Mars yta har många intressanta särdrag som
genom åren fångats på foto av de diverse kringflygande satelliter vi har och
har haft i omloppsbana runt planeten. Då vederbörande är en stor entusiast av
mysterier relaterade till underjorden kommer här en kortare presentation av det
bildmaterial som hittills erbjuder mest spänning med hänsyn till den röda
jordskorpans innandömmen.
APOD uppmärksammade här i dagarna en bild
tagen 2011 som avbildar en krater med ett ca 35 meter brett och ungefär 20
meter djupt, kolsvart, hål i sig. Hur det hålet kunnat uppstå är en
fråga för spekulation. Dock är inte detta den första svarta grop man funnit på
Marsytan, redan 2007 hittade man 7 stora hål längs med ekvatorn, vilka
varierade i storlek från 100 till 250 meter i diameter, varav det djupaste av
dem tros vara uppemot 140 meter djupt.
Karaktäristiskt för dem är deras kolsvarta
färg vilket tyder på att hålens väggar är antingen helt vertikala, alternativt
att de är böjda d.v.s. hålen är mindre än själva håligheten - tänk i termer av en
uppochnedvänd strut. Ett sådant faktum skulle vara extra intressant då det tillåter oss att leka med tankar som har med grottsystem att göra. Till skillnad från hålet på första bilden, omges de inte av
något som indikerar ett meteoritnedslag, vilket lämnar orsak till uppkomst
oklar. Forskare är för övrigt mycket intresserade av dem, då de utgör ett bra
skydd för livsformer, såväl för Marsexklusiva mikrober som för koloniserande Tellusbor.
--
Desto mer svärmiska är de ökända tunnelsystemen, till synes gjorda av glas. Bilderna på dem tillhör en grupp på över 60 000 bilder som togs 1999 av NASAs MGS-satellit. Såvitt jag förstått det förekommer dem endast på en av dessa bilder. Att det verkligen rör sig om byggnationer är givetvis omöjligt att säga säkert, och vid en första anblick är det lätt att vara skeptisk, om man ens lägger större vikt vid dem. Men om man ger dem en ordentlig blick så rymmer de karaktäristika som lätt sätter fart på fantasierna. Exempelvis ser man vad som påminner om en ljuskälla i en av tunnlarnas mitt.
Den officiella förklaringen är att det rör sig om vindsediment, ergo, sanddyner. Ron Nick, certifierad geolog, skriver emellertid på Richard C. Hoaglands webbsida att det är en otillräcklig tolkning, inte minst på grund av y-formationen längst ned på bilden. Han menar att om det är vind som ligger till grund för formationerna så måste den ha i det närmaste magiska kvaliteter i och med att den lyckas plocka upp material som är signifikant mycket ljusare än den omkringliggande sanden, och helt utan påverkan lyckas lägga detta material i åtminstone tre regelbundna mönster. Mönstrena bibehåller dock sina unika former, trots deras närhet till varandra. Det måste alltså röra sig om tre vindar som oberoende av varandra skapat dem.
Att det rör sig om fascinerande mönster råder det inget tvivel om, samtidigt finns det områden på originalbilden vilka liknar glasgrottorna, men som uppenbart är just sanddyner. Mitt råd rörande dessa anomalier är därför att avvakta tills fler och bättre bilder kan säga oss mer. Tills vidare tycker jag vi kan tillåta oss att drömma.
Desto mer svärmiska är de ökända tunnelsystemen, till synes gjorda av glas. Bilderna på dem tillhör en grupp på över 60 000 bilder som togs 1999 av NASAs MGS-satellit. Såvitt jag förstått det förekommer dem endast på en av dessa bilder. Att det verkligen rör sig om byggnationer är givetvis omöjligt att säga säkert, och vid en första anblick är det lätt att vara skeptisk, om man ens lägger större vikt vid dem. Men om man ger dem en ordentlig blick så rymmer de karaktäristika som lätt sätter fart på fantasierna. Exempelvis ser man vad som påminner om en ljuskälla i en av tunnlarnas mitt.
En av de "transparenta tunnlarna". Lägg märke till vad som ser ut som en ljuskälla i området där formationen buktar ut något.
Den officiella förklaringen är att det rör sig om vindsediment, ergo, sanddyner. Ron Nick, certifierad geolog, skriver emellertid på Richard C. Hoaglands webbsida att det är en otillräcklig tolkning, inte minst på grund av y-formationen längst ned på bilden. Han menar att om det är vind som ligger till grund för formationerna så måste den ha i det närmaste magiska kvaliteter i och med att den lyckas plocka upp material som är signifikant mycket ljusare än den omkringliggande sanden, och helt utan påverkan lyckas lägga detta material i åtminstone tre regelbundna mönster. Mönstrena bibehåller dock sina unika former, trots deras närhet till varandra. Det måste alltså röra sig om tre vindar som oberoende av varandra skapat dem.
Y-området som enligt Ron Nick endast kan förklaras med magiska vindar - om de inte är tunnlar vill säga.
Med detta i åtanke, samt att dessa strukturer aldrig (enligt honom) skulle tas för annat än artificiella om de befann sig på jorden, menar Ron Nick att det är ett fullt rimligt antagande att vi har att göra med artificiella strukturer av någon form, i synnerhet när alternativet är magiska, marsianska vindar.Att det rör sig om fascinerande mönster råder det inget tvivel om, samtidigt finns det områden på originalbilden vilka liknar glasgrottorna, men som uppenbart är just sanddyner. Mitt råd rörande dessa anomalier är därför att avvakta tills fler och bättre bilder kan säga oss mer. Tills vidare tycker jag vi kan tillåta oss att drömma.