Min
uppfattning, att intelligens är en fundamental egenskap hos
universum, delade jag med mig av i juli förra året. I Slump kontra struktur behandlades vad jag anser vara en onödigt isolerande inställning till världen och oss själva. Utgångspunkten var då
de observerbara, sofistikerade strukturer - från atomer till galaxer
- som oupphörligt förekommer i vår värld; vars existens antyder
ett elegant, uttänkt system, snarare än en
tillfällighet.
Perspektivet omkullkastar oss som ”kronjuvelerna i
ett övrigt dött och meningslöst hav”, i stället ges vi
möjligheten att uppskatta mänskligheten som en oskattbar
beståndsdel av en lika gränslös som gåtfull Skapelse.
* * *
I
denna och ett par efterföljande texter ämnar jag kungöra klargörande reflektioner rörande Skapelsens, eller om ni så vill Universums, natur. Det första temat är existens, med huvudfrågan: Vari bottnar existensen? Som kontrasterande material
nyttjas den rådande kosmologiska teorin om universums utveckling, Stora smällen.
Stora smällen-teorin beskriver universums utveckling från kort efter början, till idag. Teorin utgår från att universum - tid, rum och materia - uppstod för 13,8 miljarder jordår sedan; ur vad specificeras inte, måhända med all rätt eftersom den vetenskapliga metoden endast är kapabel att mäta vår omedelbara fysiska tillvaro.
Därmed är också teorin oduglig som förklaring till världsalltets ursprung samtidigt som den lämnar en djupare förståelse för kosmos och dess innehåll, ergo oss, haltande. Teorins tidsliga aspekter fungerar emellertid väl som utgångspunkt för filosofiska utsvävningar. Härmed följer resonemanget som jag stöder mina övertygelser på.
* * *
Föreställningen att universum inte alltid funnits fordrar frågan: vad, om något, existerade dessförinnan?
Eftersom det är logiskt otänkbart att ingenting övergår till någonting, bör accepteras att existensen av något föregick universum.
De fysikaliska lagarna uppkom i samband
med universum, därför borde det som existerar innan inte vara bundet till naturlagarna - tid inbegripet. Således
pratar vi om en existens
såväl tidlös
som metafysisk
till sin natur.
Tidlöshet torde innebära utan början och slut, alltså något oändligt.
Är detta fallet måste denna oändliga existens av något
vara en eftersom plural innebär ett bestämt antal →
ändlighet.
Antagandet,
att denna pre-kosmiska existens har med universums tillkomst och vara att göra, är
rimligt.
