Förra hösten var boken UFO’s for the 21st Century Mind av Richard Dolan periodvis min ständiga följeslagare. Den var också en av mina bästa läsupplevelser det året. Boken är en historisk sammanfattning av hela UFO-fenomenet: från forntida astronauter till de populäraste YouTube-klippen. Att jag redan kände till en stor del av ämnena var inget hinder för att kunna uppskatta boken, nya infallsvinklar och välbehövlig repetition var allt som oftast resultatet av att än en gång gå igenom bekanta fall. Mycket av informationen var också ny för mig, till exempel hade jag ingen aning om att fenomenet så uppenbart bekämpats av flygvapen och statsapparat i samband med t.ex. Condon-rapporten och Project Blue Book, samt att UFO-organisationerna i USA infiltrerats tillika saboterats av deras underrättelsetjänster. En rad mycket tankeväckande berättelser från diverse vittnen hör också till höjdpunkterna.
Istället för att skriva en regelrätt recension önskar jag istället adressera tre högintressanta och viktiga frågor som Dolan mer eller mindre direkt tar upp i sin bok. Frågorna, som är sprungna ur fenomenet, tillhör de viktigaste vi kan ställa oss idag. Varje fråga behandlar ett grundläggande tema, de är som följer: filosofi, historia, samhälle. Först i kön står det filosofiska ärendet.
--
Otaliga är de vittnesrapporter som berör oidentifierade luftburna fenomen, bara i Nordamerika rapporterar civilister tiotusentalet observationer varje år. Majoriteten av fallen är självklart av naturlig härkomst, men vad gör man med den stora mängd rapporter, från såväl privatpersoner som av militära institutioner, som beskriver farkoster som rör sig i tusentals km/h, i zick-zack-mönster, ljudlöst - påverkandes elektronisk utrustning, som obehindrat kan röra sig i vatten och luft, innehållandes icke-mänskliga passagerare? För att bara nämna några av de vanligaste gemensamma nämnarna när det kommer till mer svårförklarade fall.
Rapporterna talar ett tydligt språk: fenomenet är verklighet. Förutom rapporterna finns mängder av video- och bildupptagningar, dokumenterade fysiska spår etc. etc.. Av någon outgrundlig anledning har vi emellertid fastnat i en urbota snäv hållning till fenomenet i fråga. Än idag pratas det först och främst, om inte uteslutande, om bevis; något reproducerbart som talar för att fenomenet är reellt.
Hundratals vittnesmål från de allra mest kvalificerade människorna på vår jord och en till synes ändlös siffra officiella rapporter har tydligen inget värde. Istället skulle ett testbart objekt vara det enda som kan dra svärdet ur stenen; en dröm av det naivaste slaget, sett till det förlöjligande och fördömande, samt den ignorans och mörkläggning, som kantat ämnet årtionde efter årtionde. För att inte nämna besökarnas uppenbart restriktiva syn på saken.
Frågan "Är UFO-fenomenet (bevisligen) verklighet?" är alltså sedan länge besvarad. Det ska klargöras att inbegripet i frågan är om främmande, i många avseenden långt mer sofistikerade, intelligenser interagerat med vår värld. Ursprung, natur och agenda är kanske de mest naturliga följdfrågorna - men de leder sällan till otvivelaktiga svar. Ett fundamentalt faktum framgår emellertid om vi bemödar oss att modifiera frågan utifrån vad vi vet: Vad bevisar UFO-fenomenet?
En verklighet bortom det fantastiska.
Medan sanningens trauma består...