Mån Dieu

Klockan är halv sju på morgonen den 7 oktober 2009 när amatörastronomen Bill Penn sitter och spanar på månen och ser något han sent ska glömma. I Endymion-kratern skådar han en hop av byggnationer som närmast för tankarna till en månbas. Lyckligtvis skissar han ned det han ser innan det försvinner. Vad var det Bill Penn beskådade denna höstmorgon, och hur kan det komma sig att det endast var synligt för en liten stund? Som vi snart ska få se överträffar verkligheten än en gång dikten när månhologramteorin får oväntat stöd från oavhängiga observationer.

Endymion-kratern. Bill Penns skiss behandlas längre ned.

Månstäder från förr

Det var i slutet av 1700-talet som tysken Johann Hieronymous Schroeter sade upp sig från sitt juridiska uppdrag för att börja ägna sig åt astronomiska observationer på heltid. Han skrev flera naturvetenskapliga böcker om himlafenomen, bland annat ett utförligt verk om månens topografi kallat Selenographische Fragmente Zur Genauern Kenntniss Der Mondfläche, Ihrer Erlittenen Veränderungen Und Atmosphäre. Boken finns tillgänlig på nätet via Münchener DigitalisierungsZentrum (MDZ) och är väl värd en titt, inte minst för de hänförande handskisserna som pryder många sidor.

Schroeter återger flera gånger hur han tycker sig se märkliga, mestadels gråaktiga ljusfenomen runt vissa områden*. Ett särdeles utförligt avsnitt behandlar t.ex. Aristarchus-kratern, vars sällsamma ljusfenomen han var den första av en lång rad astronomer att notera. Liknande observationer av så kallade transienta månfenomen fortsätter vi att skymta än idag, men på grund av sin natur är fenomenet svårstuderat. Schroeter skådade även märkliga pelarformationer på ytan, som att döma av deras långa skuggor snarare påminner om byggnader än berg - även flera av våra månsonder har förevigat dessa på bild, som vi snart ska se.

Schroeters skisser är såväl vackra som enigmatiska.

Två ytterligare månentusiaster av den gamla skolan var William Herschel och Franz von Gruithuisen, båda övertygade om att månen var bebodd. Gruithuisen utkom till och med en bok med titeln Entdeckung vieler deutlichen Spuren der Mondbewohner besonders eines collosalen Kunstgebäudes derselben (ung. Måninvånarnas många tydliga spår, inklusive ett jättebygge). Bilderna är få till antalet; beskrivningarna desto rikare.

Bland annat behandlar ett kapitel hans observationer av diverse levande boskap han tycker sig se på månytan. Framförallt lyfter han fram en kolossal byggnad som bevis för lunariernas existens. Huruvida han misstagit sig eller ett hologram skyddar den från att (åter) bli upptäckt står fritt att spekulera i; att den trots detaljerade platsangivelser verkar vara omöjlig att se, är dock ett faktum.

 

T.v. Gruithuisens avbildningar. t.h. Den franska astronomen Gaudiberts tolkning av samma "stad".

Obeliskerna

De mer vidlyftiga idéerna om invånare, djungler och djur må ha klingat av allteftersom vi rörde oss in i 1900-talet, men att intressanta formationer alltjämt syns till har egentligen aldrig upphört, i synnerhet har de diverse månexpeditionerna med tillhörande bildmaterial bidragit till ökade spekulationer.

Det är november 1966 när den amerikanska sonden Lunar Orbiter 2 förevigar en pelarkonstellation i närheten av Stillhetens Hav (Mare Tranquillitatis) på månen. I slutet av månaden dyker bilderna upp på Washington Posts första sida ackompanjerade av rubriken "6 Mysterious Statuesque Shadows Photographed on Moon by Orbiter". Tre veckor därefter har materialet även figurerat i Newsweek och Los Angeles Times**. 

Obeliskerna som plåtades 1966. Bilderna återgavs i Washington Post samma år.

T.v. en konstnärs tolkning av obeliskerna. t.h. konstellationens eventuella geometriska signifikans behandlades bl.a. i den ryska tidsskriften Teknik för unga. 

Föga förvånande menar NASA att bilderna inte porträtterar något att fästa vikt vid, även om de ett par år senare väljer att landsätta de första astronauterna alldeles i närheten. I Ryssland dyker en detaljerad analys av obeliskernas placering upp i en tidning kallad Teknologi för unga - en senare tillika oavhängig analys av Mark. J Carlotto föreslår också en artificiell förklaring till de porträtterade pelarna. 

En ytterligare kuriositet i dramat är ett av fotografierna som Apollo 12-manskapet plåtade under sin vistelse i området Stormarnas ocean (Oceanus Procellarum), i en av astronauternas visir reflekteras något. Synnerligen intressant då den ryska satelliten Luna 9 bara en handfull år tidigare dokumenterade kuriösa objekt just där. Fotot har använts flitigt av dem som ifrågasätter att vi någonsin satt fot på vår granne, följaktligen förklaras artefakten vara något i en filmstudio. I skenet av det nyligen konstaterade finns emellertid stöd för något ännu mer spännande.

Torn eller taklampa? I visiret syns en reflektion av ett objekt. Klicka för större storlek.

När det blåser om månen

Ett antal visselblåsare har trätt fram som menar att det mycket riktigt döljer sig mer på månytan än vad våra rymdorganisationer officiellt medger. En av dem heter Ken Johnston, verksam som manager på The Data and Photo Control Department tillhörande NASAs Lunar Receiving Laboratory under de bemannade Apollo-expeditionerna. 

Han påstår att han under en presentation av en del nytagna bilder bevittnade flera glaskupoler placerade i en krater på månens baksida, men att de dagen efter, under en annan presentation, var borttagna från bilden. Han förklarar att det fanns folk där vars enda uppgift var att sitta och airbrusha Apollo-bilderna och att han till och med en gång fick ordern att förstöra flera bildserier utan någon förklaring till varför.

Mörkläggningen är ett faktum, åtminstone om man ska tro Donna Hare och Karl Wolfe som var involverade i månprogrammen.

Donna Hare jobbade under nära 20 år för Philco Ford Aerospace, som NASA outsourcade verksamhet till. Hon menar att flera medarbetare på NASA berättade för henne om objekt på månen, varav en av dem till och med visat ett foto med ett okänt flygande föremål i bakgrunden och sagt ungefär "Mitt jobb är att ta bort sånt här.".

Karl Wolfe var sergeant i amerikanska flygvapnet under andra halvan av 60-talet, under en tid jobbade han nära NSA och fick då se fotografier på sofistikerade objekt på månytan, bland annat en bas på månens baksida. Deras vittnesmål kan ses i Disclosure Projects presskonferens från 2001, klicka här. Karl Wolfe ger ytterligare ett här. Bonus***

Den holografiska slöjan

Det verkar som att någonting finns på månen. I vilken utsträckning och vilka som är ansvariga tycks svårt att få något grepp om, Law of One-materialet nämner bland annat att en utbrytarcivilization av oss människor har faciliteter där, men en sådan förklaring lämnar många lösa trådar. Är en sådan  till exempel kapabel till följande:

I slutet av året som gick kunde fem oberoende amatörastronomer via egna upptagningar bekräfta den så kallade "månvågen" (lunar wave). En vågrörelse som rör sig över hela månytan från pol till pol, då och då. Vid min första anblick hade jag ärligt talat ingen aning om hur den kunde förklaras, och så vitt jag  vet har ingen förklaring erbjudits över huvud taget.

Inte förrän jag läste om Bill Penn och andra (hobby)astronomers observationer kunde jag finna en korrelation. Vad vi har att göra med är fortfarande bortom de absoluta sfärerna, men klart tycks än en gång vara att dikten står sig slätt mot die Confiserien des Kosmos.

Endymion-kratern som Bill Penn såg den en höstmorgon 2009.

Källor:
Kenyon, J. Douglas: Forbidden Science: From Ancient Technologies to Free Energy, s.216-217
http://www.vgl.org/webfiles/lan/cuspids/cuspids.htm
http://www.astrosurf.com/lunascan/argosy_cuspids.htm
http://www.philipcoppens.com/moon.html

http://www.astrosurf.com/lunascan/papers/carlotto/NFS_carlotto_v01n02c.pdf

http://www.examiner.com/article/whistleblowers-evidence-of-nasa-ufo-fraud-might-kill-uk-hacker-case
http://media.aphelis.net/wp-content/uploads/2011/04/AS12-48-7071HR.jpg

http://www.digitale-sammlungen.de/index.html?c=autoren_index&ab=Schroeter%2C+Johann+Heinrich&l=de

http://lunarexplorer.heimat.eu/historie/gruithuisen1824.html

*s. 353, 377 i Selenographische...
** Återgivna artiklar längst ned på: http://www.astrosurf.com/lunascan/blair.htm
*** Det finns fler visselblåsare och anomalier, namnet John Schuessler bör exempelvis kollas upp av nyfikna, och så även begrepp som "The Shard" och "The Tower"; de mest iögonfallande elementen har dock redan redogjorts för.


Skeptiker förklarar ofta bort "The Shard" och liknande objekt som smuts på linsen, även om det, som i det här fallet, ger en tydlig skugga efter sig.  

Ringmakarna

Med sin sandgula hy och lövtunna ringar är Saturnus den mest karismatiska av vårt solsystems planeter. Himlakroppen återfinns i världsmytologierna och besitter högintressnanta kvaliteter som fortsätter att förbrylla våra forskare. I min gamla blogg skrev jag en gång ett inlägg som behandlade planeten, nu gör jag det igen, denna gång med vidgat perspektiv och nyfunna tänkvärdheter.

Karaktäristiskt för planeten är dess ringar. Hur dessa har uppstått är omtvistat, populära påstående yrkar på en forna måne som gått i kras, alternativt rester från planetens uppståndelse. Ringen överstiger inte 10 meter i tjocklek och är därmed i förhållande till planeten rakbladstunn. Ringarna består till största delen av isfragment och inhyser även några av planetens många månar. Frågan är om det är allt - kan det dölja sig något mer i dem?

Ovan: Saturnus, tagen av Voyager 1. Nedan: Ringarna på nära håll.

Norman Bergrun tror att de även är hem för gigantiska farkoster av okänt ursprung. 1986 utkom en bok på Pentland Press vid namn Ringmakers of Saturn, där presenterar Bergrun sin tes: att ett antal farkoster, en del upp till två jordslängder i storlek [sic!], manipulerar tillika skapar ringarna runt Saturnus.

Norman Bergrun och hans bok Ringmakers of Saturn.

Sättet han skriver på är tekniskt och torrt å det extremaste (detsamma gäller hans föreläsningar), det är därför svårt för en lekman att sätta sig in i resonemangen. Ett fyrtiotal tämligen kryptiska bilder förekommer i verket, endast ett fåtal av sann suggestiv karaktär. Boken inleder med hans en sida långa resumé: han har bland annat jobbat för Lockheed Martin och NACA (föregångaren till NASA), och är uppenbarligen mer än kvalificerad i frågor rörande teknik och fysik.

Hans minst sagt okonventionella slutsatser får emellertid stöd från vissa håll. Project Camelot (som f.ö. även intervjuat Bergrun) bandade ett långt samtal med legenden John Lear för några år sedan*. Lear känner tydligen karlen väl och talar sig varm om det skrivna verket, dessutom återger han en berättelse involverande Bergrun och ett flygplanshologram som stöd för att planen som körde in i WTC var projektioner [sic!]. Det är kanske inte helt oväntat att någon som John Lear faller för ringmakarteorin, men faktum kvarstår att Norman Bergrun verkar vara en fullt sansad människa. Kopplingen de två individerna emellan bör i varje fall beaktas.

--

Konspirationer alternativt desinformation å sido, Bergrun är inte den enda som pratat om främmande intelligenser hemmahörande i galaktiska ringar. Under första halvan av 80-talet kanaliseras ett par rader som målar upp samma scenario. Raderna hör till en större kropp av information som kallas The Law of One, tidigare känt som The Ra Material.

 

The Law of One: Bok 1 och dess förmedlare: fr.v.: Carla L. Rueckert, Don Elkins, Jim McCarty.

Law of One består av fem böcker** som under perioden 1980-84 togs fram av Don Elkins, Carla L. Rueckert och Jim McCarty via kanalisering. Källan som kanaliseras kallar sig för "Ra" och är enligt dem själva ett medvetandekomplex av 6:e densiteten, d.v.s. ett stort antal medvetanden som i sin evolution gått ihop och blivit ett. Vi människor tillhör 3:e densiteten. Materialet är av filosofisk natur och behandlar ämnen som kosmologi, spiritualitet, fysik, människan och mycket mer. Det huvudsakliga budskapet är att allt är delar av ett oändligt medvetande - allt är ett.

Följande två passager rör Saturnus:

"6.8 Questioner: Where is this Council located? 

Ra: This Council is located in the octave, or eight[h] dimension, of the planet Saturn, taking its place in an area which you understand in third-dimensional terms as the rings." 

"30.14 Questioner: Thank you. Can you give me a brief history of the metaphysical principles of the development of each of our planets around the sun and their function with respect to evolution of beings? 

Ra: I am Ra. [...] The planet known as Saturn has a great affinity for the infinite intelligence and thus it has been dwelled upon in its magnetic fields of time/space by those who wish to protect your system."

Kopplingen är tydlig. Högst tankeväckande är också deras nära nog identiska information rörande Tunguska-incidenten. Följande är ett stycke från sidorna 89-90 i Ringmakers of Saturn, följt av ett utvalt avsnitt ur en tidig dialog med Ra. Bilden har inget med böckerna att göra.

[...] To illustrate, a sudden change in the surface of the Earth occurred 30 June 1908. On this day, a violent thunderous explosion rocked an area near Tunguska in Central Siberia, USSR. Twelve hundred square miles became devastated. Small villages and wildlife disappeared during this blast. A large forest was flattened. According to eye-witness accounts, a flaming cylindrical object was sighted in the vicinity just prior to the explosion. After years of intensive study and scientific research, a firm conclusion has been drawn that the devastation had been caused by an aerial nuclear explosion. Supporting this conclusion is the Hiroshima nuclear-bomb destruction which produced a surfacedevastation pattern similar to that recorded at Tunguska. Some scientists go farther with an assertion that the devastation had been caused by an extraterrestrial spaceship which exploded. After all nuclear bombs had not been invented at the time of the 1908 explosion; and furthermore, they submit, there were eyewitnesses. The Tunguska story affirms the existence of cylindrical vehicles and their nuclear character.

 Var det ett rymdskepp från Saturnus som orsakade explosionen över Tunguska 1908? Två oberoende källor föreslår det.

"17.3 Questioner: In meditation a few nights ago I had the impression of a question about a crater in Russia. I believe it was in Tunguska. Can you tell me what caused the crater? 

Ra: I am Ra. The destruction of a fission reactor caused this crater. 

17.4 Questioner: Whose reactor? 

Ra: I am Ra. This was what you may call a “drone” sent by Confederation which malfunctioned. It was moved to an area where its destruction would not cause infringement upon the will of mind/body/spirit complexes. It was then detonated. 

17.5 Questioner: What was its purpose in coming here? 

Ra: It was a drone designed to listen to the various signals of your peoples. You were, at that time, beginning work in a more technical sphere. We were interested in determining the extent and the rapidity of your advances. This drone was powered by a simple fission motor or engine as you would call it. It was not that type which you now know, but was very small. However, it has the same destructive effect upon third-density molecular structures. Thus as it malfunctioned we felt it was best to pick a place for its destruction rather than attempt to retrieve it, for the possibility/probability modes of this maneuver looked very, very minute."

I Project Camelots intervju säger Bergrun att han skrev boken 1981, exakt samma tidsperiod som  de återgivna styckena ur Ra-materialet kanaliserades. Sammanträffandena är minst sagt slående. Därtill är det värt att nämna att Lears livsfilosofi*** samt Norman Bergruns fredfulla uppmaningar till oss i slutet av hans bok, är i god samklang med Ras budskap. Sinkadus eller samordning, man måste undra om det ändå inte ligger något och lurar bland isfragmenten trots allt.

--

Enligt den kanaliserade källan är Saturnus också den - metakosmiskt sett - mest harmoniska planeten i vårt system. Om det har något att göra med att dess norra pol besitter ett gigantiskt hexagonalt mönster kan vi bara spekulera i, men att det är ett särdeles spännande och vackert inslag kan nog ingen ifrågasätta. Fenomenet är unikt i vårt solsystem.

Hexagonens öga.

Mönstret har återskapats i laboratorium, med strömmande vatten. Vad som exakt ger upphov till hexagonen, som förblir stabil trots planetens rotation, är fortfarande en gåta. Dess egenskaper likaså. 

Även Saturnus sydpol bjuder på viss huvudbry, en perfekt storm härskar i dess absoluta mitt, precis lika orörlig som stormen på ovansidan. Intressant för en del, hänförande för de flesta.

Den eviga stormen.

Förra inlägget rundades av med en saturniansk rymdsymfoni. Mäktig och ambient. Exakt hur väl ljudet återspeglar verkligheten är svårt att säga eftersom ljuden i själva verket är olika typer av strålning som tolkats om till ljudvågor. Den första videon lämpar sig väl som eftermiddagslyssning, medan den andra snarare bör vara föremål för nöjsam granskning.⊙

♄

End Credits (fotnoter och källor):
*Tim Binnall gjorde också en intervju med honom runt samma tidpunkt, den är inte lika djupgående, men allt som allt mycket bättre utförd.
**Allt material som tagits fram av personerna som kanaliserade LoO-materialet (L/L Research) finns att tillgå gratis på deras hemsida.
***I Binnall-intervjun får han frågan om han har någon uppmaning till alla där ute varav han kort och gott svarar ungefär lev ditt liv med integritet och älska dina medmänniskor från djupet av ditt hjärta.

Project Camelots videointervjuer med Bergrun och Lear.
http://podcast.sjrdesign.net/files/070_RingmakersOfSaturn.pdf
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tunguska-h%C3%A4ndelsen
http://sv.wikipedia.org/wiki/Saturnus
http://www.lawofone.info/

Cirkelns kvadratur

Idag är de flesta övertygade om att en anonym grupp människor med hjälp av plankor och snören trampar fram kreationerna i skydd av nattens mörker; men låter sig verkligen samtliga sädescirklar förklaras därigenom, eller har vi att göra med ett genuint mysterium? Om så är fallet, vad förtäljs vid närmare granskning?

Låt oss börja med att säkerställa de oförklarliga aspekterna hos fenomenet. Den enda teorin som förklarar åtminstone en del av cirklarna är att de är gjorda av människor - vissa personer har nämligen under kontrollerade former skapat relativt komplexa alster; dock har ingen lyckats komma nära de mest sofistikerade mönster som dokumenterats, precision är en av de uppenbara aspekterna som skiljer dem åt.

Till vänster: Gjord av människor, tog ett team ett par veckor att planera, två dagar att skapa - i dagsljus. Till höger: Uppstod under en regnig natt i Wilt Shire, England, 14/8 2001. Observera hur mönstret är totalt över 10 plogrännor långt, medan cirkeln till vänster är mellan 2-3. 

Oförklarad påverkan

Mest avgörande är de karaktäristika som säden i 'autentiska' cirklar påvisar: medan sädesstjälkarna i nedtrampade cirklar övergripande är avbrutna, så är stjälkarna i oförklarade cirklar böjda och till och med uttänjda. I vissa fall har även vattnet i skarven på stjälkarna förångats, vilket orsakat att de 
sprängts. Fenomenen är väldokumenterade och lämnar ringa utrymme för gängse utläggningar. De tre bilderna nedan kommer från cropcircleconnector.com och cropcirclequest.com 

Addera det faktum att säden i många fall inte bara böjts på unika vis, men ibland även flätats i mönster, för att inte nämna fall då endast de övre delarna av säden lätt böjts ned, för att långsamt åter ställa sig och under skeendet skapa en hänförande effekt. Trots mängder av påstående har ingen någonsin demonstrerat hur en liknande effekt på växter kan återskapas.

Ovan och till vänster: vävt mönster från en cirkel som uppstod i East Field, England 14/7-2009. Till höger: ett blommönster där växterna var så lätt böjda att mönstret var svårt att urskilja från ovan. När de långsamt intog vertikal ursprungsposition uppstod en vacker effekt.

Tills någon faktiskt visar att det är möjligt att skapa nämnda effekter på växterna, måste formationerna kategoriseras som oförklarliga. Därtill måste vi addera det faktum att majoriteten (lite över hälften) av alla cirklar uppstår under regniga förhållanden - samt nästan uteslutande nattetid. I de fall människor demonstrerat skapandet av komplexa formationer har det alltid skett under dag eller med gigantiska spotlights. Rigorös planering föregår alltid själva böjandet, något som inkluderar flera dagar på fältet utförandes mätningar m.m.. Själva cirkelskapandet tar alltid otaliga timmar.

Stonehenge 1996

Ett fall som vägrar låta sig förklaras med konventionella metoder har fått namnet "The Julia Set" och uppstod under tidsspann på ~45 minuter under dagsljus en eftermiddag i juli 1996. Som bilden visar är Stonhenge, som är ett av Englands bäst bevakade fornminne, ett stenkast därifrån. En välanvänd motorväg skiljer dem åt och det skall också nämnas att luftrummet ovanför är mycket trafikerat. Tidsutrymmet för uppkomsten har därmed kunnat säkerställas precist.

"Julia Set"-cirkeln som uppstod under 45 minuter en eftermiddag nära Stonehenge får en att undra: vad kom först?

Med det konstaterat, låt oss titta på några av de mest magnifika sädesfältsmönster som uppträtt; och samtidigt helt ärligt fråga oss själva 'vad är rimligt?', samt, om vi tillåter oss, 'vad är innebörden?'.

För fler bilder se källorna längst ned, de flesta av bilderna har jag hämtat från Lucy Pringles hemsida.

Innehållet

Ett återkommande tema är matematik; pi, fibonacci ... kosmisk skönhet. Andliga aspekter åberopas även genom geometrins eviga fundament: Cirkeln och kvadraten. Gång på gång återkommer formerna i mönster relatererade till cirkelns kvadratur; kortfattat ett matematiskt problem där man med passare och linjal ska konstruera en kvadrat med samma area som en given cirkel. Problemet är bevisligen olösligt, dock erbjuder ett antal sädesfältscirklar geometri som tillåter en att konstruera en cirkel och en kvadrat med lika stora areor. Ta en titt på följande bilder, en av dem skapades av ett team med plankor och snören, kan du gissa vilken? Svaret finns längst ned i posten.

Cirkeln och kvadraten är två vanliga symboler som generellt står för det fysiska respektive metafysiska, cirkeln för kosmisk enhet och själ, kvadraten för stabilitet och materia. I kombination med varandra symboliserar de återföreningen av köttet och anden: Mänsklighetens mest kritiska fråga.

Symboliken är central inom Frimurarordern.

Kristen respektive tibetansk mandala.

Budskapet

Definierande för såväl spirituella discipliner som mystiska erfarenheter är dess bipolära förhållande till absolut vetskap, det som inte låter sig underkastas den vetenskapliga metodiken (åtminstone inte som den ser ut västvärlden idag), men som vi inte heller har anledning att tvivla på. Fenomen som moral och medvetande hör till sådant vi ovillkorligen håller för sant, till och med avgörande för människans fenomenologi, samtidigt är de, liksom ämnena i den här bloggen, bortom det reproducerbara mätandet.

Om vi öppnar oss för tanken att existensen till sin natur är oändlig, måste vi följaktligen erkänna att världen, oss inklusive, bottnar i mystik. Människans möjligheter att förstå är därför av uppenbara skäl begränsade. Däremot förblir upplevelsens gränser desto suddigare. 

Nästa steg i vår evolution torde ta oss närmare det Avlägsna.

Ett essentiellt första drag bör vara insikten att Oändligheten inte erbjuder några avstånd.

Introspektion är tillräckligt för att sätta igång processen som lyfter oss

--- nog för att åter sammanföra cirkeln med kvadraten.

Källor:
http://www.cropcircleconnector.com/anasazi/time2012a.html

http://www.bibliotecapleyades.net/circulos_cultivos/esp_circuloscultivos14.htm

http://www.temporarytemples.co.uk/imagelibrary/
http://www.lucypringle.co.uk/photos/
What on Earth: En utmärkt dokumentär av Suzanne Taylor om fenomenet samt människorna involverade kring det. 

Svar: Bilden högst upp till höger. Mönstret skapades av ett tyskt team vid namn 'Team Satan', på uppdrag av National Geopgraphic som filmade en dokumentär om fenomenet. Det tog tre män 5 timmar att göra den i strålande dagsljus. Genomförandet är imponerande, om än otaliga frågor lämnas obesvarade. 

Meditation

Jag är övertygad om att en av de viktigaste aktiviterna en människa kan ägna sig åt är meditation. Själv mediterar jag på daglig basis sedan snart 4 år tillbaka, och vad det har gett mig hittills i form av känslomässig balans, kärlek, mystiska förnimmelser och spirituell utveckling kan jag inte nog uttrycka min uppskattning för.

En del har frågat mig om hur jag gör när jag mediterar; sittställning, andingstekniker och buddhistiska referenser kommer då ofta på tal, och med all rätt, ty begreppet är förvirrat idag.

I själva verket finns det få saker som är så enkelt.

När jag mediterar sätter jag mig ned bekvämt i skräddarställning, håller ryggen rak och sluter mina ögon. Jag sitter så i cirka 10 minuter. De första två åren lyssnade jag på musik samtidigt, nuförtiden föredrar jag tysthet.

Av största vikt är att man gör det varje dag.

Det finns hur mycket information om meditation som helst, men den infon som jag själv tycker träffar mest i prick kommer från en kanaliserad källa. Budbäraren kallar sig Hatton och materialet förmedlades på 50- och 60-talet. Om du frågar mig sammanfattar det här meditation, både i praktik och teori, i stort sett perfekt. (Läs dokumenten i sin helhet här.)

[…] Proper meditation is of uppermost importance, and I should like to dwell for a moment on this subject, for proper meditation is most important in your growth. First of all, place yourself in a position that is proper for meditation. The best meditation can be had in a sitting position. Sit the body comfortably but erect, with both feet placed firmly before you. Keep the body and head erect and straight. Place the hands open and upward in the lap. Allow those racing thoughts to race. Do not try to force them to stop, but bring yourself into a relaxed feeling. Let your mind relax; do not try to control it, and you shall find these racing thoughts in time will slow, will become slower and slower until they eventually stop. And with practice, my friends, this time shall become shorter and shorter, and in due time you shall reach that state of stillness quickly, and in this state of stillness you become one with Creation and life begins to speak to you. In this stillness you can bring yourself in attunement with whatsoever you wish. In this still, very still quietness, all things can flow to you, for your mind is open and receptive to higher knowledge. 

[…] Now to some of you it may seem that it is impossible for you to relax in this position, but I say to you, my friends, that is the only true relaxation. For when the body is in positions for which it was not intended, true relaxation does not come, you cannot be receptive. Much of the Universal Energies comes to you through the spine when you are in the physical and unless the spine is erect, they do not flow. You would be amazed when this art is mastered, at what you can do; how quickly you can attune yourself in this state to anything that you desire. […] 

-Hatton, 15/6 -1959

I en senare kanalisering understryks även vikten av att vara konsekvent.

[...] In the first place, it is necessary to discipline one’s self, to some extent, and set aside a certain time each day for this practice and you will never become proficient at the art of meditation unless you practice consistently. It is not enough to practice this art once a week or once a month, or even every few days, but this should become a daily ritual. For unless you do this, your progress shall be slow in mastering the art. […] 

-Hatton, 23/6 -1961

 Enkelt är alltså förnamnet; och tålamod är ett billigt pris för under.