Dödsallians

Av någon anledning är få termer så svåra att definiera som magi. När pop-ockultister ska beskriva det så brukar de snällt jämföra med marknadsföring och dess mekanismer. ”Skapa förändring i medvetandet”. Även om det inte är fel så tycker jag det är rätt ljummet. Som att definiera bakelse som gammal sockerkaka.

Bortsett från den västerländska upplysningsmänniskan - som de senaste 300 åren helt enkelt låtsats att magi är vidskepelse - har mänskligheten alltid sysslat med denna breda verksamhet; som jag helst skulle vilja klassificera som aktiv interaktion med det metafysiska, eller om man så vill, andevärlden.

Det kommer i många former som t.ex. astrologi, I Ching, shamanism, bön och ritual. Vem som helst kan därför pröva dess legitimitet genom att själv utforska dess mångfaldiga discipliner. Det var så undertecknad än en gång bekräftade den större verkligheten.

Dock vill jag samtidigt avråda för att ta alltför lätt på temat, som enligt min övertygelse har potentialen att skapa stort elände. Emellertid finns det vissa effektiva och i stort sätt harmlösa arter av magi som jag starkt kan rekommendera till var och en som önskar trimma sin dagliga livserfarenhet.

Ett exempel är hedrandet av de döda, i synnerhet våra nära och kära. Många är sätten som här står till buds, men bortsett från ett hyllplan med fotografier (d.v.s. altare) och en extra tallrik vid julbordet kan vi också utföra en eller två enklare ritualer per år, för att bättra på vår tur. En favorit som jag utfört på Allahelgona de senaste åren heter St. Nikolas*-riten.

Jag läste om den i Gordon White's The Chaos Protocols, och då den är enkel att utföra bestämde jag mig för att testa. Eftersom det endast fanns en engelsk översättning av den från början forngrekiska formeln var jag tvungen att översätta den till svenska.

Såhär går du till väga:

1. Se till att solen har gått ned och ha en flaska brunnsvatten (eller grundvatten, det bör komma från underjorden!) till hands. Du kan utföra riten vilken dag som helst men lördag är bäst och det finns definitivt pluspoäng att hämta om du gör den på Allahelgona.

2. Uppsök en korsning. Ställ dig vänd med ansiktet mot norr och dunka undersidan av flaskan lätt tre gånger mot marken.

3. Recitera följande hymn (helst från huvudet, ta med en fusklapp om du känner dig osäker, det blir inte lika potent men det går):

O nådige Gud 

I Din försyn har Du utsett St. Nikolas 

till ombudsman å de dödas vägnar.

 

Ha barmhärtighet för de själar 

som sakna vänner, eller representanter 

att rekommendera dem åt Dig. 

 

För de själar som glömts av de levande 

eller på grund av tidens gång 

fallit i glömska av vänner och alla.

 

Skona dem Herre, 

kom ihåg Din nåd 

när de andra glömmer.

 

Låt inte de själar som Du skapat 

separeras från Dig, deras Skapare.

4. Häll ut vattnet i de fyra väderstrecken. Medurs, börja med öst. Fortsätt:

Heligaste St. Nikolas,

må denna gåva giva förfriskning och hopp

åt själarna i din vård.

Må de avlidnas andar komma ihåg

och se fördelaktigt på mig,

så som jag komma ihåg

och se fördelaktigt på dem.

Må alla själar av fromma bortgångna,

genom Guds nåd,

vila i frid.

Amen.

***

Principen utgår från att det finns ett liv efter döden, att alla som inte längre är med oss i jordelivet lever vidare i en annan form av existens. Att alliera sig med våra förfäder, vilket regelbundet värnande av dem frambringar, ökar som sagt sannolikheten till fördelaktiga utfall. 

Den värsta som kan hända är att de inte skulle känna igen dig, men den är ytterst liten och leder bara till att turen förblir oförändrad. 

Jag vill dock understryka att även om riten inte resulterar i något subjektivt mätbart, så är det en vacker gest och har därigenom stort värde. Bli dock inte överraskad om du märker en påtaglig verkan.

Till er levande säger jag lycka till; och till alla döda: vila i frid.

*Kanske undrar du nu vad Sankt Nikolas, som i huvudsak är känd som jultomtearketypen och beskyddaren av barn, har att göra med döden; faktum är att han är ett väldigt mångfacetterat helgon vilket innebär att han också innehar titeln som beskyddare av de döda (särskilt de i skärselden).

Sekulär elddans

 

Som en person som dedikerat över ett decennium åt rejvkultur känner jag att det vore förhastat av mig, att inte bidraga med ett par tipps som kan förbättra allas chanser för en positiv upplevelse på dansgolvet. Dessa kommer i första hand rikta sig till dem som anammar den drogliberalare aspekten av subkulturen, men ni andra kan säkert också ha nytta av dem. 

Låt oss först ha klart för oss vad vi har att göra med när vi talar om rejv. Begreppet som är en försvenskning av engelskans rave, etablerades i samband med att dansmusik som techno/trance uppkom kring 90-talets början. 

I discodödens kölvatten uppstod en ny våg av festande som i kontrast till föregångaren karaktäriserades av spontandans, hallucinogener och övergivna lagerlokaler. Musikkategorierna gick ännu ej att skilja, men klart var att den nya musikens höga tempo, homogena rytmer och ENERGI, hade kommit för att stanna.

I samband med denna technons uppståndelse exploderade parallellt framställningen och tillgången på diverse narkotikaklassade substanser - folk inmundigade allt möjligt men amfetamin och i synnerhet XTC blev näst intill synonymt med den nya subkulturen. 

Undertecknad föddes och växte upp i Sverige. När jag fyllde 21 flyttade jag till Berlin. Mitt enorma musikintresse till trots hade jag aldrig kommit in på techno/trance/house. Det var svårt att odla engagemang för sådant när man befann sig i ett land som i princip förbjudit evenemang av dylik karaktär. 

Men så hamnade jag lyckligtvis på kontinenten och jag förstod snart vad det handlade om, varför det varit så svårtillgängligt. Innan var min interaktion med musik i huvudsak passiv, lyssnandes. Men nu stod man på ett dansgolv och var tvungen att med kroppen ge mening åt kontexten. Och det omvända: rörelserna som låter sig gestaltas av den dunkande takten. Muskel och lem. Svett och strobes. Dygn av tidlöshet. Och så förstås den magiska (läs: illegala) ingrediensen. 

Alternerat medvetandetillstånd-garanti.

Reducerar vi ned fenomenet till sina rena beståndsdelar: rytm, dans, ljusspel och rus finner vi en av de äldsta ceremoniella arketyperna: den shamanska elddansen. Utförd genom alla tider för att uppnå kontakt med andevärlden. Ett ytterst seriöst företag och alltid förknippat med utförliga ritualer - skyddsåtgärder om man vill - för att välkomna positiva väsen, och hålla de negativa utestängda.

Den spirituella komponentens frånvaro gör vår version av elddansen unik. Den primära fokusen hamnar på nöje medan nyttan åsidosätts, liksom farorna. Potentialens räckvidd ignoreras på grund av ett paradigm, som för några generationer sedan av vacklande anledningar, bestämde sig för att det tusenåriga förhållandet vi haft med andevärlden blott var vidskeplighet. 

*Utz* *Utz* *Utz*

I en anteckningsbok finner jag ett par nedskrivna tankar från 10/7, 2022:

[...] Tanken kom nyss till mig (igen!) att de gyllene [klubb]-åren på många sätt var mässor utan säkerhetsprotokoll. Väsen tilläts deltaga på deras egna villkor, och hade man tur var de av godo, hade man mindre tur kunde man förgöras eller nästan förgöras. När folk beskriver stället (och kulturen) som magiskt tror jag i de flesta fall de inte är medvetna om hur träffande begreppet är.

Denna aspekt, och hur vi ska förhålla oss till den, är alltså poängen med detta inlägg. Innan jag fortsätter vill jag göra ett par klargöranden. Rejvkultur är unikt och heligt. I sin optimala form frigörande, upprorisk, drömmande, kraftfull. Anti-tesen till politik, arbete, fördom och allt annat bidragande till själsligt förtvinande.

Konceptet är gott. Det bör förvaltas väl. Förskonas från ideologi och restriktioner. Nöje ska stå i centrum. Detta ansvar ligger inte bara på organisatörer utan precis lika mycket på besökarna (i det här fallet: rejvarna). Ta med dig god energi dit du går så har du redan gjort en insats (detta gäller naturligtvis alltid och över allt).

Med det sagt, låt mig säga ett par ord om hur negativ energi kan avvärjas. Måhända självklart, men se till att du är i gott skick både fysiskt och mentalt, hänsyn bör tas till allt från näring och hälsa till mentalt välbefinnande. Man kan säga att ett starkt sinne hänger ihop med stark grund, men det är inte alltid helt enkelt att uppehålla styrka, särskilt inte efter två dygn utan sömn och föda. Kom då i håg att du kan använda lättsamhet synonymt med styrka.

I en personlig upplevelse befann jag mig plötsligt på ett dansgolv fullt av groteska entiteter. Det var allt annat än trevligt, men i stället för att söka mig därifrån dansade jag vidare. Jag ville inte låta mig besegras, kuva in för rädslan. (Motsatsen till kärlek är rädsla, kom ihåg det)

Så jag kämpade på, tills varelserna långsamt återgick till vanliga klubbesökare och jag gick och satte mig; med stor lättnad i stället för oro. 

En upplevelse som förvisso slutade gott, men som hade kunnat undvikas om jag till exempel burit någon form av skyddande objekt eller talisman t.ex. ett halsband med en helig symbol. Viktigt är att den symboliserar något som har positiv laddning för dig.

Respektera platsen och de krafter som härjar där genom en tacksamhetsgest. Exempelvis kan du hälla ut några droppar ur din orörda drink eller lägga upp lite extra av det vita som du blåser ut - en offergåva helt enkelt. I samband med att du ankommer till evenemanget, stanna upp och rikta ett stilla tack till platsen. Vörnadsgesten blir ofta först relevant när det rör sig om en plats du regelbundet återvänder till, men är enkel och effektiv.

Redan innan evenemanget kan du bättra på dina chanser till framgång genom bön och ritual till välvilliga entiteter som du allierat dig med i ditt dagliga liv. Här är det rätt personligt vad som gäller, men jag kan starkt rekommendera regelbunden vördnad för avlidna släktingar; de flesta har ett par foton på släktingar uppställda hemma, så altaret är redan dukat, använd det!

Till sist vill jag slå ett slag för sigillmagi, den ultimata life hacken. Att förklara på svenska exakt hur det går till är något jag ämnar göra här någon gång framöver, men tills dess får ni nöja er med ett par instruktioner på engelska. 

Den här från Gordon White är underhållande men rätt utförlig, något mer tillgänglig är Grant Morrisons instruktioner (s.5) i Pop Magick [alternativ länk]. Märk väl att sigill är något du kan och bör implementera generellt i ditt liv, ty det är både risk- och kostnadsfritt. Skillnaden är påfallande.

*Utz* *Utz* *Utz*

Kombinera nämnda medel med en gnutta förnuft, erfarenhet och goda vänner så kommer dina chanser för lyckade elddanser öka markant. Dock har jag ännu inte funnit något som hjälper mot en dålig DJ. Där är jag rädd att du helt enkelt får utveckla ett sjätte sinne, eller som jag brukar kallar det: instinkt.