Kometkontroverser

Nyligen har det skrivits mycket om en komet som ESAs rymdsond Rosetta har snappat en unik närbild på. Exceptionellt eftersom det är första gången vi får se hur en komet ser ut på nära håll - och intressant nog ser vi (ytterligare) något som motsäger den etablerade kosmologiska modellen. Bilden på himlakroppen med det extravaganta namnet 67P/Churyumov-Gerasimenko förtäljer nämligen en stor stenbit - i kontrast till en förutspådd isboll. Men medan alla jublar över Rosettas hittills framgångsrika resa, är det desto tystare om upptäcktens implikationer.

Uppenbarligen ingen snöboll. 

Såväl i grundskolan som i högskolan har jag fått berättat för mig att en komet huvudsakligen består "mest av fruset vatten och frusna gaser" (från svenska Wikipedia 18/8/14). Följande infographic från NASAs webbplats sammanfattar modellen bra.

FAIL.

Vad är då karaktäristiskt för 67P? Det vi med säkerhet kan säga är att dess yta nästan uteslutande består av sten och damm, om det finns is på den är det i ytterst små mängder. Temperaturen på kometen är nämligen varmare än väntat, därför måste etablissemanget nu anta att isen döljer sig inuti himlakroppen – något som Rosetta kommer ge definitivt svar på om några månader när den landar på 67P.

Värt att nämna är att förespråkare för den alternativa kosmologiska Electric Universe-modellen långt innan Rosetta förutspådde att det är såhär kometer ser ut, som asteroider det vill säga. Det blir spännande att se vad som i framtiden kommer skilja de två termerna åt.

Okända besökare och läckta bilder

Det finns emellertid ytterligare information som föreslår att både standardmodellen samt den elektriska är på villospår. För någon vecka sedan offentligjorde youtube-kanalen secureteam10 en video innehållandes ett brev och fotografier på kometen i fråga. Brevet ska tydligen vara från en anonym källa inom ESA, och bilderna omanipulerade originalbilder där suggestiva strukturer går att urskilja på 67Ps yta.

Vidare hävdar brevskrivaren att kometen ger ifrån sig en radiosignal, vilket i kombination med strukturerna tyder på ett artificiellt ursprung. Personligen anser jag att historien har för många luckor för att verka trovärdig – men underhållande är det naturligtvis.

Helt orelaterat(?) har en filmupptagning från Rosetta som visar ett märkligt föremål (rymdskepp...!) seglandes förbi den stora rymdstenen dykt upp. Huruvida det rör sig om manipulerat material kan jag omöjligt säga, men jag har svårt att inte fängslas av det.  

Verkligt fascinerande.

I allmänhet rapporteras det lamt om att vi nu har en satellit i närheten av en komet, punkt. Vi kan dock konstatera att Rosettaaffären redan fört med sig många gånger mer spännande företeelser än bara det. Personligen ser jag med spänning fram emot rymdsondens fortsatta eskapader. 

Källor:

http://www.esa.int/Our_Activities/Space_Science/Rosetta/Rosetta_arrives_at_comet_destination

https://www.youtube.com/watch?v=qYIpU0DpZzM

http://en.wikipedia.org/wiki/Rosetta_(spacecraft)

https://www.youtube.com/watch?v=mlXoLwvzhzc&list=FLU6SnUJtoXAQ43jU0Xxi66g

http://www.jpl.nasa.gov/infographics/infographic.view.php?id=11219

Canneloni, Illuminati

Minns du underhållningsprogrammet Sikta mot stjärnorna som sändes på TV4 mellan 1994 - 2002? För dig som drabbats av tillfällig minnesförlust så var programmet under större delen av 90-talet det stora esset när det kom till fredagsunderhållning. Programmet leddes av Lasse Holm (senare av Agneta Sjödin) och gick ut på att en handfull helt vanliga personer uppträdde som sina favoritidoler inför en jury som sedermera utsåg en lycklig vinnare. De tävlande fick hjälp med smink och scenkostym, men sången fick de själva stå för.

Ett av det catchigaste ledmotiven någonsin.

När jag med ett par nära och kära nyligen kollade ett par klipp från tv-showen slog det mig att programmet var fullsmackat av ockult symbolik - i så hög grad att det förtjänar att uppmärksammas. Om inte annat för underhållningsfaktorn.

Utgångspunkten

Illuminati har blivit ett samlingsbegrepp för den hemliga elit som styr världen. Exakt vilka de är och vilken agenda de har (eller om de ens finns) vet ingen säkert, men de gemensamma nämnarna brukar vara: banker, konspiration, frimurare och ockultism – i högst negativ bemärkelse. 

Inom frimurarordern, som ofta pekas ut som en avgörande part i världskonspirationen, fungerar den skinande stjärnan, Sirius, som symbol för det gudomliga. Källan till oändlig makt, och slutdestinationen för gudomliga individer. Det allseende ögat är också en vanligt förekommande symbol för detta. 

För att uppnå det ultimata stadiet måste varje individ förstå och implementera konceptet om universums dualistiska natur (gott/ont, maskulint/feminint etc.) hos sig själv. Inom frimurarkonst illustrerar ofta gudamyten om Osiris och Isis vägen till denna uppstigning. De två gudarna representerar var sin sida av världen, och i mitten av bilden symboliserar deras son, Horus, det fullkomliga. 

Många menar att dessa symboler återfinns i officiella sammanhang som en medveten manifestation av Illuminatis makt.

En port, en trappa (pyramid), en mittpunkt (stjärna eller öga) och var sin representant för ljus och mörker - frimurarnas favoritmotiv. 

Sikta mot Sirius

Det börjar redan i introt, en genomskinlig obelisk flyger framför en stjänbeklädd himmel. Obelisken är en av de vanligast förekommande symbolerna i Illuminati-sammanhang, och sägs symbolisera det manliga och makt. Stora obelisker förekommer i många storstäder runt om i världen bl.a. Vatikanstaten och Washington D.C., även i 'Sikta mot stjärnorna' finns det gott om dem.

Efter att introt rullat förbi hoppar Lasse Holm ut ur sceningången (portalen), som förvandlar deltagarna till sina idoler (gudar). Scenarrangemanget här var det fösta, och mest explicita räknat i symboler. Vi har pyramider, femuddig-stjärna, stjärnportal, 17 ljusslingor i den yttre pyramiden, 13 symboler i den svarta ringen, Osiris och Isis på var sin sida av Siriusstjärnan ...  

Både 13 och 17 tillhör permanenta delar av scenutsmyckningen. 13 symboliserar de ursprungliga illuminatifamiljerna,17 är odödlighetens tal.  

Jämför med dessa bilder, båda föreställandes heliga utsmyckningar i frimurartempel.

Om det var något som präglade programmet så var det obelisker.

Gissa vad man vann ...

Juryn består passande nog av två män och en kvinna (Isis?). Naturligtvis ytterligare en pyramid och stjärna.

Under en av intervjuerna dyker en uppblåsbar bläckfisk upp från ingenstans, den Nya Världsordningens (in)officiella maskot symboliserar deras omfattande inflytande i världen - ända in i navet av svensk underhållning, uppenbarligen. 

Scenen bytte utseende ett par gånger, så även symbolerna. En favorit är jorden med tillhörande rutnät, en symbol som bland annat återfinns på en Defenders of the Domain-patch, en subgrupp inom NSA specialiserade på cyberövervakning. Riddaren skulle kunna vara en medlem i Tempelriddarna, även det ett uråldrigt sällskap förknippade med hemlighetsmakeri och ockultism.

Under en period fick pyramider pryda scenen.

Vänster: Egyptisk hieroglyf för Sirius. Höger: Scenutsmyckning i 'Sikta mot stjärnorna'.  

Publikens reaktioner är ofta väldigt starka, kvinnan till höger är närmast besatt - kanske har det att göra med det uppochnedvända guldkorset [sic!] hon bär kring halsen.

Lasse Holm med deltagare (Vad känner du spontant när du ser den här bilden?)

Klämkäck programledare eller Lucifers hejduk?

Då det här endast är från en handfull klipp; det hade varit intressant att gå igenom ytterligare material, samt barnprogramsvarianten 'Småstjärnorna', men det får bli ett eventuellt senare projekt.

Tills vidare lämnar jag er med indicierna ovan.


Källor:
https://www.youtube.com/results?search_query=sikta+mot+stj%C3%A4rnorna
http://vigilantcitizen.com/hidden-knowledge/connection-between-sirius-and-human-history/
http://revolutionizingawareness.com/2011/08/01/
https://www.youtube.com/watch?v=XVAFZ_hz2IE

Solnedgång på Mars har förgäves sökt Lasse Holm för en kommentar.

Mars del IV - Ansiktet

Det tillhör ett av vår tids största enigman. Än idag vidhåller etablissemanget att det är en slumpmässig stenformation, ett trick med skuggor. Men det finns dem som menar tvärtom, att vi har att göra med en uråldrig, artificiell konstruktion. Kan det vara så att sanningen om vad som finns på Mars yta undanhålls oss? Finns det egentligen något som talar för att intelligenta väsen en gång vandrat på vår röda grannplanet? Låt oss göra en djupdykning i den ocensurerade historien om „Ansiktet på Mars“

Året är 1959 när en serietidning innehållandes en berättelse vid namn "The Face on Mars" utkommer. Historien handlar kortfattat om en Marsexpedition som upptäcker ett gigantiskt stenansikte på den röda planetens yta. Medan de utforskar byggnationen ramlar en av besättningsmedlemmarna ned i ansiktets öga, som strax upptäcker att han befinner sig i en vacker värld fylld av utomjordiska jättar. Han hinner emellertid bara beundra sin omgivning och dess graciösa invånare en kort stund innan de blir utsatta för en förödande attack av främmande krafter. Den fientliga flottan visar sig härstamma från en planet placerad mellan Mars och Jupiter.

Första gången ansiktet introduceras i det kollektiva medvetandet görs redan 1959 då det förekommer i en serietidning.

Idéen att vårt solsystems astroidbälte skulle kunna utgöra spillrorna av en förlorad värld, med eventuella kopplingar till en uråldrig civilisation på Mars, har visserligen funnits en längre tid nu, men detta är något som populäriserades under 80-talet; 1959 var elementen i "The Face on Mars" till största delen outforskad mark. Både konceptet med ansiktet samt asteroidbältet var alltså banbrytande vid tiden tidningen utkom, föga skulle väl emellertid någon ana att ansiktet faktiskt skulle komma att titta tillbaka på våra marssonder på riktigt en dag.

Profetior och sammanträffanden

Om än det aldrig officielllt framgått vem som låg bakom storyn, talar allt för att det var serieskaparen Jack Kirby som var upphovsmannen; den inrymde nämligen allt som var karaktäristiskt för verk av denna man: forntida astronauter, svunna civilisationer, telepati, och så vidare; för att inte nämna hans unika förmåga att ligga steget före, ofta decennier innan, ett kulturellt fenomen etablerat intellektuell mark. 

I flera Jack Kirby-serier har statyerna på Påskön kroppar, något som senare visat sig stämma.

Kirby som var känd för att aldrig kunna släppa en fängslande idé, fortsatte genom hela sitt liv att leka med ovan nämnda teman. Många menar att han når kulmen i och med serien The Eternals, som han själv beskriver som en "mystisk studie av vårt ursprung". Tidningen ges ut i juli, 1976. Samma år och månad som NASAs Viking-satellit knäpper ett fotografi på ett gigantiskt stenansikte i Cydoniaregionen på Mars.

Bild 35A72m tagen av Viking 1, är den första och förmodligen kändaste bilden på ansiktet.

Bild 70A13 tas några veckor efter den första bilden, men offentligörs först 1980 när två ingenjörer fann den av en slump. Bilden är tagen ur en annan vinkel och vid en annan tidpunkt, men är likväl mänskligt.

Bilden som publiceras väcker ingen större uppmärksamhet där och då, och fenomenet stannar officiellt vid en "skuggornas slump"-förklaring. Inte förrän några år senare ska spekulationer om ansiktet som en artificiell byggnation ta fart. Förespråkare som vågar ställa sig i rampljuset är få. De som trotsar etablissemanget kan räkna med såväl hån som utfrysning. Två namn sticker ut: Richard C. Hoagland, förespråkaren, och Carl Sagan, kritikern. Båda med avgörande roller i sagan om strukturerna på Mars.

Förespråkaren och janusansiktet

Den kändaste förespråkaren för ett artificiellt ursprung är Dr. Richard C. Hoagland, som med boken Monuments of Mars kickade igång vågen på allvar. I boken presenteras information som föreslår att ansiktet inte bara är konstruerat, utan även har kopplingar till den omkringliggande miljön som utgörs av suggestiva pyramidformationer. I kontrast till Hoagland stod Carl Sagan, känd astrofysiker och anställd hos NASA, vars officiella hållning var starkt ifrågasättande av allt som rörde intelligent liv på Mars.

Richard C. Hoagland

Carl Sagan publicerade 1984 en artikel i PARADE Magazine kallad "Man in the Moon" som genom att jämföra ansiktet på Mars med en Jesussiluett i en tortilla ansågs krossa ansiktsargumentet en gång för alla. Samma man ansvarade för att Viking 2-satellitens landningsplats, som var tänkt att vara i Cydonia-området, med motsägelsefulla argument, flyttades till en helt annan position. Tack vare tv-serien Cosmos enorma framgång, blev Sagan en av den tidens mest inflytelserika vetenskapsmän. När han alltså förkastade strukturerna på Mars som humbug, gjorde resten av världen också det.

Carl Sagan

Mycket talar emellertid för att Sagan privat hade en helt annan hållning till anomalierna. Han ska inte bara under flera träffar med Hoagland ha uppmuntrat honom med fraser som ”Keep up the good work.”, utan även under en presskonferens rörande de kommande Marsexpeditionerna ha sökt en mycket lång ögonkontakt med honom när han föreslog att de involverade i Marsprojekten borde vara öppna för det oväntade. Uppgifterna kommer förvisso från Hoagland och hans medarbetare, och bör därför tas med en nypa salt, men det finns mer som talar för att han tänkte tvärtemot vad han officiellt sade.

Ett tydligt skifte i sin tidigare starkt fördömande attityd går att utläsa i utvalda stycken i hans sista publicerade bok, The Demon Haunted World. Texten som citeras härnäst härstammar från ett kapitel dedikerat de påstådda Marsmonumenten (det är jag som fetmarkerat ordet "symmetry"):

It was probably sculpted by slow geological process over millions of years. But I might be wrong. […]  

Much more detailed photos of the Face would surely settle issues of symmetry and help resolve the debate between geology and monumental sculpture. 

[…]I hope that forthcoming American and Russian missions to Mars, especially orbiters with high-resolution television cameras, will make a special effort – among hundreds of other scientific questions - to look much more closely at the pyramids and what some people call the Face and the city.

I samband med att Carl Sagan avlider 1996 sänder A&E Television Network under samma dag en förproducerad videodokumentär om hans liv. I avsnittet som behandlar Viking-sonderna ser man en mycket ung Richard Hoagland stå och heja när Viking 1 landar på Mars; visserligen är sekvensen bara ett par sekunder, men det är likväl anmärkningsvärt. Att Sagan hade inflytande över innehållet i dokumentären är givet, frågan är vad han ville förmedla till omvärlden.  

Hoppa till 20:02 för att se Hoagland i egen hög person

Miljoner dollar-erkännandet

Diskussionen tar en ny vändning 1998 då NASA publicerar en nytagen bild på ansiktet. De mänskliga dragen är nu helt försvunna, istället ser vi nu en platt formation som med all rätt kan liknas vid sitt öknamn "kattlådan". Bilden får relativt stor spridning och tolkas av de flesta som spiken i kistan för Ansikts-teoretikerna. Att bilden är tagen ur en usel vinkel samt blivit utsatt för omfattande manipulation passerar de flesta obemärkt förbi.

"Kattlådan" från 1998

Ironiskt nog kommer en Disney-producerad storfilm ut ett par år senare: Mission to Mars. Filmen handlar om ett team som åker till Mars för att undersöka vad som hänt med ett tidigare team. (spoilervarning)  Där hittar de en artificiell konstruktion som senare visar sig vara ett gigantiskt ansikte. (slut på spoiler) Budgeten var över $ 100 miljoner, och naturligtvis var otaliga forskare från NASAs stall inblandade i produktionen. Hela organisationen samarbetade nära med Touchstone Pictures (Disney) under arbetet med denna film. 

Underhållningsvärde och PR är förstås viktigt för både Disney och NASA, men är det verkligen långsökt att ponera ett djupare syfte bakom denna historia och NASAs engagemang? Om vi kommer ihåg att underhållning är den överlägset mest effektiva formen av propaganda är det endast rimligt att man börjar ställa frågor. Samma organisation som med hjälp av en manipulerad bild tar död på hela diskussionen om Marsanomalier, budgeterar ett par år senare miljontals dollar för att marknadsföra sitt Marsprogram med en film som handlar om uråldriga strukturer på nämnda planet...

Återuppståndelsen

Ansiktets vara eller icke vara ställs mot sin spets 2006, då European Space Agency (ESA) publicerar de bästa bilderna på ansiktet och Cydoniaregionen hittills. Det är deras satellit Mars Express som efter mycket möda och besvär slutligen lyckas knäppa några högupplösta bilder, och som av ett mirakel har de enigmatiska dragen från Viking 1-bilden återuppstått.

 Cydoniaregionen i detalj

Från bilden ovan: ansiktet inzoomat och rättvänt.

Man kan tycka att det här är mer än tillräckligt för att försiktigt återuppväcka debatten, men otroligt nog tolkas dem av ESA som det "slutgiltiga beviset" för ansiktet och de omkringliggande strukturernas icke-vara. Allt är kullar. Punkt.

Som om huvudbryn inte redan var total låter ESA inkludera en animerad 3D-version av ansiktet utsmyckad med ett "horn" i pannan. En detalj som över huvud taget inte framgått på någon annan bild av strukturen någonsin, trots bilder tagna från otaliga vinklar. Varför ansiktet porträtteras med ett horn kan förmodligen bara ESA svara på, av allt att döma existerar det inte någon annan stans än på denna kreation. Hur som helst är de faktiska bilderna mer relevanta.

Cydoniaregionen synad

Oavsett vad de etablerade institutionerna har för åsikter om de senaste bilderna så går det inte att förneka att stenformationen faktiskt har ansiktsliknande drag, om än ej så framträdande som Viking 1 fick dem att framstå som. Det är i huvudsak den vänstra delen av ansiktet som står för öga, näsa och mun, medan högra delen verkar ha kollapsat (såvida inte byggherrarna hade Two-Face i åtanke). Viktigt att komma ihåg är att strukturen, artificiell eller icke, antagligen är uråldrig, potentiellt miljontals år gammal. Att den är illa medfaren är således endast att förvänta.

Om man studerar det vänstra hörnet uppe till höger av kolossen ser man ett par mycket räta vinklar, något som inte framgått tidigare men som skvallrar om en regelmässighet som förtjänar uppmärksamhet. Just läget och formen är två aspekter som av många tyder på något onaturligt, något som utmärker den från objekt skapade på naturlig väg. Via ett par enkla demonstrationer framträder en remarkabel symmetrisk regelbundenhet:

Carl Sagan föreslog att vi ska kolla efter symmetri för att avgöra om formationerna på Mars är artificiella eller inte...

... man måste undra vad han hade sagt om dessa bilder.

Leker vi med tanken att objekten återfanns på jordytan istället, skulle kalla handen vara lika definitiv i det fallet också? Jag har svårt att tro det. För ungefär ett år sedan väckte t.ex. dessa eventuella pyramider viss uppståndelse i den arkeologiska världen.

Eventuella pyramider på jorden

Eventuell pyramid på Mars 

I ljuset av intresset för dessa "pyramider", är det verkligen rimligt att avfärda strukturerna - både pyramiderna och ansiktet - som humbug?

Summa summarum

Såväl bildmaterialet som de intressanta sammanträffanden och förledande ageranden som genom decennier kringgärdat ämnet är var för sig lätta att avfärda, men tillsammans utgör de stommen av vad som endast kan kallas ett genuint mysterium. Det rör sig inte om handfasta bevis, men bara den mängd fascinerande bilder som tagits tycker man borde vara tillräckliga för att det forskande etablissemanget åtminstone borde visa en försiktig nyfikenhet. Visar det sig vara mer än stenrös så pratar vi om en upptäckt så stor att totalt paradigmskifte vore oundvikligt. Men frågan är om det är något önskvärt.

...

Kanske döljer ansiktet hemligheter som bäst förblir dolda... 

...

Hemligheter om vårt ursprung som omkullkastar alla våra uppfattningar om var vi kommer ifrån...

... Atlantis!

Källor:

http://secretsun.blogspot.de/2012/08/mindbomb-john-carter-pkd-and-face-on.html
http://www.enterprisemission.com/MTM.htm

http://santacruz.hubpages.com/hub/Human-Face-Chiseled-on-Mars-Fact-or-Fantasy
http://www.csicop.org/si/show/carl_sagans_life_and_legacy_as_scientist_teacher_and_skeptic
http://www.bibliotecapleyades.net/marte/esp_marte_37.htm
http://archaeologynewsnetwork.blogspot.de/2013/07/have-long-lost-pyramids-been-found-in.html#.U62Pgvl_sjR
http://jubran.deviantart.com/art/Face-on-Mars-355347580

http://xfacts.com/2001face/

Mars del III - Flamman och cigarren

Senaste tiden har Curiositys kameror varit duktiga på att knäppa bilder innehållandes mystiska anomalier. Förutom ljusskenet, som till och med uppmärksammandes på DN av Clas Svahn, har ytterligare en bild innehållandes två ”ljuskällor” av okänt ursprung offentliggjorts, såväl som en bildsekvens föreställandes ett cigarrformat objekt i rörelse på marshimlen. Här följer en enklare summering med kommentarer.

Den första bilden fick mycket uppmärksamhet när den togs, men det simpla faktumet att bara en av Curiositys främre kameror fångade lågan talar starkt för att det rörde sig om ett tekniskt fel. Roboten har nämligen även en vänstra kamera som tar bilder simultant med den högra. Det måste dock medges att bilden ser väldigt spännande ut. 

Originalbilden.

Inte lång tid efter att bilden på flamman tagits lyckas Curiosity ta en ny märklig bild, denna gång med två lysande objekt i fjärran. Om dessa även kan skyllas på kameradefekter eller kosmiska partiklar (s.k. cosmic rays) kan inte vederbörande svara på. Tills vidare kan de endast adderas till den ständigt växande högen av Marsmärkligheter.

Två lysande objekt på Mars yta, vad de nu kan vara. Originalbilden.

Intressantast torde dock en bildserie från 28:e april vara, då en cigarrformad historia dök upp på ett antal bilder. En förklaring till vad det kan röra sig om har än så länge uteblivit; men så kan man väl inte heller förvänta sig så mycket från en organisation vars akronym bildar Never A Straight Answer.
Här hittar ni originalbilderna på NASAs hemsida.

Länkar:
http://forgetomori.com/2009/ufos/phobos-2-a-bloody-soviet-close-encounter/
http://mars.jpl.nasa.gov/msl/multimedia/raw/?s=613&camera=NAV_RIGHT_
http://www.ufosightingsdaily.com/2014/04/mysterous-light-beams-from-mars-surface.html
http://whofortedblog.com/2014/05/02/mars-light-anomalies-curious-neither-nasa/

Fagerstromfallet

Kanalisering, eller "channeling" som det kallas på engelska, är en kontroversiell företeelse som kort sammanfattat går ut på att en människa använder sin kropp som kommunikationsinstrument i kontakt med andra intelligenser. Fenomenent kan ta sig uttryck på flera olika sätt, men vanligast förekommande torde vara varianten då människan försätts i trans varav intelligensen talar via denne. Det är emellertid inte alltid så är fallet, som vi snart ska få se i ett av de mest övertygande exemplen på interdimensionell kommunikation någonsin - Fagerstromfallet.

I mitten av 80-talet bestämde sig ufoforskaren Philip J. Imbrogno för att undersöka ett antal fall av kanalisering, för att genom skeptiska ögon kunna utröna om fenomenet kunde dölja något värt att fästa uppmärksamhet vid, inte minst från ett ufologisk perspektiv. Av de 40-talet fall han engagerade sig i var det högst en tiondel som inte omedelbart kunde avfärdas som humbug, varav ett av dem var av synnerligen kuriös karaktär.

Dean Fagerstrom i unga dagar.

På uppmav Philip Imbrognos kollega, J. Allen Hynek, besöker han 1982 en man vid namn Dean Fagerstrom (fr.o.m. nu DF) som residerar i ett enkelt hem nära Putnam Lake i delstaten New York. Det första intrycket motsvarar en man med välartikulerat och intelligent manéer, även om ölen och cigaretten som han samtidigt uppehåller sig med, avslöjar en enklare sida hos honom. 

Hursomhelst så står de och småpratar när DF plötsligt får en "ingivelse". Han går iväg till en liten byrålåda och tar fram en bunt papper som han räcker över till undersökaren. På inrådan av "Donestra", en högre intelligens som sedan länge varit i kontakt med honom, är det dags för dessa papper, som legat dolda för omvärlden i nästan 15 år, att offentligöras.

De första sex teckningarna - totalt uppgår de till nästan 40 stycken. Se länk längst ned för fler bilder.

Papprena innehåller komplexa diagram föreställandes avancerade tekniska principer och konstruktioner. Teckningarna ska ha uppstått till följd av en sällsam upplevelse natten den 19 januari, 1968, då DF vaknar upp mitt i natten och skådar vad som liknar en gammaldags mikrofon hängandes i luften. En spets kommer ut ur objektet och stannar precis framför hans panna, varav hela hans kropp börjar vibrera; strax är han totalt utslagen.

Dagen därpå vaknar han och beskriver hur han som i trans åker till en affär, köper pennor, papper och dylikt, för att sedan mer eller mindre isolera sig i ett rum och under 72 timmar skapa dessa märkvärdiga ritningar. Enligt undersökaren Philip Imbrogno har analyser visat att geometrin i diagrammen är helt felfria. 

Kärnan av en väteatom - enligt Fagerstroms kontakter.

Bland skisserna återfinns bland annat en fotonaccelerator, anmärkningsvärt för att vara från 1968.

Bilderna har vållat stort intresse hos de forskare, såväl fysiker som tecknare, som fått titta på dem. Röster har till och med insisterat på 20 års erfarenhet inom båda ämnen för att kunna uppnå de uppvisade resultaten.

Tyvärr är konstruktionerna inkompletta, de få försök till reella konstruktioner som gjorts har nämligen inte fungerat mer än några sekunder innan de överhettats; dock med intressanta resultat dessförinnan. Av naturliga själ vill heller inte ansedda forskare få sina rykten besudlade genom närmare umgänge med medium. Som så många andra liknande fall har det därför förpassats till obskyrare lagerlokaler.

Fallet Dean Fagerstrom rymmer betydligt mer än dessa teckningar, han ska förutom dessa ha kanaliserat otroliga stycken pianomusik, ett matematiskt skriftsystem och en skriftsamling rörande Swedenborgs mysticism. För mig är dock skisserna nog för att på allvar överväga kanalisering som konkret verklighet.

Jag har utgått från följande material, där finns mer utförlig information:
http://www.strangerthanscience.com/news_event/dean_fagerstrom.htm
http://www.binnallofamerica.com/boaa021311.html

Universums urålder

Den allmänt verdertagna kosmologiska teorin kallad Stora smällen, eller på engelska Big Bang, inbegriper att Universum uppstod för lite under 14 miljarder år sedan. Summan är på grund av sin storlek kanske svår att föreställa sig, men jämförs den med Tellus ålder som är beräknad till ungefär 4,5 miljarder år, har vår hemplanet funnits i en tredjedel av den relativa ålderssiffran. Så länge existensen manifisterat sig genom vårt materiella Universum har planeten vi sitter på varit med under periodens sista tredjedel. Läs gärna den meningen en gång till.

Avstånden baserar man på ljusets egenskaper. Framförallt rödförskjutning, som innebär att man kan uppskatta en himlakropps ålder genom att studera våglängderna från dess ljus. För att översimplifiera: ju rödare ljus, desto längre är våglängderna, och desto avlägsnare befinner sig objektet. Några av de mest avlägsna objekt man känner till är så kallade kvasarer. Dessa har rödförskjutningar som indikerar åldrar på över 10 miljarder år. Trots sitt avstånd lyser de oerhört starkt, därför menar man att kvasarer kan bli flera tusen gång större (energirika) än en galax som Vintergatan.

En kvasar.

Den nyligen avlidne astronomen Halton Arp var en av få forskare inom fältet som genom sitt liv öppet förblev kritisk mot Big Bang-teorin. Detta på grund av observationer han gjorde i samband med katalogiseringen av flertalet galaxer. Flera av de galaxer han hittade visade nämligen spår av förbindelser mellan dem själva och kvasarer i deras närhet. Eftersom de två olika himlakropparna enligt Stora smällen-teorin ligger åtskilliga miljarder ljusår från varandra borde det inte vara möjligt.

Galaxen NGC 7603 visar en tydlig brygga mellan en intillliggande kvasar.

Galaxen NGC 7319 har till och med en kvasar framför sig.

Arp menade att de kvasarer han studerat såg ut att komma från galaxerna, och att kvasarerna därför måste vara yngre eller som mest lika gamla som galaxerna han studerade. Rödförskjutningen måste därmed kunna bero av andra faktorer; möjligtvis kvasarernas interna sådana, för att vara specifik. Det har även gjorts oberoende observationer som ifrågasätter den etablerade uppfattningen om rödförskjutning. Till exempel den som gjordes i början av förra året där ett område på natthimlen fanns ha en kvasargrupp med en beräknad massa av 5% av synliga universum; vilket talar mot den kosmologiska principen om att Universum bör se likadant ut oavsett varifrån man observerar.
...

Oavsett vad som är sant tilltalas jag intuitivt av idéen om ett uråldrigt Universum. En värld vars varande är så uråldrigt att tid som vi uppfattar det upphör att vara ett meningsfullt verktyg att mäta det med. Är det ändå inte ett rimligt att antagande att Existensen föregår Tiden? 





.