Posts mit dem Label Carl Sagan werden angezeigt. Alle Posts anzeigen
Posts mit dem Label Carl Sagan werden angezeigt. Alle Posts anzeigen

Freitag, 25. Juli 2014

Mars del IV - Ansiktet

Det tillhör ett av vår tids största enigman. Än idag vidhåller etablissemanget att det är en slumpmässig stenformation, ett trick med skuggor. Men det finns dem som menar tvärtom, att vi har att göra med en uråldrig, artificiell konstruktion. Kan det vara så att sanningen om vad som finns på Mars yta undanhålls oss? Finns det egentligen något som talar för att intelligenta väsen en gång vandrat på vår röda grannplanet? Låt oss göra en djupdykning i den ocensurerade historien om „Ansiktet på Mars“

Året är 1959 när en serietidning innehållandes en berättelse vid namn "The Face on Mars" utkommer. Historien handlar kortfattat om en Marsexpedition som upptäcker ett gigantiskt stenansikte på den röda planetens yta. Medan de utforskar byggnationen ramlar en av besättningsmedlemmarna ned i ansiktets öga, som strax upptäcker att han befinner sig i en vacker värld fylld av utomjordiska jättar. Han hinner emellertid bara beundra sin omgivning och dess graciösa invånare en kort stund innan de blir utsatta för en förödande attack av främmande krafter. Den fientliga flottan visar sig härstamma från en planet placerad mellan Mars och Jupiter.

Första gången ansiktet introduceras i det kollektiva medvetandet görs redan 1959 då det förekommer i en serietidning.

Idéen att vårt solsystems astroidbälte skulle kunna utgöra spillrorna av en förlorad värld, med eventuella kopplingar till en uråldrig civilisation på Mars, har visserligen funnits en längre tid nu, men detta är något som populäriserades under 80-talet; 1959 var elementen i "The Face on Mars" till största delen outforskad mark. Både konceptet med ansiktet samt asteroidbältet var alltså banbrytande vid tiden tidningen utkom, föga skulle väl emellertid någon ana att ansiktet faktiskt skulle komma att titta tillbaka på våra marssonder på riktigt en dag.


Profetior och sammanträffanden


Om än det aldrig officielllt framgått vem som låg bakom storyn, talar allt för att det var serieskaparen Jack Kirby som var upphovsmannen; den inrymde nämligen allt som var karaktäristiskt för verk av denna man: forntida astronauter, svunna civilisationer, telepati, och så vidare; för att inte nämna hans unika förmåga att ligga steget före, ofta decennier innan, ett kulturellt fenomen etablerat intellektuell mark. 

I flera Jack Kirby-serier har statyerna på Påskön kroppar, något som senare visat sig stämma.

Kirby som var känd för att aldrig kunna släppa en fängslande idé, fortsatte genom hela sitt liv att leka med ovan nämnda teman. Många menar att han når kulmen i och med serien The Eternals, som han själv beskriver som en "mystisk studie av vårt ursprung". Tidningen ges ut i juli, 1976. Samma år och månad som NASAs Viking-satellit knäpper ett fotografi på ett gigantiskt stenansikte i Cydoniaregionen på Mars.


Bild 35A72m tagen av Viking 1, är den första och förmodligen kändaste bilden på ansiktet.

Bild 70A13 tas några veckor efter den första bilden, men offentligörs först 1980 när två ingenjörer fann den av en slump. Bilden är tagen ur en annan vinkel och vid en annan tidpunkt, men är likväl mänskligt.

Bilden som publiceras väcker ingen större uppmärksamhet där och då, och fenomenet stannar officiellt vid en "skuggornas slump"-förklaring. Inte förrän några år senare ska spekulationer om ansiktet som en artificiell byggnation ta fart. Förespråkare som vågar ställa sig i rampljuset är få. De som trotsar etablissemanget kan räkna med såväl hån som utfrysning. Två namn sticker ut: Richard C. Hoagland, förespråkaren, och Carl Sagan, kritikern. Båda med avgörande roller i sagan om strukturerna på Mars.

Förespråkaren och janusansiktet


Den kändaste förespråkaren för ett artificiellt ursprung är Dr. Richard C. Hoagland, som med boken Monuments of Mars kickade igång vågen på allvar. I boken presenteras information som föreslår att ansiktet inte bara är konstruerat, utan även har kopplingar till den omkringliggande miljön som utgörs av suggestiva pyramidformationer. I kontrast till Hoagland stod Carl Sagan, känd astrofysiker och anställd hos NASA, vars officiella hållning var starkt ifrågasättande av allt som rörde intelligent liv på Mars.


Richard C. Hoagland

Carl Sagan publicerade 1984 en artikel i PARADE Magazine kallad "Man in the Moon" som genom att jämföra ansiktet på Mars med en Jesussiluett i en tortilla ansågs krossa ansiktsargumentet en gång för alla. Samma man ansvarade för att Viking 2-satellitens landningsplats, som var tänkt att vara i Cydonia-området, med motsägelsefulla argument, flyttades till en helt annan position. Tack vare tv-serien Cosmos enorma framgång, blev Sagan en av den tidens mest inflytelserika vetenskapsmän. När han alltså förkastade strukturerna på Mars som humbug, gjorde resten av världen också det.

Carl Sagan

Mycket talar emellertid för att Sagan privat hade en helt annan hållning till anomalierna. Han ska inte bara under flera träffar med Hoagland ha uppmuntrat honom med fraser som ”Keep up the good work.”, utan även under en presskonferens rörande de kommande Marsexpeditionerna ha sökt en mycket lång ögonkontakt med honom när han föreslog att de involverade i Marsprojekten borde vara öppna för det oväntade. Uppgifterna kommer förvisso från Hoagland och hans medarbetare, och bör därför tas med en nypa salt, men det finns mer som talar för att han tänkte tvärtemot vad han officiellt sade.

Ett tydligt skifte i sin tidigare starkt fördömande attityd går att utläsa i utvalda stycken i hans sista publicerade bok, The Demon Haunted World. Texten som citeras härnäst härstammar från ett kapitel dedikerat de påstådda Marsmonumenten (det är jag som fetmarkerat ordet "symmetry"):

It was probably sculpted by slow geological process over millions of years. But I might be wrong. […]  
Much more detailed photos of the Face would surely settle issues of symmetry and help resolve the debate between geology and monumental sculpture. 
[…]I hope that forthcoming American and Russian missions to Mars, especially orbiters with high-resolution television cameras, will make a special effort – among hundreds of other scientific questions - to look much more closely at the pyramids and what some people call the Face and the city.


I samband med att Carl Sagan avlider 1996 sänder A&E Television Network under samma dag en förproducerad videodokumentär om hans liv. I avsnittet som behandlar Viking-sonderna ser man en mycket ung Richard Hoagland stå och heja när Viking 1 landar på Mars; visserligen är sekvensen bara ett par sekunder, men det är likväl anmärkningsvärt. Att Sagan hade inflytande över innehållet i dokumentären är givet, frågan är vad han ville förmedla till omvärlden.  

Hoppa till 20:02 för att se Hoagland i egen hög person

Miljoner dollar-erkännandet


Diskussionen tar en ny vändning 1998 då NASA publicerar en nytagen bild på ansiktet. De mänskliga dragen är nu helt försvunna, istället ser vi nu en platt formation som med all rätt kan liknas vid sitt öknamn "kattlådan". Bilden får relativt stor spridning och tolkas av de flesta som spiken i kistan för Ansikts-teoretikerna. Att bilden är tagen ur en usel vinkel samt blivit utsatt för omfattande manipulation passerar de flesta obemärkt förbi.

"Kattlådan" från 1998

Ironiskt nog kommer en Disney-producerad storfilm ut ett par år senare: Mission to Mars. Filmen handlar om ett team som åker till Mars för att undersöka vad som hänt med ett tidigare team. (spoilervarning)  Där hittar de en artificiell konstruktion som senare visar sig vara ett gigantiskt ansikte. (slut på spoiler) Budgeten var över $ 100 miljoner, och naturligtvis var otaliga forskare från NASAs stall inblandade i produktionen. Hela organisationen samarbetade nära med Touchstone Pictures (Disney) under arbetet med denna film. 



Underhållningsvärde och PR är förstås viktigt för både Disney och NASA, men är det verkligen långsökt att ponera ett djupare syfte bakom denna historia och NASAs engagemang? Om vi kommer ihåg att underhållning är den överlägset mest effektiva formen av propaganda är det endast rimligt att man börjar ställa frågor. Samma organisation som med hjälp av en manipulerad bild tar död på hela diskussionen om Marsanomalier, budgeterar ett par år senare miljontals dollar för att marknadsföra sitt Marsprogram med en film som handlar om uråldriga strukturer på nämnda planet...

Återuppståndelsen


Ansiktets vara eller icke vara ställs mot sin spets 2006, då European Space Agency (ESA) publicerar de bästa bilderna på ansiktet och Cydoniaregionen hittills. Det är deras satellit Mars Express som efter mycket möda och besvär slutligen lyckas knäppa några högupplösta bilder, och som av ett mirakel har de enigmatiska dragen från Viking 1-bilden återuppstått.

 Cydoniaregionen i detalj

Från bilden ovan: ansiktet inzoomat och rättvänt.

Man kan tycka att det här är mer än tillräckligt för att försiktigt återuppväcka debatten, men otroligt nog tolkas dem av ESA som det "slutgiltiga beviset" för ansiktet och de omkringliggande strukturernas icke-vara. Allt är kullar. Punkt.

Som om huvudbryn inte redan var total låter ESA inkludera en animerad 3D-version av ansiktet utsmyckad med ett "horn" i pannanEn detalj som över huvud taget inte framgått på någon annan bild av strukturen någonsin, trots bilder tagna från otaliga vinklar. Varför ansiktet porträtteras med ett horn kan förmodligen bara ESA svara på, av allt att döma existerar det inte någon annan stans än på denna kreation. Hur som helst är de faktiska bilderna mer relevanta.

Cydoniaregionen synad


Oavsett vad de etablerade institutionerna har för åsikter om de senaste bilderna så går det inte att förneka att stenformationen faktiskt har ansiktsliknande drag, om än ej så framträdande som Viking 1 fick dem att framstå som. Det är i huvudsak den vänstra delen av ansiktet som står för öga, näsa och mun, medan högra delen verkar ha kollapsat (såvida inte byggherrarna hade Two-Face i åtanke). Viktigt att komma ihåg är att strukturen, artificiell eller icke, antagligen är uråldrig, potentiellt miljontals år gammal. Att den är illa medfaren är således endast att förvänta.

Om man studerar det vänstra hörnet uppe till höger av kolossen ser man ett par mycket räta vinklar, något som inte framgått tidigare men som skvallrar om en regelmässighet som förtjänar uppmärksamhet. Just läget och formen är två aspekter som av många tyder på något onaturligt, något som utmärker den från objekt skapade på naturlig väg. Via ett par enkla demonstrationer framträder en remarkabel symmetrisk regelbundenhet:

Carl Sagan föreslog att vi ska kolla efter symmetri för att avgöra om formationerna på Mars är artificiella eller inte...

... man måste undra vad han hade sagt om dessa bilder.

Leker vi med tanken att objekten återfanns på jordytan istället, skulle kalla handen vara lika definitiv i det fallet också? Jag har svårt att tro det. För ungefär ett år sedan väckte t.ex. dessa eventuella pyramider viss uppståndelse i den arkeologiska världen.

Eventuella pyramider på jorden

Eventuell pyramid på Mars 

I ljuset av intresset för dessa "pyramider", är det verkligen rimligt att avfärda strukturerna - både pyramiderna och ansiktet - som humbug?

Summa summarum


Såväl bildmaterialet som de intressanta sammanträffanden och förledande ageranden som genom decennier kringgärdat ämnet är var för sig lätta att avfärda, men tillsammans utgör de stommen av vad som endast kan kallas ett genuint mysterium. Det rör sig inte om handfasta bevis, men bara den mängd fascinerande bilder som tagits tycker man borde vara tillräckliga för att det forskande etablissemanget åtminstone borde visa en försiktig nyfikenhet. Visar det sig vara mer än stenrös så pratar vi om en upptäckt så stor att totalt paradigmskifte vore oundvikligt. Men frågan är om det är något önskvärt.

...

Kanske döljer ansiktet hemligheter som bäst förblir dolda... 

...

Hemligheter om vårt ursprung som omkullkastar alla våra uppfattningar om var vi kommer ifrån...










... Atlantis!



Källor:
http://secretsun.blogspot.de/2012/08/mindbomb-john-carter-pkd-and-face-on.html
http://www.enterprisemission.com/MTM.htm

http://santacruz.hubpages.com/hub/Human-Face-Chiseled-on-Mars-Fact-or-Fantasy
http://www.csicop.org/si/show/carl_sagans_life_and_legacy_as_scientist_teacher_and_skeptic
http://www.bibliotecapleyades.net/marte/esp_marte_37.htm
http://archaeologynewsnetwork.blogspot.de/2013/07/have-long-lost-pyramids-been-found-in.html#.U62Pgvl_sjR
http://jubran.deviantart.com/art/Face-on-Mars-355347580
http://xfacts.com/2001face/



Samstag, 1. März 2014

UFO-fenomenet ur ett bevisperspektiv

Vad krävs egentligen för att övertyga någon om att intelligenta väsen har interagerat med oss såväl passivt som aktivt genom historien?  Det beror på vem man ska övertyga, och framför allt, om personen i fråga är benägen att bli övertygad, vilket är fallet mer sällan än man tror. 

”Jag behöver bevis” - En högst vanlig respons när diskussionen tar en riktning mot paranormalare trakter; och inte så orimlig heller. I alla typer av fall när något av allvarligare natur har eller sägs ha ägt rum bör någon form av stöd för utsagan spela roll i huruvida vi tar det för sant eller inte; och i regel gäller ju mer fantastiskt påståendet är, desto viktigare att beviset håller vatten, eller som Carl Sagan sa "Extraordinary claims require extraordinary evidence". Hur står det då till med bevisföringen på det ufologiska planet?

Det finns två viktiga typer av bevis som har skiftande betydelse inom esoterika beroende på vilket specialområde man dansar kring:
  1. Vetenskaplig bevisföring vilket innebär statistisk regelbundenhet samt kravet på att resultatet ska gå att återskapa.
  2. Vittnesbevisning, en form av bevisföring som rättsväsendet använder sig av i mycket hög grad. I regel gäller ju pålitligare vittne, desto högre bevisvärde.

Kategori 1. har uppenbart större värde då det finns en stor avsaknad av den samt att det här rör sig om så pass fantastiska händelser och påståenden att enbart vittnesmål inte räcker för att folk ska låta sig övertygas om rymdbrödernas, själens eller yetins realitet. För de flesta så innebär det nämligen att de måste revidera hela sin världsbild. Härmed börjar också komplexiteten i frågan om bevis och dess effektivitet.

Phoenix Lights-incidenten 1997, mycket väldokumenterat fall med hundratals framträdande vittnen och även (begränsade) mängder bildbevis.

Jag lyssnade nyligen på en intervju med historikern tillika ufologen Richard Dolan, där han på frågan hur kan kom in på ufo-ämnet nämner att han för 20 år sedan ställde sig frågan: Har det amerikanske försvaret haft ett seriöst intresse för ufo-fenomenet, och i så fall varför? Svaret är bevisligen ja på huvudfrågan, vilket bland annat följande 12 officiella myndighetsdokument styrker. Läser man vad som framgår i rapporterna kan man även ana sig till svaret på följdfrågan.

Förvisso hamnar detta snarare i beviskategori 2 än 1, men med tanke på att samma organ som under tidpunkterna för rapporternas tillblivelse officiellt inte bara förnekade fenomenens existens men också gjorde sitt yttersta för att förminska alla som hade en positiv hållning i frågan, hamnar det hela i lite av en gråzon där det inte är så svagt som vittnesmål men inte heller så starkt som laboratorieresultat. Likväl är det uppseendeväckande; frågan om existensen av en mer omfattande mörkläggning ter sig i ljuset av detta som högst legitim.

I en post i min tidigare blogg nämnde jag The Disclosure Projects ambitiösa presskonferens från maj 2001, där en stor mängd prominenta personer inom militär, industri och offentlig sektor vittnar om sina personliga erfarenheter rörande ufo-fenomenet och kringliggande ämnen (som t.ex. strukturer på månen). Respekterade personer som sätter sina anseenden på spel, och i flertalet fall även fått sina karriärer förstörda - varför?




Domstolar världen över lägger enorm vikt vid personliga vittnesmål; att enstaka sådana inte kan tas på överdrivet allvar, i synnerhet när det handlar om områden som bäst kan beskrivas som magiska och fantastiska, är förståeligt. Det blir emellertid mindre förståeligt när vidden av dessa sträcker sig tillbaka till historiens början fram till idag, och återberättas av tusentals och åter tusentals från alla tänkbara samhällsklasser, jorden över.

--

Avslutningsvis skulle jag vilja belysa en av de mest uttjatade och ärligt sagt, mest ignoranta kommentarerna som ofta adresseras i vederbörligt sammanhang: "varför finns det inget bildbevis?". Det både finns och fortsätter att dyka upp nytt material hela tiden. Problematiken rörande just bild och film är att det idag är lättare än någonsin att förfalska sådant material, vilket ovillkorligen leder till att det är omöjligt att veta vad som är på riktigt och vad som är manipulerat. Tendensen hos frågeställaren brukar därtill vara att antingen förkasta materialet för att det är av för dålig kvalitet, "det kan vara vad som helst", eller avfärda det med anledningen att det är för bra för att vara sant, "det måste vara fake". Tyvärr känner jag mig tvingad att allt som oftast hålla med. Det finns dock undantag.




Summa summarum måste dock understrykas att även om det finns otaligt som pekar på den inledande satsens realitet, så kvarstår fortfarande mer eller mindre avgörande följdfrågor rörande ursprung, agenda, omfattning o.s.v.. Börjar man nysta finner man sig snabbt i gränslöst territorium.