Året är 1959 när en serietidning innehållandes en berättelse vid namn "The Face on Mars" utkommer. Historien handlar kortfattat om en Marsexpedition som upptäcker ett gigantiskt stenansikte på den röda planetens yta. Medan de utforskar byggnationen ramlar en av besättningsmedlemmarna ned i ansiktets öga, som strax upptäcker att han befinner sig i en vacker värld fylld av utomjordiska jättar. Han hinner emellertid bara beundra sin omgivning och dess graciösa invånare en kort stund innan de blir utsatta för en förödande attack av främmande krafter. Den fientliga flottan visar sig härstamma från en planet placerad mellan Mars och Jupiter.
Första gången ansiktet introduceras i det kollektiva medvetandet görs redan 1959 då det förekommer i en serietidning.
Idéen att vårt solsystems astroidbälte skulle
kunna utgöra spillrorna av en förlorad värld, med eventuella
kopplingar till en uråldrig civilisation på Mars, har visserligen
funnits en längre tid nu, men detta är något som populäriserades
under 80-talet; 1959 var elementen i "The Face on Mars"
till största delen outforskad mark. Både konceptet med ansiktet samt asteroidbältet var alltså banbrytande vid tiden tidningen utkom, föga skulle väl emellertid någon ana att ansiktet faktiskt skulle komma att titta tillbaka på våra marssonder på riktigt en dag.
Profetior och sammanträffanden
Om än det aldrig officielllt framgått vem som låg bakom storyn, talar allt för att det var serieskaparen Jack Kirby som var
upphovsmannen; den inrymde nämligen allt som var karaktäristiskt
för verk av denna man: forntida astronauter, svunna civilisationer,
telepati, och så vidare; för att inte nämna hans unika förmåga att ligga steget före, ofta decennier innan, ett kulturellt fenomen etablerat intellektuell mark.
I flera Jack Kirby-serier har statyerna på Påskön kroppar, något som senare visat sig stämma.
Kirby
som var känd för att aldrig kunna släppa en fängslande idé, fortsatte
genom hela sitt liv
att leka med ovan nämnda teman. Många
menar att han når kulmen i och med
serien The Eternals, som han själv beskriver som en "mystisk
studie av vårt ursprung".
Tidningen ges ut i juli, 1976. Samma
år och månad som NASAs Viking-satellit knäpper ett fotografi på
ett gigantiskt stenansikte i Cydoniaregionen på Mars.
Bild 35A72m tagen av Viking 1, är den första och förmodligen kändaste bilden på ansiktet.
Bild 70A13 tas några veckor efter den första bilden, men offentligörs först 1980 när två ingenjörer fann den av en slump. Bilden är tagen ur en annan vinkel och vid en annan tidpunkt, men är likväl mänskligt.
Bilden som publiceras väcker ingen större uppmärksamhet där och då, och fenomenet
stannar officiellt vid en "skuggornas slump"-förklaring.
Inte förrän några år senare ska spekulationer om ansiktet som en
artificiell byggnation ta fart. Förespråkare som vågar ställa sig
i rampljuset är få. De som trotsar etablissemanget kan räkna med
såväl hån som utfrysning. Två namn sticker ut: Richard C.
Hoagland, förespråkaren, och Carl Sagan, kritikern.
Båda med avgörande roller i sagan om strukturerna på Mars.
Förespråkaren och janusansiktet
Den
kändaste förespråkaren för ett artificiellt ursprung är Dr.
Richard C. Hoagland, som med boken Monuments
of Mars kickade
igång vågen på allvar. I boken presenteras information som föreslår
att ansiktet inte bara är konstruerat, utan även har kopplingar
till den omkringliggande miljön som utgörs av suggestiva
pyramidformationer. I kontrast till Hoagland stod Carl Sagan, känd astrofysiker och anställd hos NASA, vars
officiella hållning var starkt ifrågasättande av allt som rörde
intelligent
liv på Mars.
Richard C. Hoagland
Carl Sagan publicerade 1984 en artikel i PARADE Magazine kallad "Man in the Moon" som genom att jämföra ansiktet på Mars med en Jesussiluett i en tortilla ansågs krossa ansiktsargumentet en gång för alla. Samma man ansvarade för att Viking 2-satellitens landningsplats, som
var tänkt att vara i Cydonia-området, med motsägelsefulla argument, flyttades till en helt annan
position. Tack vare tv-serien Cosmos enorma framgång, blev Sagan en
av den tidens mest inflytelserika vetenskapsmän. När han alltså förkastade
strukturerna på Mars som humbug, gjorde resten av världen också
det.
Carl Sagan
Mycket
talar emellertid för att Sagan privat hade en helt annan hållning
till anomalierna. Han ska inte bara under flera träffar med Hoagland
ha uppmuntrat honom med fraser som ”Keep up the good work.”, utan
även under en presskonferens rörande de kommande Marsexpeditionerna
ha sökt en mycket lång ögonkontakt med honom när han föreslog
att de involverade i Marsprojekten borde vara öppna för det
oväntade. Uppgifterna kommer förvisso från Hoagland och hans medarbetare, och bör därför tas med en nypa salt, men det finns mer som talar för att han tänkte tvärtemot vad han officiellt sade.
Ett tydligt skifte i sin tidigare starkt fördömande attityd går att utläsa i utvalda stycken i hans sista publicerade bok, The Demon Haunted World. Texten som citeras härnäst härstammar från ett kapitel dedikerat de påstådda Marsmonumenten (det är jag som fetmarkerat ordet "symmetry"):
It
was probably sculpted by slow geological process over millions of
years. But I might be wrong. […]
Much
more detailed photos of the Face would surely settle issues of
symmetry and help resolve the debate
between geology and monumental sculpture.
[…]I
hope that forthcoming American and Russian missions to Mars,
especially orbiters with high-resolution television cameras, will
make a special effort – among hundreds of other scientific
questions - to look much more closely at the pyramids and what some
people call the Face and the city.
I
samband med att Carl Sagan avlider 1996 sänder A&E Television
Network under samma dag en förproducerad videodokumentär om
hans liv. I avsnittet som behandlar Viking-sonderna ser man en mycket
ung Richard Hoagland stå och heja när Viking 1 landar på Mars;
visserligen är sekvensen bara ett par sekunder, men det är likväl anmärkningsvärt. Att
Sagan hade inflytande över innehållet i dokumentären är givet,
frågan är vad han ville förmedla till omvärlden.
Hoppa till 20:02 för att se Hoagland i egen hög person
Miljoner dollar-erkännandet
Diskussionen
tar en ny vändning 1998 då NASA publicerar en nytagen bild på
ansiktet. De mänskliga dragen är nu helt försvunna, istället ser
vi nu en platt formation som med all rätt kan liknas vid sitt öknamn
"kattlådan". Bilden får relativt stor spridning och
tolkas av de flesta som spiken i kistan för Ansikts-teoretikerna.
Att bilden är tagen ur en usel
vinkel samt blivit utsatt för omfattande manipulation passerar
de flesta obemärkt förbi.
"Kattlådan" från 1998
Ironiskt
nog kommer en Disney-producerad storfilm ut ett par år senare:
Mission to Mars. Filmen handlar om ett team som åker till Mars för
att undersöka vad som hänt med ett tidigare team.
(spoilervarning) Där
hittar de en artificiell konstruktion som senare visar sig vara ett
gigantiskt ansikte. (slut på spoiler) Budgeten
var över $ 100 miljoner, och naturligtvis var otaliga forskare från
NASAs stall inblandade i produktionen. Hela organisationen
samarbetade nära med Touchstone Pictures (Disney) under arbetet med
denna film.
Underhållningsvärde
och PR är förstås viktigt för både Disney och NASA, men är det
verkligen långsökt att ponera ett djupare syfte bakom denna
historia och NASAs engagemang? Om vi kommer ihåg att underhållning
är den överlägset mest effektiva formen av propaganda är
det endast rimligt att man börjar ställa frågor. Samma organisation som med hjälp av en manipulerad bild tar död på hela diskussionen om Marsanomalier, budgeterar ett par år senare miljontals dollar för att marknadsföra sitt Marsprogram med en film som handlar om uråldriga strukturer på nämnda planet...
Återuppståndelsen
Ansiktets
vara eller icke vara ställs mot sin spets 2006, då European Space
Agency (ESA) publicerar de
bästa bilderna på ansiktet och Cydoniaregionen hittills.
Det är deras satellit Mars Express som efter mycket möda och besvär
slutligen lyckas knäppa några högupplösta bilder, och som av ett
mirakel har de enigmatiska dragen från Viking 1-bilden återuppstått.
.tif)
Cydoniaregionen i detalj
Från bilden ovan: ansiktet inzoomat och rättvänt.
Man
kan tycka att det här är mer än tillräckligt för att försiktigt
återuppväcka debatten, men otroligt nog tolkas
dem av ESA som
det "slutgiltiga beviset" för ansiktet och de
omkringliggande strukturernas icke-vara. Allt är kullar. Punkt.
Som
om huvudbryn inte redan var total låter ESA inkludera en animerad
3D-version av ansiktet utsmyckad med ett "horn" i
pannan. En
detalj som över huvud taget inte framgått på någon annan bild av
strukturen någonsin, trots
bilder tagna från otaliga vinklar. Varför ansiktet porträtteras
med ett horn kan förmodligen bara ESA svara på, av allt att döma
existerar det inte någon annan stans än på denna kreation. Hur som helst är de faktiska bilderna mer relevanta.
Cydoniaregionen synad
Oavsett
vad de etablerade institutionerna har för åsikter om de senaste
bilderna så går det inte att förneka att stenformationen faktiskt
har ansiktsliknande drag, om än ej så framträdande som Viking 1
fick dem att framstå som. Det är i huvudsak den vänstra delen av
ansiktet som står för öga, näsa och mun, medan högra delen
verkar ha kollapsat (såvida inte byggherrarna hade Two-Face i
åtanke). Viktigt att komma ihåg är att strukturen, artificiell
eller icke, antagligen är uråldrig, potentiellt
miljontals år gammal. Att den är illa medfaren är således endast
att förvänta.
Om
man studerar det vänstra hörnet uppe till höger av kolossen ser
man ett par mycket räta vinklar, något som inte framgått tidigare
men som skvallrar om en regelmässighet som förtjänar
uppmärksamhet. Just läget och formen är två aspekter som av många
tyder på något onaturligt, något som utmärker den från objekt
skapade på naturlig väg. Via ett par enkla demonstrationer
framträder en remarkabel symmetrisk regelbundenhet:
Carl
Sagan föreslog att vi ska kolla efter symmetri för att avgöra om
formationerna på Mars är artificiella eller inte...
...
man måste undra vad han hade sagt om dessa bilder.
Leker
vi med tanken att objekten återfanns på jordytan istället, skulle
kalla handen vara lika definitiv i det fallet också? Jag har svårt
att tro det. För ungefär ett år sedan väckte t.ex. dessa
eventuella pyramider viss uppståndelse i den arkeologiska världen.
Eventuella pyramider på jorden
Eventuell pyramid på Mars
I
ljuset av intresset för dessa "pyramider", är det
verkligen rimligt att avfärda strukturerna - både pyramiderna och ansiktet - som humbug?
Summa summarum
Såväl bildmaterialet som de intressanta sammanträffanden och förledande ageranden som genom decennier kringgärdat ämnet är var för sig lätta att avfärda, men tillsammans utgör de stommen av vad som endast kan kallas ett genuint mysterium. Det rör sig inte om handfasta bevis, men bara den mängd fascinerande bilder som tagits tycker man borde vara tillräckliga för att det forskande etablissemanget åtminstone borde visa en försiktig nyfikenhet. Visar det sig vara mer än stenrös så pratar vi om en upptäckt så stor att totalt paradigmskifte vore oundvikligt. Men frågan är om det är något önskvärt.
...
Kanske döljer ansiktet hemligheter som bäst förblir dolda...
...
Hemligheter om vårt ursprung som omkullkastar alla våra uppfattningar om var vi kommer ifrån...
... Atlantis!
Källor:
http://www.enterprisemission.com/MTM.htm
http://santacruz.hubpages.com/hub/Human-Face-Chiseled-on-Mars-Fact-or-Fantasy
http://www.csicop.org/si/show/carl_sagans_life_and_legacy_as_scientist_teacher_and_skeptic
http://www.bibliotecapleyades.net/marte/esp_marte_37.htm
http://archaeologynewsnetwork.blogspot.de/2013/07/have-long-lost-pyramids-been-found-in.html#.U62Pgvl_sjR
http://jubran.deviantart.com/art/Face-on-Mars-355347580
http://xfacts.com/2001face/
