inom ramen för vad som är lämpligt för min person - fylldes nu snabbt igen. Fem år senare skördar jag fortfarande frukterna av en subkultur tillika livsstil som inneburit vänner och upplevelser bortom vad jag någonsin kunnat föreställa mig.

Så föll det sig att jag i början av augusti fick äran att åtnjuta ett par timmar av absolut oförfalskad världsklass när jag en söndagseftermiddag snubblade in på ett set av Brotherhood, även känd som Spencer Parker, som med fullkomligt gehör för omständigheterna prickade in allt som jag värdesätter och hoppas på få uppleva när jag träder in på ett dansgolv. Den näst sista låten han spelade var Underworld - Dark and Long (Dark Train), som jag sedan jag första gången hörde den i ett av mina favoritset genom tiderna, väntat i snart 4 år på att få erfara ute.

I helgen dök det upp en intervju med Spencer Parker för Micasa där han bland annat lovprisar eventet jag ovan beskriver. Förutom att nämna det faktum att han spelade Underworld's "Dark and Long", vilket i sig var nog för att i några minuter drömma mig tillbaka till ett minne jag alltid kommer prisa, så listar han även några av sina favoritalbum genom tiderna.

Skitbackar.
Jag ögnade igenom listan som till min förvåning innehåller Alexander O'Neal "Hearsay". En skiva som under min tonårstid, under utövandet av min älsklingshobby: att bläddra igenom skitbackar (10 kr-vinylbackar), ständigt återkom.

En skiva som jag så småningom köpte (samt 12":an "Fake" från samma album). Rent musikaliskt sträckte sig aldrig intresset till en mer än ljummen nivå, O'Neal fick istället fungera som en viktig ikon i min bild av amerikansk, svart medelklass-kultur à la 80/90-tal.

Det fanns emellertid ögonblick som när jag en kväll, sommaren innan jag utvandrade, spenderade en afton med min kusin och blodsbroder i hans dåvarande boning i Gamla Stan. Vi drack öl och tittade på YouTube-klipp. Vi gick igenom mycket guld, men det klipp som gjorde det största intrycket var detta:


När jag så igår åter blev påmind om R'n'B-sångarens namn tittade jag på musikvideon igen, och den är i min mening fortfarande bland det bästa som gjorts. Jag laddade också ned "Hearsay", en skiva som jag för tillfället inte kan få nog av.

Med dessa tankar i huvudet gick jag för att möta upp min flickvän vid tunnelbanan igår. Planet blev sent så jag fick vänta något längre än väntat, en väntan som inte blev bättre av att jag lånat ut min mp3-spelare till henne. Till slut dök hon i alla fall upp; med hörlurarna i öronen dansade hon fram över torget på Hermannplatz, "Det är så fantastiskt bra!" sa hon, "Lyssna!" varav hon tryckte in snäckorna i mina öron. Det var från Sven Väth-setet, favoritsetet, precis vid tillfället han spelar "Dark and Long".

En cirkel slöts.