De missförstådda

9.21 Questioner: Are they Bigfoot-type creatures?

Ra: I am Ra. This is correct although we would not call these Bigfoot, as they are scarce and are very able to escape detection. The first race is less able to be aware of proximity of other mind/body/spirit complexes, but these beings are very able to escape due to their technological understandings before their incarnations here. These entities of the glowing eyes are those most familiar to your peoples.

Vid sidan av UFOs har Bigfoot varit det mysterium som fascinerat mig mest genom mitt liv. Som ung var det lätt att fängslas, för att inte nämna skrämmas, av de många vittnesskildringar som berättade om hur folk stötte på gigantiska och inte alltid så vänliga apmänniskor ute i vildmarken. Under de senaste åren har dock ämnet fått ge plats åt andra gåtor, dels för att de intresserat mig mer, men också av den enkla anledningen att jag inte logiskt kunnat få ihop fenomenet.

Citatet ovanför kommer från session 9 av Law of One-materialet*, en spirituell filosofi som fungerat som vägvisare i mitt liv sedan många år. Utsagan har legat i bakhuvudet sedan jag läste det strax innan tjugo fyllda; samtidigt som jag förbryllats av det har det bekräftat att företeelsen är reel och att här finns något att nysta i.

I de tusentals rapporterade möten med håriga humanoider runt om i världen är de röda ögonen ett ständigt återkommande attribut, likaså deras förmåga att undkomma varje försök till infångande och dokumentation. Men vad menas egentligen med deras preinkarnativa teknologiska förståelse och hur används den för att undvika upptäckt? Det är först nu, snart 7 år senare, som jag känner att jag lyckats få grepp om dessa diffusa påståenden. 

En gång är ingen gång, 10 000 gånger är ...

Sasquatch spelar en signifikant roll i många av Nordamerikas ursprungskulturer som ser dem som ett absolut verkligt folk snarare än djur. Tendensen hos den vita mannen att stänga av så fort han inte förstår har lett till att indianernas bild av varelsen som verklig och besittandes paranormala, så att säga, färdigheter aldrig tagits för mer än en vildmans fantasier. Detta och framför allt populärkulturella tolkningar som Legend of Boggy Creek och Bigfoot and the Henderson's, har gjort att Bigfoot, för de flesta av oss, tillhör myternas värld. Som en bekant till mig sade när jag frågade om det relativt höga antalet observationer av varelsen i dennes hemstat (Indiana) - ”Det finns också ett högt antal galna och påtända människor där”. Som bäst en ringa förklaring i förhållande till de tusentals rapporter som genom åren gjorts av såväl normala som respekterade individer, tills vidare förblir dock gensvaret det i särklass vanligast förekommande.

Indiankulturernas uppfattning 
av Sasquatch tas sällan på allvar.

The Bigfoot Field Research Organization (BFRO) är en organisation som samlar ihop ögonvittnesskildringar av möten med den håriga jätten. Till dags dato finns över 2000 klass A-rapporter (tydlig visuell kontakt)  i databasen, varav majoriteten av dem från millenieskiftet fram till idag. Liksom med UFO-rapporter bör man antaga ett högt mörkertal. Samtliga rapporter genomgår någon form av kontroll innan de publiceras på hemsidan, vanligast är telefonintervju med iaktagaren, i bästa fall görs en fältundersökning.

Folk stöter alltså på det här fenomenet ute i vildmarken. Men berättelser förblir berättelser, hur sanna de än må vara. När jag någon gång i höstas satte igång att researcha det här ämnet igen upptäckte jag snabbt ett Youtube-konto med namnet ThinkerThunker. Det rör sig om en kille med filmteknisk bakgrund som dedikerat sin kanal till att analysera ett flertal fascinerande filmsekvenser som Bigfoot påstås figurera i. Enligt mig lyckas han övertygande demonstrera hur flera av klippen de facto visar de här varelserna i egen hög person. Därtill har han lagt märke till en säregen gångstil, den så kallade ”knee jerk”-gångarten, en distinkt fysiologisk avvikelse.

Extraordinär dokumentation.

Några av filmerna är så pass bra att hamnar i samma liga som den klassiska Patterson-Gimlin-filmen från 1967 – en film som i stabiliserat utförande förblir ett av de bästa bevisen för varelsernas existens, trots att den snart är femtio år gammal. I klippen står klart att deras utseenden varierar stort, ett faktum som återfinns i vittnesbeskrivningar som beskrivar ett par, tre specifika varelsetyper, däribland den rödbruna jätten ovan och den spinkigare brunsvarta nedan. Det enda argumentet som bestrider sekvensernas äkthet är "Mannen i apdräkten" - ett relativt ihåligt argument så länge någon dräkt aldrig påträffats. 

The Real Deal. 

Tunnelseende

Sett till den stora mängd närkontakter är det minst sagt perplext att storfot på annat sätt inte ämnar bevisa sin existens. Det är således inte konstigt att folk i brist på tydliga bilder och filmer har svårt att tolka upplevelserna som annat än mental ohälsa och sensationssökande. Även jag har varit skyldig till om inte direkt förkastande så åtminstone ignorans, för hur får man ihop att håriga humanoider som ibland rapporterats vara 4 meter höga, och nästan hälften så breda, kan finnas där ute utan att bli upptäckta?

Problemet ligger i utgångspunkten. En överväldigande majoritet av alla som övervägt Sasquatch-folkets existens utgår nämligen från att det rör sig om ett djur alternativt en felande länk, en slags övervintrad förfader till oss. Teorin ligger naturligtvis nära till hands då var och en kan föreställa sig ett dylikt scenario, paralleller till den mytiska upptäckten av bergsgorillan låter sig lätt dras, och observationer som gjorts stämmer överrens med en primitiv varelse, både till utseende och agerande; kombinationen gör det kontroversiella fenomenet rumsrenare.

Roger Patterson med fotavgjutningar från 1967, Jeffrey Meldrum med avgjutning från 2010. 

Paradoxalt nog leder utgångspunkten inte någon vart. Prominenta kryptozoologer som ägnat decennier av sina liv åt att studera fenomenet har till dags dato fortfarande inte ens sett varelsen. Nya gipsavgjutningar av fotavtryck tas, en och annan hårtuss åker på DNA-analys; år efter år...

Efter att ha konstaterat att en avgörande pusselbit uppenbarligen saknas, började jag nysta i Bigfoot-datans mer okonventionella delar; snart gick det upp för mig att den viktigaste aspekten av hela fenomenet systematiskt ignorerats**.

Den felande länken

Året är 1964 när en långtradarchaufför har tagit några veckor ledigt för att leta efter ädelstenar i Oregons vildmarker. Efter att några dagars vandrande har han kommit en bra bit bort från civilisationen. Hans mål är lokalisera en flod och det är precis när han är i närheten av den som han påträffar en skadeskjuten ren. Han tar ur pilen som sitter i den och binder fast djuret vid ett träd så att han kan vårda såret och nära djuret. Efter att par timmars fiskande återvänder han till sin campingplats; det börjar precis mörkna när han lägger märke till en märklig varelse står en bit bort och observerar honom. Han blir ställd och tänker för sig själv "Jösses, är det ett djur? Det ser mer ut som något mänskligt.." efter ett litet tag får han en konstig känsla i huvudet och hör plötsligt varelsen säga Var inte rädd, jag kommer inte skada dig, orden hör han i sina tankar. Sasquatchen sätter sig  på en stock ungefär fem meter ifrån och fortsätter Jag vill bara sitta här en stund.

Förvånad och lite chockad inser han snart att de båda för en konversation med varandra utan att att någon av dem rör på läpparna - den sker telepatiskt. De pratar i ungefär två timmar innan gästen reser på sig och vinkar adjö; i dialogen kommer fram att det var mannens omhändertagande av renen som till en början intresserat jätten, tydligen hade den aldrig tidigare hört talas om en människa som tagit hand om ett djur snarare än skadat eller dödat det. Vittnet insåg även att gästens frågor innebar att han måste ha observerat mannen en bra stund innan kontakt inleddes.  

Det är lätt att låta sig avskräckas av de minst sagt esoteriska elementen i skildringen, men faktum är, att en betydande procentandel av rapporterade närkontakter rymmer komponenter som telepati, telekinesi, osynlighet m.m.. Även om det är förståeligt att den här typen av anomalier sållas bort av dem som tror att det är primitiva apor som springer runt där ute, så är det icke desto mindre ohederligt. En selektiv jargong har dominerat det här fältet i många årtionden nu, till följd famlar man fortfarande i mörker, därtill avskräcks individer sannolikt att berätta om hela vidden av deras erfarenheter, förutsatt att de delar med sig över huvud taget.

Kewaunee Lapseritis, författaren till de två böckerna, är en av få som vågat följa bevisen trots att de uppenbarligen leder in på obekvämt territorium.

Lyckligtvis finns det en liten men tapper skara införstådda som inte räds sanningen trots att den inte motsvarar förväntningarna. Kewaunee Lapseritis är en av dem. I hans två böcker The Psychic Sasquatch and their UFO Connection och The Sasquatch People and their Interdimensional Connection presenterar han inte bara ett flertal extraordinära vittnesskildringar, utan låter även inkludera information som härstammar direkt från Sasquatch-folket.

Till dags dato har runt 300 personer hört av sig till honom; människor från samhällets alla olika skikt som många gånger burit omkring på sina upplevelser i decennier innan de slutligen kunnat dela dem med någon. Han och de andra som kommunicerat direkt med dem berättar om en oerhört intelligent, själsligt evolverad och samtidigt missförstådd varelse:

Skogsjättarna, eller Sasquatch som de föredrar att kallas, har vandrat på jorden mycket längre än vi människor. Det finns flera olika typer av dem, därav varierar deras utseende beroende på vilken klass man pratar om. Deras fysiologiska attribut för tankarna till djurriket, men deras intelligens är långt mer utvecklad än vår. En raffinerad telepatisk förmåga tillåter dem inte bara att kommunicera via tanke, men också att de kan läsa av andra varelsers medvetanden och känsloliv. Något som förklarar Bigfoot-jägarnas exceptionellt fattiga statistik då deras oädla intentioner alltid uppfattas långt innan de dragit fram hagelbrakaren ur bakluckan. 

Spiritualitet är av största vikt för dem. Med det menas respekt för alla levande ting, jorden inklusive. Följaktligen står vi människor lågt i rang hos dem, vår girighet har inte bara varit skadlig för oss och planeten, men även för Sasquatch-folket som många gånger påverkats negativt av vårt hänsynslösa plundrande av naturens resurser. De skadar inte människor, men de är rädda om sina egna. I fall jägare vandrar in i deras territorium kommer de bli bortskrämda. 

De flesta av dem undviker oss, men en del av dem har upprättat kontakt med utvalda individer. Ett grundkrav för kommunikation är goda intentioner och avsaknad av rädsla, det vill säga ett fortskridet spirituellt förhållningssätt. 

Deras förmågor inkluderar förutom telepati, även möjligheten att göra sig osynliga, orsaka mental stress hos inkräktare, flytta saker på håll, se genom andra varelsers ögon och återge ljud från djur och natur perfekt. 

Samtidigt som de spenderar tid i vår rum/tids-dimension så uppehåller de sig även frekvent i en annan. Detta via portaler utspridda på olika platser på planeten. 

Kosmos är enligt dem oändligt och medvetet, vi är alla delar av denna oändlighet.

Lapseritis berättar i en av böckerna att han en gång frågade en Sasquatch om de utgör den ’felande länken’, med ett slags roat förnärmande fick han till svar Lillebror, det är Ni som är den felande länken, ni vet varken var ni kommer ifrån eller var ni är på väg.

Ned i kaninhålet

Även fast jag accepterat en värld där allt är möjligt tyckte jag till en början att ovan nämnda information var rätt mycket när jag först stötte på den för ett halvår sedan. Jag tog det kanske först som spännande fiktion istället, men allt eftersom jag studerade vidare insåg jag att det som presenterades gjorde hela fenomenet förklarligt. I sig utgör det hela en sammanhängande berättelse styrkt av hundratals oberoende vittnen, samtidigt löser det upp enigmat som åtskilliga bisarra upplevelser med dessa varelser så länge utgjort.

Om allt pekar åt ett håll, varför inte gå dit?

Albert Rosales, mannen
bakom Ufoinfo.com.

Albert Rosales har i många år byggt upp ett arkiv med rapporterade möten mellan människor och humanoida (icke-mänskliga) varelser. Databasen finns online och behandlar främst interaktioner av UFO-relaterad karaktär; emellertid återges ett antal besynnerliga Bigfootinteraktioner som annorstädes mestadels negligeras. Jag har översatt ett antal rapporter som oberoende av varandra delar samma anmärkningsvärda beståndsdelar.

I oktober månad år 2000 var två personer ute och campade i Oregons vildmarker. Ur ett buskage kliver en svart Sasquatch, uppskattningsvis 2,8 m lång och 300 kilo tung. Varelsen promenerar till en glänta varefter han börjar skimra för att i nästa sekund helt försvinna***. De två camparna jämförde den skimrande effekten med hur det kan se ut som att vatten ligger vägbanan framöver en varm sommardag. 1993, i norra Kalifornien ser en fältbiolog mer eller mindre exakt samma sak. Förmågan att osynliggöra sig förklarar den avgjort vanligaste formen av samröre mellan Bigfoots och människor, när tunga, bipedala fotsteg kan höras i omgivningen, utan någon synlig upphovsman.

Den interdimensionella aspekten åberopas ett flertal gånger; bland annat i en händelse från 1989, nära Mt. Hood i Oregon, då en bonde ser vad som ser ut som en jättelik, skimrande vattendroppe hängandes i luften. Plötsligt ser han hur en bigfoot hoppar ut ur droppen och försvinner in i skogen. Samma år i Sedona, Arizona är en man i färd med att inspektera ett byggprojekt när han ser ett genomskinligt, ’vattnigt’ objekt ovanför marken, i närheten ser han ett flertal 3 meter långa Bigfoots som till synes vaktar portalen. Chockad lägger han benen på ryggen.

Den telepatiska faktorn förekommer också, även om informationen oftast är knapphändig om man jämför med de flera sidor detaljerade dialogerna i Lapseritis böcker. Om än en överväldigande majoritet är av positiv karaktär finns det även dem som är motsatsen. I ett fall från 2001 hör en jägare plötsligt en röst i sitt huvud som säger ”Tar du en bild på mig dödar jag dig”; mannen som är i färd med att ta fram sin kamera för att fotografera varelsen framför avbryter snabbt försöket. Kanske är det inte så konstigt att bildbevisen är ringa, trots allt.

--

Ett fåtal av otaliga berättelser som skvallrar om en verklighet vida överglänsande våra vildaste fantasier. Acceptera eller fortsätta blunda, det är väl det man har att välja på. En mellanväg ser jag förvisso inte som omöjlig, men man lär få mycket att stå i för att uppnå något bärkraftigt.

Sammanträffande och omvandling

I Law of One-materialet finns en passage om Sasquatch som antyder att de är kapabla att överleva ett globalt kärnvapenkrig, och att de på sätt och vis utgör en försäkring för det självmedvetna livets fortlevande på den här sfären, oavsett vad vi ställer till med:

9.18 Questioner: Is there any particular race of people on our planet now who were incarnated here from second density? 

Ra: I am Ra. There are no second-density consciousness complexes here on your sphere at this time. However, there are two races which use the second-density form. One is the entities of the planetary sphere you call Maldek. These entities are working their understanding complexes through a series of what you would call karmic restitutions. They dwell within your deeper underground passageways and are known to you as “Bigfoot.”
The other race is that being offered a dwelling in this density by guardians who wish to give the mind/body/spirit complexes of those who are of this density at this time appropriately engineered physical vehicles, as you would call these chemical complexes, in the event that there is what you call nuclear war. [min fetmarkering]

Ett av de märkligaste intermezzot jag hittat berör en man som är ute och kör på natten. Året är 1999 och delstaten heter Texas. Plötsligt hör han ett öronbedövande statiskt ljud som fyller hela bilen. Han stannar vid sidan av vägen och kliver ut, med oväsendet fortfarande ljudandes. Några meter framför bilen uppenbarar sig vad som ser ut som en tunn laserstråle som i nästa sekund försvinner tillsammans med ljudet. Därefter hör han hur ett monstruöst vrål kommer från skogen bakom honom, som från ett vilddjur men värre. Han hoppar snabbt in i bilen och trycker på gasen i botten.

Senare samma natt har han en säregen postapokalyptisk dröm. I efterdyningarna av ett globalt nukleärt krig träder mängder av Bigfoots ut ur de djupa skogarna och gör anspråk på jorden. Märkliga "ufo-maneter" kan ses i skyarna och de få människorna som finns kvar kämpar för att inte dö ut.

Nog är det möjligt att han var medveten om denna obskyra koppling mellan Sasquatch och kärnvapen, men vad är sannolikheten?

Drömmen för osökt tankarna till ett danskt UFO-foto från -75.

Budskapet som ofta förs fram via de som haft kontakt med dessa varelser går att relatera till drömmen: De är oroliga för vår och planetens framtid. För att stävja den negativa utveckling som dominerat vår historia måste vi bli varse om de spirituella aspekterna hos oss, planeten och kosmos.
Som Chief Seattle uttryckte det: Människan som spottar på jorden, spottar på sig själv. 

Jag har en känsla av att Sasquatch-folket på senare tid i större utsträckning låtit sig fångas på bild och film, och anledningen till det kan mycket väl vara att det är dags att växla om snart. Om vi som bättre vetande västerlänningar tillåter oss att lyssna på vad indianerna har att säga är det i allra högsta grad ett rimligt antagande sett till den turbulenta tid som omgärdar oss.

Liksom är fallet med andra paranormala fenomen som sädescirklar, UFOs och kanalisering - det vill säga uttryck av intelligenser mer evolverade än vi - lämnar Bigfoot-fenomenet precis så mycket bevis efter sig att det finns rum för tvekan; något som rimligen beror på det futila i ett framtvingat ställningstagande. Vi måste själva våga ta nästa steg in i framtiden. 

När jag första gången läste passagen som det här inlägget inleds med hade jag nog som mest börjat överväga att ta detta steg. Drygt åtta år senare har fullföljandet av det bland annat inneburit ett stimulerande svar på en gåta jag undrat över hela mitt liv. Föga anade jag att det material som först satt bollen i rullning skulle utgöra kärnan av det fenomen jag ämnade studera; men så är fallet. Separation är en illusion, vi är alla manifestationer av 1 intelligent oändlighet, 1 evig omtanke.

Låtom oss celebrera.

Asterisker och källor:

* En summering av materialet återfinns i inlägget Ringmakarna.

** s. 190, The Sasquatch People and their Interdimensional Connection, Lapseritis, Kewaunee, Comanche Spirit Publishing 2011. Uppgifterna kommer ursprungligen från boken The Locals skriven av Thom Powell. Har inte läst boken, men ska enligt uppgift vara god läsning: som en kompromiss mellan den paranormala och den traditionella Bigfoot-forskningen.  

*** Det verkar som att effekten kan ha fångats på film. Se ThinkerThunkers analys av den här: https://www.youtube.com/watch?v=o6F5UqItf2c

Böcker:
The Psychic Sasquatch and their UFO Connection, Lapseritis, Kewaunee, Comanche Spirit Publishing, 1998
The Sasquatch People and their Interdimensional Connection, Lapseritis, Kewaunee, Comanche Spirit Publishing 2011

https://www.youtube.com/watch?v=Bjj--hAufig
http://www.ufoinfo.com/humanoid/
http://www.phantomsandmonsters.com/2010/07/readers-respond-interdimensional.html
http://cryptomundo.com/bigfoot-report/invisible-bf/
https://www.youtube.com/watch?v=6i4hONQLphM Wes Germer

http://www.bfro.net/REF/aboutbfr.asp
http://www.bfro.net/GDB/classify.asp
http://www.ufoinfo.com/humanoid/
http://www.lawofone.info

UFO-frågans implikationer (Del II/Energisamhället)

Föreställ dig följande scenario:

Det är en vacker sommardag, du och en skara bekanta är ute i trädgården och grillar. När så eftermiddagen börja glida över till kväll ser en av er något på himlen. Till en början kanske ni nöjer er med att kalla det flygplan, eller helikopter; men allt eftersom objektet kommer allt närmare inser ni att det är helt ljudlöst, cirkelformat och gigantiskt, över 300 meter i diameter. Farkosten fortsätter att styra mot er tills den plötsligt stannar rakt ovanför sällskapet, fortfarande på relativt hög höjd förvisso, men tillräckligt nära för er att urskilja att den roterar motsols, där hängandes i luften, fortfarande ljudlöst. Sällsamma vita ljus pulserar i oberäkneliga sekvenser på undersidan. Några minuter går och just när en känsla av obehag börjar smyga sig på ser ni i förundran hur föremålet delar sig i fyra delar som vardera, på bokstavligen ett ögonblick, sticker i väg åt varsitt håll, ett åt norr, ett syd och de andra två öst respektive väst. ☸

Vittnet och dennes sällskap utgjordes av två musiklärare, en laboratorietekniker, en tekniker anställd på Texas Intruments, en polisofficer och en förskolelärare. Händelsen inträffade den 15:e maj 1976, i staden Hydes i delstaten Maryland, USA. Den återberättas i Richard Dolan's bok från 2014 och finns att läsa i originalform här. Det är en av de tusentals rapporter som återfinns i National UFO Reporting Centrals arkiv.

--

Vad än farkosten använde som energikälla kan vi med stor säkerhet antaga att det inte var fossila bränslen som drev den. Även om både utseende och beteende kan variera kraftigt de besökande intelligenserna emellan, så är en sak säker: deras tekniska nivå är vida överlägsen vår. Vi kan förstås bara drömma om vilken typ av energi de använder, men av allt att döma verkar det röra sig om något som är både rent och otaligt mer energirikt än något vi kommit på.

 James Nichols tolkning av en UFO-incident i Puerto Rico 1988. Mängder av vittnen observerade senare hur farkosten delade sig i två triangulära delar som flög iväg i ofattbar hastighet.

För att komma närmare ett svar bör vi minnas att de rådande akademiska modellerna av verkligheten är begränsade. Energiprincipen som är en av grundpelarna inom naturvetenskapen säger att energi varken kan skapas eller förgöras. Empiriska observationer talar för utsagans giltighet, medan förutsättningen att universum har ett slutet ursprung underminerar resonemanget. 

En mänsklig varelse är oförmögen att intellektuellt greppa konceptet Evighet/Oändlighet. Det faller sig därför naturligt att vi utgår från det ändliga när vi resonerar oss fram till en förklaringsmodell. Därför är idén om en oändlig energikälla absurd för de rådande akademiska auktoriteterna och deras anhängare. Om man däremot föreställer sig att världen är sprungen ur Oändlighet faller det sig snarare som en självklarhet.

--

Den moderna människans samhälle är extremt beroende av energi. Vi utnyttjar flera olika källor för att kunna tillgodose försörjningen, bland annat vatten, vind och fission. Eftersom efterfrågan på energi, i synnerhet av bränslekaraktär, är konstant har petroleumindustrin varit en dominerande världsekonomisk kraft de senaste hundra åren. Det är synd, inte minst för de negativa konsekvenser det haft och fortsätter ha på omvärlden.

Det är viktigt att komma ihåg energiindustrins roll i världssamhället när vi tillåter oss spekulera kring rena och effektiva alternativ till det vi har idag. Effekten av fri energi skulle transformera världen som vi känner den över en natt. Vem som helst som ägnar lite tid åt frågan inser det. Det positiva följderna för mänskligheten är uppenbara, likaså de negativa, för BP & Co. d.v.s. .

Mystik må vara en av slutsatserna som de främmande intelligensernas därvaro tydligt understryker, en mer direkt och på många sätt viktigare implikation är upplösningen av en giftig och destruktiv beroendeställning som lamslagit planeten och oss i över ett decennium. Det kan finnas många revolutioner, men få är dem som tar oss till stjärnorna.

UFO-frågans implikationer (Del I/Verklighet)

Förra hösten var boken UFO’s for the 21st Century Mind av Richard Dolan periodvis min ständiga följeslagare. Den var också en av mina bästa läsupplevelser det året. Boken är en historisk sammanfattning av hela UFO-fenomenet: från forntida astronauter till de populäraste YouTube-klippen. Att jag redan kände till en stor del av ämnena var inget hinder för att kunna uppskatta boken, nya infallsvinklar och välbehövlig repetition var allt som oftast resultatet av att än en gång gå igenom bekanta fall. Mycket av informationen var också ny för mig, till exempel hade jag ingen aning om att fenomenet så uppenbart bekämpats av flygvapen och statsapparat i samband med t.ex. Condon-rapporten och Project Blue Book, samt att UFO-organisationerna i USA infiltrerats tillika saboterats av deras underrättelsetjänster. En rad mycket tankeväckande berättelser från diverse vittnen hör också till höjdpunkterna.

Komplett, tillgänglig och underhållande sammanfattning - för såväl nybörjare som entusiaster.

Istället för att skriva en regelrätt recension önskar jag istället adressera tre högintressanta och viktiga frågor som Dolan mer eller mindre direkt tar upp i sin bok. Frågorna, som är sprungna ur fenomenet, tillhör de viktigaste vi kan ställa oss idag. Varje fråga behandlar ett grundläggande tema, de är som följer: filosofi, historia, samhälle. Först i kön står det filosofiska ärendet.

--

Otaliga är de vittnesrapporter som berör oidentifierade luftburna fenomen, bara i Nordamerika rapporterar civilister tiotusentalet observationer varje år. Majoriteten av fallen är självklart av naturlig härkomst, men vad gör man med den stora mängd rapporter, från såväl privatpersoner som av militära institutioner, som beskriver farkoster som rör sig i tusentals km/h, i zick-zack-mönster, ljudlöst - påverkandes elektronisk utrustning, som obehindrat kan röra sig i vatten och luft, innehållandes icke-mänskliga passagerare? För att bara nämna några av de vanligaste gemensamma nämnarna när det kommer till mer svårförklarade fall.

Rapporterna talar ett tydligt språk: fenomenet är verklighet. Förutom rapporterna finns mängder av video- och bildupptagningar, dokumenterade fysiska spår etc. etc.. Av någon outgrundlig anledning har vi emellertid fastnat i en urbota snäv hållning till fenomenet i fråga. Än idag pratas det först och främst, om inte uteslutande, om bevis; något reproducerbart som talar för att fenomenet är reellt.

Hundratals vittnesmål från de allra mest kvalificerade människorna på vår jord och en till synes ändlös siffra officiella rapporter har tydligen inget värde. Istället skulle ett testbart objekt vara det enda som kan dra svärdet ur stenen; en dröm av det naivaste slaget, sett till det förlöjligande och fördömande, samt den ignorans och mörkläggning, som kantat ämnet årtionde efter årtionde. För att inte nämna besökarnas uppenbart restriktiva syn på saken. 

Frågan "Är UFO-fenomenet (bevisligen) verklighet?" är alltså sedan länge besvarad. Det ska klargöras att inbegripet i frågan är om främmande, i många avseenden långt mer sofistikerade, intelligenser interagerat med vår värld. Ursprung, natur och agenda är kanske de mest naturliga följdfrågorna - men de leder sällan till otvivelaktiga svar. Ett fundamentalt faktum framgår emellertid om vi bemödar oss att modifiera frågan utifrån vad vi vet: Vad bevisar UFO-fenomenet?

En verklighet bortom det fantastiska.

Medan sanningens trauma består...

Kometkontroverser

Nyligen har det skrivits mycket om en komet som ESAs rymdsond Rosetta har snappat en unik närbild på. Exceptionellt eftersom det är första gången vi får se hur en komet ser ut på nära håll - och intressant nog ser vi (ytterligare) något som motsäger den etablerade kosmologiska modellen. Bilden på himlakroppen med det extravaganta namnet 67P/Churyumov-Gerasimenko förtäljer nämligen en stor stenbit - i kontrast till en förutspådd isboll. Men medan alla jublar över Rosettas hittills framgångsrika resa, är det desto tystare om upptäcktens implikationer.

Uppenbarligen ingen snöboll. 

Såväl i grundskolan som i högskolan har jag fått berättat för mig att en komet huvudsakligen består "mest av fruset vatten och frusna gaser" (från svenska Wikipedia 18/8/14). Följande infographic från NASAs webbplats sammanfattar modellen bra.

FAIL.

Vad är då karaktäristiskt för 67P? Det vi med säkerhet kan säga är att dess yta nästan uteslutande består av sten och damm, om det finns is på den är det i ytterst små mängder. Temperaturen på kometen är nämligen varmare än väntat, därför måste etablissemanget nu anta att isen döljer sig inuti himlakroppen – något som Rosetta kommer ge definitivt svar på om några månader när den landar på 67P.

Värt att nämna är att förespråkare för den alternativa kosmologiska Electric Universe-modellen långt innan Rosetta förutspådde att det är såhär kometer ser ut, som asteroider det vill säga. Det blir spännande att se vad som i framtiden kommer skilja de två termerna åt.

Okända besökare och läckta bilder

Det finns emellertid ytterligare information som föreslår att både standardmodellen samt den elektriska är på villospår. För någon vecka sedan offentligjorde youtube-kanalen secureteam10 en video innehållandes ett brev och fotografier på kometen i fråga. Brevet ska tydligen vara från en anonym källa inom ESA, och bilderna omanipulerade originalbilder där suggestiva strukturer går att urskilja på 67Ps yta.

Vidare hävdar brevskrivaren att kometen ger ifrån sig en radiosignal, vilket i kombination med strukturerna tyder på ett artificiellt ursprung. Personligen anser jag att historien har för många luckor för att verka trovärdig – men underhållande är det naturligtvis.

Helt orelaterat(?) har en filmupptagning från Rosetta som visar ett märkligt föremål (rymdskepp...!) seglandes förbi den stora rymdstenen dykt upp. Huruvida det rör sig om manipulerat material kan jag omöjligt säga, men jag har svårt att inte fängslas av det.  

Verkligt fascinerande.

I allmänhet rapporteras det lamt om att vi nu har en satellit i närheten av en komet, punkt. Vi kan dock konstatera att Rosettaaffären redan fört med sig många gånger mer spännande företeelser än bara det. Personligen ser jag med spänning fram emot rymdsondens fortsatta eskapader. 

Källor:

http://www.esa.int/Our_Activities/Space_Science/Rosetta/Rosetta_arrives_at_comet_destination

https://www.youtube.com/watch?v=qYIpU0DpZzM

http://en.wikipedia.org/wiki/Rosetta_(spacecraft)

https://www.youtube.com/watch?v=mlXoLwvzhzc&list=FLU6SnUJtoXAQ43jU0Xxi66g

http://www.jpl.nasa.gov/infographics/infographic.view.php?id=11219

Mars del III - Flamman och cigarren

Senaste tiden har Curiositys kameror varit duktiga på att knäppa bilder innehållandes mystiska anomalier. Förutom ljusskenet, som till och med uppmärksammandes på DN av Clas Svahn, har ytterligare en bild innehållandes två ”ljuskällor” av okänt ursprung offentliggjorts, såväl som en bildsekvens föreställandes ett cigarrformat objekt i rörelse på marshimlen. Här följer en enklare summering med kommentarer.

Den första bilden fick mycket uppmärksamhet när den togs, men det simpla faktumet att bara en av Curiositys främre kameror fångade lågan talar starkt för att det rörde sig om ett tekniskt fel. Roboten har nämligen även en vänstra kamera som tar bilder simultant med den högra. Det måste dock medges att bilden ser väldigt spännande ut. 

Originalbilden.

Inte lång tid efter att bilden på flamman tagits lyckas Curiosity ta en ny märklig bild, denna gång med två lysande objekt i fjärran. Om dessa även kan skyllas på kameradefekter eller kosmiska partiklar (s.k. cosmic rays) kan inte vederbörande svara på. Tills vidare kan de endast adderas till den ständigt växande högen av Marsmärkligheter.

Två lysande objekt på Mars yta, vad de nu kan vara. Originalbilden.

Intressantast torde dock en bildserie från 28:e april vara, då en cigarrformad historia dök upp på ett antal bilder. En förklaring till vad det kan röra sig om har än så länge uteblivit; men så kan man väl inte heller förvänta sig så mycket från en organisation vars akronym bildar Never A Straight Answer.
Här hittar ni originalbilderna på NASAs hemsida.

Länkar:
http://forgetomori.com/2009/ufos/phobos-2-a-bloody-soviet-close-encounter/
http://mars.jpl.nasa.gov/msl/multimedia/raw/?s=613&camera=NAV_RIGHT_
http://www.ufosightingsdaily.com/2014/04/mysterous-light-beams-from-mars-surface.html
http://whofortedblog.com/2014/05/02/mars-light-anomalies-curious-neither-nasa/

Inom möjlighetens ramverk

Några av de bästa bild- och videoupptagningarna på svävande objekt av främmande ursprung har vi våra satelliter och rymdfarkoster att tacka. Precis som är fallet med våra atombombsexperiment så verkar vårt engagemang inom rymdprogrammen ha en attraherande effekt på oförklarliga fenomen som bäst kategoriseras under fliken "UFO". För en bra sammanfattning rekommenderar jag Best of STS-filmen som återfinns i slutet av ett tidigare inlägg, syftet med det här inlägget är emellertid att tackla ett nytt klipp som är taget från en live stream från ISS.

På den internationella rymdstationen ISS finns det mängder av kameror både inuti och utanpå. Dessa live streamar, efter förmåga, kontinuerligt på Ustream. Under den tidsperiod som detta pågått har hängivna entusiaster studerat och spelat in detta material, och i de fall som mystiska objekt dykt upp, också publicerat filmstycket på kanaler som exempelvis Youtube. 

Kvaliteten varierar, men det finns upptagningar som är mycket intressanta. Den 17:e mars fångades kanske den bästa videoupptagningen någonsin (för offentliga åskådan) av ett - under förutsättning att det är autentiskt material - rymdfarande objekt icke av denna värld. 

Skummar man igenom kommentarsfältet framgår att Youtube-kanalen secureteam10 som lagt upp videon har fått den skickad till sig av någon. Av vem exakt framgår inte. Andra Youtube-användare påstår att de tittade på streamen när det hände, inget att lägga tyngre vikt vid, men ändå. För närvarande har klippet nära 230k visningar, secureteam10s övriga videos snittar på 30k.

Vidare har ifrågasatts att filmsekvensen inte återfinns i det arkiverade Ustream-materialet från ISS. secureteam10 har emellertid en poäng när hen säger att sekvensens frånvaro på den officella kanalen snarast är att förvänta, NASA städar naturligtvis undan dylikt material. Vi kan inte heller förvänta oss manipulerat material på nämnda kanal: ifrågasättandet vilar alltså hur som helst på en meningslös grund.

Som ett par personer har påpekat så påminner det okända föremålets utseende om CGI (datoranimerad grafik), och då är det i huvudsak skärpan och färgen som kan ifrågasättas. Allt som allt går inte filmklippets autencitet att leda i bevis, så spekulationens slussar står öppna. 

När man som i det här fallet har att göra med något som presenteras som bevis av klaraste graden, blir man automatiskt väldigt försiktig. Samtidigt vore det högst komiskt att avfärda, om det som skildras faktiskt är sant. Antagligen avgörs det på i hur hög grad man tillåter att universums pärlor får se animerade ut. 

De flesta omfamnar nog idéen om att annat avancerat liv inte bara kan, men också har uppstått i universum. Vad många nog inte tänker på är frågans hela vidd. Exempelvis var drar vi då gränsen för hur långt deras utveckling kan ha nått? ... Är existensen gränslös? 

Vederbörande tror att det som skildras i klippet absolut ligger inom Rimlighetens ramar. Mysteriet består härmed tills en eventuell bluff uppdagas, och jag antar att för den skeptiske är det omvänt, även om det förmodligen krävs att objektet i fråga landar i dennes trädgård. 

--

Appropå fantastiskt/otroligt-videomaterial, gick Dr. Roger Leir nyligen bort. Han var en relativt underhållande figur på den ufologiska arenan, som främst gjorde sig ett namn inom subkategorin ”utomjordiska implantat”. Hans bok ”Aliens and the Scalpel” bör räknas till klassikerna inom ämnet. Under en rad besök i Turkiet påstås han ha fångat ett återkommande ufologiskt objekt på en detaljerad videoupptagning, där man till och med kan se några av skeppets inte så mänskliga passagerare.

Även om jag hellre känner mig blygsamt benägen att fria i fallet ovan, så har jag desto svårare att köpa vad som målas upp för oss i Dr. Leirs film. Utan att hitta något i filmen som uppenbart får varningsdetektorerna att blinka, och utan att ha någon anledning att ifrågasätta Dr. Leirs ärlighet, vill jag ändå avvakta med den friande domen. Man tycker att det här också borde ligga inom ramverket för vad jag anser vara möjligt, men som alltid är fallet när man rör sig i mystikens sfärer, kan gränsernas tydlighet alltför ofta liknas vid dimman i ett moln. Avgör själva, men tillåt er ha några visdomsord från secureteam10 i bakhuvudet när ni gör det 

To Question does not mean to blindly deny. Let's remember that.

UFO-fenomenet ur ett bevisperspektiv

Vad krävs egentligen för att övertyga någon om att intelligenta väsen har interagerat med oss såväl passivt som aktivt genom historien?  Det beror på vem man ska övertyga, och framför allt, om personen i fråga är benägen att bli övertygad, vilket är fallet mer sällan än man tror. 

”Jag behöver bevis” - En högst vanlig respons när diskussionen tar en riktning mot paranormalare trakter; och inte så orimlig heller. I alla typer av fall när något av allvarligare natur har eller sägs ha ägt rum bör någon form av stöd för utsagan spela roll i huruvida vi tar det för sant eller inte; och i regel gäller ju mer fantastiskt påståendet är, desto viktigare att beviset håller vatten, eller som Carl Sagan sa "Extraordinary claims require extraordinary evidence". Hur står det då till med bevisföringen på det ufologiska planet?

Det finns två viktiga typer av bevis som har skiftande betydelse inom esoterika beroende på vilket specialområde man dansar kring:

1. Vetenskaplig bevisföring vilket innebär statistisk regelbundenhet samt kravet på att resultatet ska gå att återskapa.
2. Vittnesbevisning, en form av bevisföring som rättsväsendet använder sig av i mycket hög grad. I regel gäller ju pålitligare vittne, desto högre bevisvärde.

Kategori 1. har uppenbart större värde då det finns en stor avsaknad av den samt att det här rör sig om så pass fantastiska händelser och påståenden att enbart vittnesmål inte räcker för att folk ska låta sig övertygas om rymdbrödernas, själens eller yetins realitet. För de flesta så innebär det nämligen att de måste revidera hela sin världsbild. Härmed börjar också komplexiteten i frågan om bevis och dess effektivitet.

Phoenix Lights-incidenten 1997, mycket väldokumenterat fall med hundratals framträdande vittnen och även (begränsade) mängder bildbevis.

Jag lyssnade nyligen på en intervju med historikern tillika ufologen Richard Dolan, där han på frågan hur kan kom in på ufo-ämnet nämner att han för 20 år sedan ställde sig frågan: Har det amerikanske försvaret haft ett seriöst intresse för ufo-fenomenet, och i så fall varför? Svaret är bevisligen ja på huvudfrågan, vilket bland annat följande 12 officiella myndighetsdokument styrker. Läser man vad som framgår i rapporterna kan man även ana sig till svaret på följdfrågan.

Förvisso hamnar detta snarare i beviskategori 2 än 1, men med tanke på att samma organ som under tidpunkterna för rapporternas tillblivelse officiellt inte bara förnekade fenomenens existens men också gjorde sitt yttersta för att förminska alla som hade en positiv hållning i frågan, hamnar det hela i lite av en gråzon där det inte är så svagt som vittnesmål men inte heller så starkt som laboratorieresultat. Likväl är det uppseendeväckande; frågan om existensen av en mer omfattande mörkläggning ter sig i ljuset av detta som högst legitim.

I en post i min tidigare blogg nämnde jag The Disclosure Projects ambitiösa presskonferens från maj 2001, där en stor mängd prominenta personer inom militär, industri och offentlig sektor vittnar om sina personliga erfarenheter rörande ufo-fenomenet och kringliggande ämnen (som t.ex. strukturer på månen). Respekterade personer som sätter sina anseenden på spel, och i flertalet fall även fått sina karriärer förstörda - varför?

Domstolar världen över lägger enorm vikt vid personliga vittnesmål; att enstaka sådana inte kan tas på överdrivet allvar, i synnerhet när det handlar om områden som bäst kan beskrivas som magiska och fantastiska, är förståeligt. Det blir emellertid mindre förståeligt när vidden av dessa sträcker sig tillbaka till historiens början fram till idag, och återberättas av tusentals och åter tusentals från alla tänkbara samhällsklasser, jorden över.

--

Avslutningsvis skulle jag vilja belysa en av de mest uttjatade och ärligt sagt, mest ignoranta kommentarerna som ofta adresseras i vederbörligt sammanhang: "varför finns det inget bildbevis?". Det både finns och fortsätter att dyka upp nytt material hela tiden. Problematiken rörande just bild och film är att det idag är lättare än någonsin att förfalska sådant material, vilket ovillkorligen leder till att det är omöjligt att veta vad som är på riktigt och vad som är manipulerat. Tendensen hos frågeställaren brukar därtill vara att antingen förkasta materialet för att det är av för dålig kvalitet, "det kan vara vad som helst", eller avfärda det med anledningen att det är för bra för att vara sant, "det måste vara fake". Tyvärr känner jag mig tvingad att allt som oftast hålla med. Det finns dock undantag.

Summa summarum måste dock understrykas att även om det finns otaligt som pekar på den inledande satsens realitet, så kvarstår fortfarande mer eller mindre avgörande följdfrågor rörande ursprung, agenda, omfattning o.s.v.. Börjar man nysta finner man sig snabbt i gränslöst territorium.