Slump kontra struktur

Föreställ dig att du flyger över ett geografiskt område av till synes obebodda öar. När du blickar ned på dem får du syn på en formation av stenar i ett spiralformat mönster på en av sandstränderna. Om det var tillräckligt geometriskt korrekt hade de flesta av oss antagligen slutit oss till att någon skapat mönstret och eventuellt också landat planet i närheten om vi misstänkte att personen i fråga var kvar på ön och behövde hjälp eller sällskap.

När vi vänder våra mäktiga teleskop mot våra granngalaxer reagerar vi emellertid  inte med samma kuriösa entusiasm, trots att formationerna i många fall utgörs av numinöst vacker geometri, i form av bland annat just spiraler. Inte för att vi på något meningsfullt sätt kan interagera med området vi beskådar, men vårt förhållningssätt till vad vi ser utelämnar i de flesta fall associationer till intelligens.

Förbryllande, då motsatsen till kaos är ordning.

En stenstruktur av människor, samt vår galax Vintergatan.

Den högsta intelligens vi med säkerhet kan påvisa är vår egen och det som är definierande för denna är vår skapelsedrift: som tar sig uttryck i bildandet av strukturer. Vi slipar våra ädelstenar, uppfinner räknesystem, bygger byggnader, allt får sin prägel. Det är också därför formationer som är triangulära, rektangulära o.s.v. är särdeles intressanta när vi exempelvis letar fornlämningar.

Resterna av ett samhälle i Amazonas.

Från atomer till galaxer återfinner vi regelbundenhet - perfekta mönster som om vi hade skapat dem själva hade hållit för mästerverk, men då vi befinner oss precis mitt emellan dessa för vår perception mest avlägsna objekt, haltar vi i våra antaganden eftersom hög intelligens som vi känner den är av vår börd, det vill säga med en fysisk massa motsvarande si och så många kilo.

Vi lever i en världsbild som i många avseenden är unik i sitt sätt att arrogant proklamera sin giltighet, som ser oss som kronjuvelerna i ett i övrigt dött och meningslöst hav, utan att för att sekund ifrågasätta hur någonting kan uppstå i ett universum som är mer avancerat än det självt. Vårt syfte i förhållande till världen är icke-existent, istället legitimeras och anmanas mänskliga påhitt som ekonomi, framför allt annat.

Micro: En snöflinga genom ett elektronmikroskop.

Medium: En bikupa. Det hexagonala mönstret återkommer i båda strukturer om än endast bikupan associeras med intelligens.

Under flera år satt Richard Dawkins och programmerade ett datorprogram vars syfte var att demonstrera hur slump och urval styr biologisk evolution. Något motsägelsefullt kan tyckas då han i processen agerade den Skapande hand som han dedikerat sitt liv åt att håna och förneka. Programmet må sköta sig själv när det väl rullar men liksom är fallet i verkligheten styrs utfallet av ett antal satta parametrar - en underliggande informationsstruktur som för oss innebär exempelvis att en proton alltid har en massa 1836,15 gånger större än en elektron.

Macro: Hexagonen på Saturnus nordpol.

Det blir av uppenbara skäl problematiskt att tillskriva en identitet till intelligensen bakom världsrymdens egenskaper så som är möjligt i fallet Dawkins och datorprogrammet, men om vi tillåter oss att släppa den förutfattade tanken att en intelligens måste vara knutet till den bur som ett väsen utgör, upphör också den eventuella önskningens relevans.

Borde vi inte ta oss den friheten?

De missförstådda

9.21 Questioner: Are they Bigfoot-type creatures?

Ra: I am Ra. This is correct although we would not call these Bigfoot, as they are scarce and are very able to escape detection. The first race is less able to be aware of proximity of other mind/body/spirit complexes, but these beings are very able to escape due to their technological understandings before their incarnations here. These entities of the glowing eyes are those most familiar to your peoples.

Vid sidan av UFOs har Bigfoot varit det mysterium som fascinerat mig mest genom mitt liv. Som ung var det lätt att fängslas, för att inte nämna skrämmas, av de många vittnesskildringar som berättade om hur folk stötte på gigantiska och inte alltid så vänliga apmänniskor ute i vildmarken. Under de senaste åren har dock ämnet fått ge plats åt andra gåtor, dels för att de intresserat mig mer, men också av den enkla anledningen att jag inte logiskt kunnat få ihop fenomenet.

Citatet ovanför kommer från session 9 av Law of One-materialet*, en spirituell filosofi som fungerat som vägvisare i mitt liv sedan många år. Utsagan har legat i bakhuvudet sedan jag läste det strax innan tjugo fyllda; samtidigt som jag förbryllats av det har det bekräftat att företeelsen är reel och att här finns något att nysta i.

I de tusentals rapporterade möten med håriga humanoider runt om i världen är de röda ögonen ett ständigt återkommande attribut, likaså deras förmåga att undkomma varje försök till infångande och dokumentation. Men vad menas egentligen med deras preinkarnativa teknologiska förståelse och hur används den för att undvika upptäckt? Det är först nu, snart 7 år senare, som jag känner att jag lyckats få grepp om dessa diffusa påståenden. 

En gång är ingen gång, 10 000 gånger är ...

Sasquatch spelar en signifikant roll i många av Nordamerikas ursprungskulturer som ser dem som ett absolut verkligt folk snarare än djur. Tendensen hos den vita mannen att stänga av så fort han inte förstår har lett till att indianernas bild av varelsen som verklig och besittandes paranormala, så att säga, färdigheter aldrig tagits för mer än en vildmans fantasier. Detta och framför allt populärkulturella tolkningar som Legend of Boggy Creek och Bigfoot and the Henderson's, har gjort att Bigfoot, för de flesta av oss, tillhör myternas värld. Som en bekant till mig sade när jag frågade om det relativt höga antalet observationer av varelsen i dennes hemstat (Indiana) - ”Det finns också ett högt antal galna och påtända människor där”. Som bäst en ringa förklaring i förhållande till de tusentals rapporter som genom åren gjorts av såväl normala som respekterade individer, tills vidare förblir dock gensvaret det i särklass vanligast förekommande.

Indiankulturernas uppfattning 
av Sasquatch tas sällan på allvar.

The Bigfoot Field Research Organization (BFRO) är en organisation som samlar ihop ögonvittnesskildringar av möten med den håriga jätten. Till dags dato finns över 2000 klass A-rapporter (tydlig visuell kontakt)  i databasen, varav majoriteten av dem från millenieskiftet fram till idag. Liksom med UFO-rapporter bör man antaga ett högt mörkertal. Samtliga rapporter genomgår någon form av kontroll innan de publiceras på hemsidan, vanligast är telefonintervju med iaktagaren, i bästa fall görs en fältundersökning.

Folk stöter alltså på det här fenomenet ute i vildmarken. Men berättelser förblir berättelser, hur sanna de än må vara. När jag någon gång i höstas satte igång att researcha det här ämnet igen upptäckte jag snabbt ett Youtube-konto med namnet ThinkerThunker. Det rör sig om en kille med filmteknisk bakgrund som dedikerat sin kanal till att analysera ett flertal fascinerande filmsekvenser som Bigfoot påstås figurera i. Enligt mig lyckas han övertygande demonstrera hur flera av klippen de facto visar de här varelserna i egen hög person. Därtill har han lagt märke till en säregen gångstil, den så kallade ”knee jerk”-gångarten, en distinkt fysiologisk avvikelse.

Extraordinär dokumentation.

Några av filmerna är så pass bra att hamnar i samma liga som den klassiska Patterson-Gimlin-filmen från 1967 – en film som i stabiliserat utförande förblir ett av de bästa bevisen för varelsernas existens, trots att den snart är femtio år gammal. I klippen står klart att deras utseenden varierar stort, ett faktum som återfinns i vittnesbeskrivningar som beskrivar ett par, tre specifika varelsetyper, däribland den rödbruna jätten ovan och den spinkigare brunsvarta nedan. Det enda argumentet som bestrider sekvensernas äkthet är "Mannen i apdräkten" - ett relativt ihåligt argument så länge någon dräkt aldrig påträffats. 

The Real Deal. 

Tunnelseende

Sett till den stora mängd närkontakter är det minst sagt perplext att storfot på annat sätt inte ämnar bevisa sin existens. Det är således inte konstigt att folk i brist på tydliga bilder och filmer har svårt att tolka upplevelserna som annat än mental ohälsa och sensationssökande. Även jag har varit skyldig till om inte direkt förkastande så åtminstone ignorans, för hur får man ihop att håriga humanoider som ibland rapporterats vara 4 meter höga, och nästan hälften så breda, kan finnas där ute utan att bli upptäckta?

Problemet ligger i utgångspunkten. En överväldigande majoritet av alla som övervägt Sasquatch-folkets existens utgår nämligen från att det rör sig om ett djur alternativt en felande länk, en slags övervintrad förfader till oss. Teorin ligger naturligtvis nära till hands då var och en kan föreställa sig ett dylikt scenario, paralleller till den mytiska upptäckten av bergsgorillan låter sig lätt dras, och observationer som gjorts stämmer överrens med en primitiv varelse, både till utseende och agerande; kombinationen gör det kontroversiella fenomenet rumsrenare.

Roger Patterson med fotavgjutningar från 1967, Jeffrey Meldrum med avgjutning från 2010. 

Paradoxalt nog leder utgångspunkten inte någon vart. Prominenta kryptozoologer som ägnat decennier av sina liv åt att studera fenomenet har till dags dato fortfarande inte ens sett varelsen. Nya gipsavgjutningar av fotavtryck tas, en och annan hårtuss åker på DNA-analys; år efter år...

Efter att ha konstaterat att en avgörande pusselbit uppenbarligen saknas, började jag nysta i Bigfoot-datans mer okonventionella delar; snart gick det upp för mig att den viktigaste aspekten av hela fenomenet systematiskt ignorerats**.

Den felande länken

Året är 1964 när en långtradarchaufför har tagit några veckor ledigt för att leta efter ädelstenar i Oregons vildmarker. Efter att några dagars vandrande har han kommit en bra bit bort från civilisationen. Hans mål är lokalisera en flod och det är precis när han är i närheten av den som han påträffar en skadeskjuten ren. Han tar ur pilen som sitter i den och binder fast djuret vid ett träd så att han kan vårda såret och nära djuret. Efter att par timmars fiskande återvänder han till sin campingplats; det börjar precis mörkna när han lägger märke till en märklig varelse står en bit bort och observerar honom. Han blir ställd och tänker för sig själv "Jösses, är det ett djur? Det ser mer ut som något mänskligt.." efter ett litet tag får han en konstig känsla i huvudet och hör plötsligt varelsen säga Var inte rädd, jag kommer inte skada dig, orden hör han i sina tankar. Sasquatchen sätter sig  på en stock ungefär fem meter ifrån och fortsätter Jag vill bara sitta här en stund.

Förvånad och lite chockad inser han snart att de båda för en konversation med varandra utan att att någon av dem rör på läpparna - den sker telepatiskt. De pratar i ungefär två timmar innan gästen reser på sig och vinkar adjö; i dialogen kommer fram att det var mannens omhändertagande av renen som till en början intresserat jätten, tydligen hade den aldrig tidigare hört talas om en människa som tagit hand om ett djur snarare än skadat eller dödat det. Vittnet insåg även att gästens frågor innebar att han måste ha observerat mannen en bra stund innan kontakt inleddes.  

Det är lätt att låta sig avskräckas av de minst sagt esoteriska elementen i skildringen, men faktum är, att en betydande procentandel av rapporterade närkontakter rymmer komponenter som telepati, telekinesi, osynlighet m.m.. Även om det är förståeligt att den här typen av anomalier sållas bort av dem som tror att det är primitiva apor som springer runt där ute, så är det icke desto mindre ohederligt. En selektiv jargong har dominerat det här fältet i många årtionden nu, till följd famlar man fortfarande i mörker, därtill avskräcks individer sannolikt att berätta om hela vidden av deras erfarenheter, förutsatt att de delar med sig över huvud taget.

Kewaunee Lapseritis, författaren till de två böckerna, är en av få som vågat följa bevisen trots att de uppenbarligen leder in på obekvämt territorium.

Lyckligtvis finns det en liten men tapper skara införstådda som inte räds sanningen trots att den inte motsvarar förväntningarna. Kewaunee Lapseritis är en av dem. I hans två böcker The Psychic Sasquatch and their UFO Connection och The Sasquatch People and their Interdimensional Connection presenterar han inte bara ett flertal extraordinära vittnesskildringar, utan låter även inkludera information som härstammar direkt från Sasquatch-folket.

Till dags dato har runt 300 personer hört av sig till honom; människor från samhällets alla olika skikt som många gånger burit omkring på sina upplevelser i decennier innan de slutligen kunnat dela dem med någon. Han och de andra som kommunicerat direkt med dem berättar om en oerhört intelligent, själsligt evolverad och samtidigt missförstådd varelse:

Skogsjättarna, eller Sasquatch som de föredrar att kallas, har vandrat på jorden mycket längre än vi människor. Det finns flera olika typer av dem, därav varierar deras utseende beroende på vilken klass man pratar om. Deras fysiologiska attribut för tankarna till djurriket, men deras intelligens är långt mer utvecklad än vår. En raffinerad telepatisk förmåga tillåter dem inte bara att kommunicera via tanke, men också att de kan läsa av andra varelsers medvetanden och känsloliv. Något som förklarar Bigfoot-jägarnas exceptionellt fattiga statistik då deras oädla intentioner alltid uppfattas långt innan de dragit fram hagelbrakaren ur bakluckan. 

Spiritualitet är av största vikt för dem. Med det menas respekt för alla levande ting, jorden inklusive. Följaktligen står vi människor lågt i rang hos dem, vår girighet har inte bara varit skadlig för oss och planeten, men även för Sasquatch-folket som många gånger påverkats negativt av vårt hänsynslösa plundrande av naturens resurser. De skadar inte människor, men de är rädda om sina egna. I fall jägare vandrar in i deras territorium kommer de bli bortskrämda. 

De flesta av dem undviker oss, men en del av dem har upprättat kontakt med utvalda individer. Ett grundkrav för kommunikation är goda intentioner och avsaknad av rädsla, det vill säga ett fortskridet spirituellt förhållningssätt. 

Deras förmågor inkluderar förutom telepati, även möjligheten att göra sig osynliga, orsaka mental stress hos inkräktare, flytta saker på håll, se genom andra varelsers ögon och återge ljud från djur och natur perfekt. 

Samtidigt som de spenderar tid i vår rum/tids-dimension så uppehåller de sig även frekvent i en annan. Detta via portaler utspridda på olika platser på planeten. 

Kosmos är enligt dem oändligt och medvetet, vi är alla delar av denna oändlighet.

Lapseritis berättar i en av böckerna att han en gång frågade en Sasquatch om de utgör den ’felande länken’, med ett slags roat förnärmande fick han till svar Lillebror, det är Ni som är den felande länken, ni vet varken var ni kommer ifrån eller var ni är på väg.

Ned i kaninhålet

Även fast jag accepterat en värld där allt är möjligt tyckte jag till en början att ovan nämnda information var rätt mycket när jag först stötte på den för ett halvår sedan. Jag tog det kanske först som spännande fiktion istället, men allt eftersom jag studerade vidare insåg jag att det som presenterades gjorde hela fenomenet förklarligt. I sig utgör det hela en sammanhängande berättelse styrkt av hundratals oberoende vittnen, samtidigt löser det upp enigmat som åtskilliga bisarra upplevelser med dessa varelser så länge utgjort.

Om allt pekar åt ett håll, varför inte gå dit?

Albert Rosales, mannen
bakom Ufoinfo.com.

Albert Rosales har i många år byggt upp ett arkiv med rapporterade möten mellan människor och humanoida (icke-mänskliga) varelser. Databasen finns online och behandlar främst interaktioner av UFO-relaterad karaktär; emellertid återges ett antal besynnerliga Bigfootinteraktioner som annorstädes mestadels negligeras. Jag har översatt ett antal rapporter som oberoende av varandra delar samma anmärkningsvärda beståndsdelar.

I oktober månad år 2000 var två personer ute och campade i Oregons vildmarker. Ur ett buskage kliver en svart Sasquatch, uppskattningsvis 2,8 m lång och 300 kilo tung. Varelsen promenerar till en glänta varefter han börjar skimra för att i nästa sekund helt försvinna***. De två camparna jämförde den skimrande effekten med hur det kan se ut som att vatten ligger vägbanan framöver en varm sommardag. 1993, i norra Kalifornien ser en fältbiolog mer eller mindre exakt samma sak. Förmågan att osynliggöra sig förklarar den avgjort vanligaste formen av samröre mellan Bigfoots och människor, när tunga, bipedala fotsteg kan höras i omgivningen, utan någon synlig upphovsman.

Den interdimensionella aspekten åberopas ett flertal gånger; bland annat i en händelse från 1989, nära Mt. Hood i Oregon, då en bonde ser vad som ser ut som en jättelik, skimrande vattendroppe hängandes i luften. Plötsligt ser han hur en bigfoot hoppar ut ur droppen och försvinner in i skogen. Samma år i Sedona, Arizona är en man i färd med att inspektera ett byggprojekt när han ser ett genomskinligt, ’vattnigt’ objekt ovanför marken, i närheten ser han ett flertal 3 meter långa Bigfoots som till synes vaktar portalen. Chockad lägger han benen på ryggen.

Den telepatiska faktorn förekommer också, även om informationen oftast är knapphändig om man jämför med de flera sidor detaljerade dialogerna i Lapseritis böcker. Om än en överväldigande majoritet är av positiv karaktär finns det även dem som är motsatsen. I ett fall från 2001 hör en jägare plötsligt en röst i sitt huvud som säger ”Tar du en bild på mig dödar jag dig”; mannen som är i färd med att ta fram sin kamera för att fotografera varelsen framför avbryter snabbt försöket. Kanske är det inte så konstigt att bildbevisen är ringa, trots allt.

--

Ett fåtal av otaliga berättelser som skvallrar om en verklighet vida överglänsande våra vildaste fantasier. Acceptera eller fortsätta blunda, det är väl det man har att välja på. En mellanväg ser jag förvisso inte som omöjlig, men man lär få mycket att stå i för att uppnå något bärkraftigt.

Sammanträffande och omvandling

I Law of One-materialet finns en passage om Sasquatch som antyder att de är kapabla att överleva ett globalt kärnvapenkrig, och att de på sätt och vis utgör en försäkring för det självmedvetna livets fortlevande på den här sfären, oavsett vad vi ställer till med:

9.18 Questioner: Is there any particular race of people on our planet now who were incarnated here from second density? 

Ra: I am Ra. There are no second-density consciousness complexes here on your sphere at this time. However, there are two races which use the second-density form. One is the entities of the planetary sphere you call Maldek. These entities are working their understanding complexes through a series of what you would call karmic restitutions. They dwell within your deeper underground passageways and are known to you as “Bigfoot.”
The other race is that being offered a dwelling in this density by guardians who wish to give the mind/body/spirit complexes of those who are of this density at this time appropriately engineered physical vehicles, as you would call these chemical complexes, in the event that there is what you call nuclear war. [min fetmarkering]

Ett av de märkligaste intermezzot jag hittat berör en man som är ute och kör på natten. Året är 1999 och delstaten heter Texas. Plötsligt hör han ett öronbedövande statiskt ljud som fyller hela bilen. Han stannar vid sidan av vägen och kliver ut, med oväsendet fortfarande ljudandes. Några meter framför bilen uppenbarar sig vad som ser ut som en tunn laserstråle som i nästa sekund försvinner tillsammans med ljudet. Därefter hör han hur ett monstruöst vrål kommer från skogen bakom honom, som från ett vilddjur men värre. Han hoppar snabbt in i bilen och trycker på gasen i botten.

Senare samma natt har han en säregen postapokalyptisk dröm. I efterdyningarna av ett globalt nukleärt krig träder mängder av Bigfoots ut ur de djupa skogarna och gör anspråk på jorden. Märkliga "ufo-maneter" kan ses i skyarna och de få människorna som finns kvar kämpar för att inte dö ut.

Nog är det möjligt att han var medveten om denna obskyra koppling mellan Sasquatch och kärnvapen, men vad är sannolikheten?

Drömmen för osökt tankarna till ett danskt UFO-foto från -75.

Budskapet som ofta förs fram via de som haft kontakt med dessa varelser går att relatera till drömmen: De är oroliga för vår och planetens framtid. För att stävja den negativa utveckling som dominerat vår historia måste vi bli varse om de spirituella aspekterna hos oss, planeten och kosmos.
Som Chief Seattle uttryckte det: Människan som spottar på jorden, spottar på sig själv. 

Jag har en känsla av att Sasquatch-folket på senare tid i större utsträckning låtit sig fångas på bild och film, och anledningen till det kan mycket väl vara att det är dags att växla om snart. Om vi som bättre vetande västerlänningar tillåter oss att lyssna på vad indianerna har att säga är det i allra högsta grad ett rimligt antagande sett till den turbulenta tid som omgärdar oss.

Liksom är fallet med andra paranormala fenomen som sädescirklar, UFOs och kanalisering - det vill säga uttryck av intelligenser mer evolverade än vi - lämnar Bigfoot-fenomenet precis så mycket bevis efter sig att det finns rum för tvekan; något som rimligen beror på det futila i ett framtvingat ställningstagande. Vi måste själva våga ta nästa steg in i framtiden. 

När jag första gången läste passagen som det här inlägget inleds med hade jag nog som mest börjat överväga att ta detta steg. Drygt åtta år senare har fullföljandet av det bland annat inneburit ett stimulerande svar på en gåta jag undrat över hela mitt liv. Föga anade jag att det material som först satt bollen i rullning skulle utgöra kärnan av det fenomen jag ämnade studera; men så är fallet. Separation är en illusion, vi är alla manifestationer av 1 intelligent oändlighet, 1 evig omtanke.

Låtom oss celebrera.

Asterisker och källor:

* En summering av materialet återfinns i inlägget Ringmakarna.

** s. 190, The Sasquatch People and their Interdimensional Connection, Lapseritis, Kewaunee, Comanche Spirit Publishing 2011. Uppgifterna kommer ursprungligen från boken The Locals skriven av Thom Powell. Har inte läst boken, men ska enligt uppgift vara god läsning: som en kompromiss mellan den paranormala och den traditionella Bigfoot-forskningen.  

*** Det verkar som att effekten kan ha fångats på film. Se ThinkerThunkers analys av den här: https://www.youtube.com/watch?v=o6F5UqItf2c

Böcker:
The Psychic Sasquatch and their UFO Connection, Lapseritis, Kewaunee, Comanche Spirit Publishing, 1998
The Sasquatch People and their Interdimensional Connection, Lapseritis, Kewaunee, Comanche Spirit Publishing 2011

https://www.youtube.com/watch?v=Bjj--hAufig
http://www.ufoinfo.com/humanoid/
http://www.phantomsandmonsters.com/2010/07/readers-respond-interdimensional.html
http://cryptomundo.com/bigfoot-report/invisible-bf/
https://www.youtube.com/watch?v=6i4hONQLphM Wes Germer

http://www.bfro.net/REF/aboutbfr.asp
http://www.bfro.net/GDB/classify.asp
http://www.ufoinfo.com/humanoid/
http://www.lawofone.info

UFO-frågans implikationer (Del III/Utbrytarcivilizationen)

En kontroversiell förlängning av frågan om besökarnas realitet handlar om huruvida vi (läs: några av oss) kommit över deras teknologi. I denna tredje del av UFO-frågans implikationer ska vi titta närmare på vad något dylikt kan innebära. Än en gång är det Richard Dolans tankar* som står som mall för inlägget.

Många har säkerligen hört talas om Roswell-incidenten, då en farkost av okänd härkomst kraschade i öknen utanför staden Roswell, New Mexico, 1947. Det första dygnet rapporterade media om händelsen som en genuin UFO-kraschlandning, men dagen efter förklarar militären att allt var en störtad väderballong. Media har inget annat val än att köra på det.

Det finns mycket som argumenterar för att en främmande farkost faktiskt kraschade i Roswell den där sommaren. Likaså för att det hänt fler gånger, på andra platser under andra tidpunkter. Eftersom Roswell är ett tacksamt exempel använder vi  det i följande tankeexperiment.

Upptakten

Ett par år har gått sedan andra världskrigets slut. Världen befinner sig fortfarande i ett omtöcknat tillstånd: åtskilliga miljoner människoliv har slocknat, städer har förvandlats till aska och två supermakter rustar för fullt inför vad som ska komma att kallas det Kalla kriget.

Som om inte huvudvärken vore nog inkommer en rapport om att en störtad farkost av okänt ursprung har påträffats inte avsevärt långt ifrån de områden där man både tog fram och provsprängde de första atombomberna. Media har redan fått nys om situationen, flertalet vittnen står redo att ge intervjuer – „..Mr. President?“

Om man tar hänsyn till den historiska kontexten faller det sig ganska naturligt att locket lades på. Inte bara undvek man de bekymmer som omvärldens ängslan och frågor hade inneburit, det förde också med sig ett tillfälle att i lugn och ro studera den exotiska teknologi som fallit ned i deras knän. 

Beslutet om mörkläggning tas: göm undan vraket på lämplig plats, därefter förneka och förlöjliga hela ämnet. Högsta hemligstämpel gäller, ju färre som känner till det desto bätttre. Dessutom kan man finansiera projektet genom militärens hemliga budget** utan att någon ser var pengarna går till.

Trots att det är några av tidens briljantaste hjärnor som rekryterats till projektet tar det sannolikt år innan de börjar förstå ens en del av teknologin som påträffats i vraket. En del av upptäckterna kanske medvetet läcker ut genom industriella kanaler, så som Lt. Philip J. Corso i sin bok „Dagen efter Roswell“ hävdade att Pentagon gjorde; teknik som fiberoptik, laser och kevlar. Medan en del fynd stannar i de djupaste av bergvalv.

Allteftersom åren går fasar man ut projekten till den privata sektorn, då såväl finansiering och säkerhet, såväl som mänskliga och tekniska resurser, är av högre kaliber hos de största företagen. 

Fas 2

Vi föreställer oss att forskarna efter många år klurar ut rymdfarkostens motor som kan skärma av sig från gravitation. De upptäcker också att den kan drivas av jordens magnetfält. De profana effekter de skulle innebära för mänskligheten om dylik information kom till allmänhetens kännedom är knappast svåra att föreställa sig. 

I mitten på 90-talet läcktes den här videon från Nellis Test Range, samma område som Groom Lake och "Area 51". Videon är autentisk och porträtterar av allt att döma en av våra egna kreationer. Det börjar några minuter in.

Självklart behåller man upptäckten för sig själv. Så som forskning fungerar leder genombrott till nya upptäckter, som i sin tur banar väg för nytt territorium. Om man säg, för 60 år sedan upptäckte ett sätt att skärma av gravitation på, var är man i så fall idag? Röra sig genom tid, eller hål i rumsdimensionen? Besöka andra planeter, kanske till och med stjärnor? 

Vi har att göra med en nivå av teknik så vida överstigande allt vi har idag, att den grupp människor som har den till sitt förfogande enligt alla definitioner kan klassificeras som en egen civilization: en de facto utbrytarcivilization.

För detta Lockheed Skunk Works chefen Ben Rich och en F-117A Nighthawk.

Rena spekulationer, förvisso, om det inte vore för ett antal nämnvärda visselblåsare och vittnesmål som bistått med information som antyder att scenariot sannolikt är verklighet. Följande namn är högst relevanta: Leonard Stringfield, Barry Goldwater, Dr. Robert Sarbacher, Dr. Eric Walker och Ben Rich, chef för Lockheeds Skunk Works-division 1975-91, som gjorde en rad högintressanta uttalanden strax innan hans död, bland annat:

“We already have the means to travel among the stars, but these technologies are locked up in black projects, and it would take an act of God to ever get them out to benefit humanity. Anything you can imagine, we already know how to do.” 

Oavsett vad, kan jag inte släppa tanken på att det verkligen existerar en gren av mänskligheten som mycket nyligen i vår historia tog steget in i en ny ålder. När allt kommer omkring finns det människor i Amazonas, ovissa om vår civilization, vad är det som säger att vi är längst ut på den andra änden? Inget. Å andra sidan förblir det så tills någon av dem ger sig till känna. 

Källor och asterisker:
*Ett utmärkt föredrag om ämnet kan ni se här, det är Richard Dolan själv som håller i det. Värt att nämna är att Dolan utgår från att utbrytarcivilizationen sprungit ur teknologi från främmande farkoster. I den 8:e sessionen av Law of One-materialet behandlas och bekräftas civilizationens existens, men istället för att den startade i och med UFO-skrot nämns istället Nikola Teslas privata dokument - vilka tillskansades av underrättelsetjänsten omedelbart efter hans död - som startskottet.

**På engelska "Black Budget", pengar öronmärkt för konfidentiella, oftast militära, projekt. Enligt Snowdens material låg den „mörka finansieringen“ år 2013 på - hör på den här - 52,6 miljarder dollar. Exakt var de tar vägen är det ingen som vet.

UFOs for the 21st Century Mind, Richard Dolan, Richard Dolan Press, 2014
Seriestrippen kommer från http://www.comicstripper.co.uk/

UFO-frågans implikationer (Del II/Energisamhället)

Föreställ dig följande scenario:

Det är en vacker sommardag, du och en skara bekanta är ute i trädgården och grillar. När så eftermiddagen börja glida över till kväll ser en av er något på himlen. Till en början kanske ni nöjer er med att kalla det flygplan, eller helikopter; men allt eftersom objektet kommer allt närmare inser ni att det är helt ljudlöst, cirkelformat och gigantiskt, över 300 meter i diameter. Farkosten fortsätter att styra mot er tills den plötsligt stannar rakt ovanför sällskapet, fortfarande på relativt hög höjd förvisso, men tillräckligt nära för er att urskilja att den roterar motsols, där hängandes i luften, fortfarande ljudlöst. Sällsamma vita ljus pulserar i oberäkneliga sekvenser på undersidan. Några minuter går och just när en känsla av obehag börjar smyga sig på ser ni i förundran hur föremålet delar sig i fyra delar som vardera, på bokstavligen ett ögonblick, sticker i väg åt varsitt håll, ett åt norr, ett syd och de andra två öst respektive väst. ☸

Vittnet och dennes sällskap utgjordes av två musiklärare, en laboratorietekniker, en tekniker anställd på Texas Intruments, en polisofficer och en förskolelärare. Händelsen inträffade den 15:e maj 1976, i staden Hydes i delstaten Maryland, USA. Den återberättas i Richard Dolan's bok från 2014 och finns att läsa i originalform här. Det är en av de tusentals rapporter som återfinns i National UFO Reporting Centrals arkiv.

--

Vad än farkosten använde som energikälla kan vi med stor säkerhet antaga att det inte var fossila bränslen som drev den. Även om både utseende och beteende kan variera kraftigt de besökande intelligenserna emellan, så är en sak säker: deras tekniska nivå är vida överlägsen vår. Vi kan förstås bara drömma om vilken typ av energi de använder, men av allt att döma verkar det röra sig om något som är både rent och otaligt mer energirikt än något vi kommit på.

 James Nichols tolkning av en UFO-incident i Puerto Rico 1988. Mängder av vittnen observerade senare hur farkosten delade sig i två triangulära delar som flög iväg i ofattbar hastighet.

För att komma närmare ett svar bör vi minnas att de rådande akademiska modellerna av verkligheten är begränsade. Energiprincipen som är en av grundpelarna inom naturvetenskapen säger att energi varken kan skapas eller förgöras. Empiriska observationer talar för utsagans giltighet, medan förutsättningen att universum har ett slutet ursprung underminerar resonemanget. 

En mänsklig varelse är oförmögen att intellektuellt greppa konceptet Evighet/Oändlighet. Det faller sig därför naturligt att vi utgår från det ändliga när vi resonerar oss fram till en förklaringsmodell. Därför är idén om en oändlig energikälla absurd för de rådande akademiska auktoriteterna och deras anhängare. Om man däremot föreställer sig att världen är sprungen ur Oändlighet faller det sig snarare som en självklarhet.

--

Den moderna människans samhälle är extremt beroende av energi. Vi utnyttjar flera olika källor för att kunna tillgodose försörjningen, bland annat vatten, vind och fission. Eftersom efterfrågan på energi, i synnerhet av bränslekaraktär, är konstant har petroleumindustrin varit en dominerande världsekonomisk kraft de senaste hundra åren. Det är synd, inte minst för de negativa konsekvenser det haft och fortsätter ha på omvärlden.

Det är viktigt att komma ihåg energiindustrins roll i världssamhället när vi tillåter oss spekulera kring rena och effektiva alternativ till det vi har idag. Effekten av fri energi skulle transformera världen som vi känner den över en natt. Vem som helst som ägnar lite tid åt frågan inser det. Det positiva följderna för mänskligheten är uppenbara, likaså de negativa, för BP & Co. d.v.s. .

Mystik må vara en av slutsatserna som de främmande intelligensernas därvaro tydligt understryker, en mer direkt och på många sätt viktigare implikation är upplösningen av en giftig och destruktiv beroendeställning som lamslagit planeten och oss i över ett decennium. Det kan finnas många revolutioner, men få är dem som tar oss till stjärnorna.

UFO-frågans implikationer (Del I/Verklighet)

Förra hösten var boken UFO’s for the 21st Century Mind av Richard Dolan periodvis min ständiga följeslagare. Den var också en av mina bästa läsupplevelser det året. Boken är en historisk sammanfattning av hela UFO-fenomenet: från forntida astronauter till de populäraste YouTube-klippen. Att jag redan kände till en stor del av ämnena var inget hinder för att kunna uppskatta boken, nya infallsvinklar och välbehövlig repetition var allt som oftast resultatet av att än en gång gå igenom bekanta fall. Mycket av informationen var också ny för mig, till exempel hade jag ingen aning om att fenomenet så uppenbart bekämpats av flygvapen och statsapparat i samband med t.ex. Condon-rapporten och Project Blue Book, samt att UFO-organisationerna i USA infiltrerats tillika saboterats av deras underrättelsetjänster. En rad mycket tankeväckande berättelser från diverse vittnen hör också till höjdpunkterna.

Komplett, tillgänglig och underhållande sammanfattning - för såväl nybörjare som entusiaster.

Istället för att skriva en regelrätt recension önskar jag istället adressera tre högintressanta och viktiga frågor som Dolan mer eller mindre direkt tar upp i sin bok. Frågorna, som är sprungna ur fenomenet, tillhör de viktigaste vi kan ställa oss idag. Varje fråga behandlar ett grundläggande tema, de är som följer: filosofi, historia, samhälle. Först i kön står det filosofiska ärendet.

--

Otaliga är de vittnesrapporter som berör oidentifierade luftburna fenomen, bara i Nordamerika rapporterar civilister tiotusentalet observationer varje år. Majoriteten av fallen är självklart av naturlig härkomst, men vad gör man med den stora mängd rapporter, från såväl privatpersoner som av militära institutioner, som beskriver farkoster som rör sig i tusentals km/h, i zick-zack-mönster, ljudlöst - påverkandes elektronisk utrustning, som obehindrat kan röra sig i vatten och luft, innehållandes icke-mänskliga passagerare? För att bara nämna några av de vanligaste gemensamma nämnarna när det kommer till mer svårförklarade fall.

Rapporterna talar ett tydligt språk: fenomenet är verklighet. Förutom rapporterna finns mängder av video- och bildupptagningar, dokumenterade fysiska spår etc. etc.. Av någon outgrundlig anledning har vi emellertid fastnat i en urbota snäv hållning till fenomenet i fråga. Än idag pratas det först och främst, om inte uteslutande, om bevis; något reproducerbart som talar för att fenomenet är reellt.

Hundratals vittnesmål från de allra mest kvalificerade människorna på vår jord och en till synes ändlös siffra officiella rapporter har tydligen inget värde. Istället skulle ett testbart objekt vara det enda som kan dra svärdet ur stenen; en dröm av det naivaste slaget, sett till det förlöjligande och fördömande, samt den ignorans och mörkläggning, som kantat ämnet årtionde efter årtionde. För att inte nämna besökarnas uppenbart restriktiva syn på saken. 

Frågan "Är UFO-fenomenet (bevisligen) verklighet?" är alltså sedan länge besvarad. Det ska klargöras att inbegripet i frågan är om främmande, i många avseenden långt mer sofistikerade, intelligenser interagerat med vår värld. Ursprung, natur och agenda är kanske de mest naturliga följdfrågorna - men de leder sällan till otvivelaktiga svar. Ett fundamentalt faktum framgår emellertid om vi bemödar oss att modifiera frågan utifrån vad vi vet: Vad bevisar UFO-fenomenet?

En verklighet bortom det fantastiska.

Medan sanningens trauma består...

Mån Dieu

Klockan är halv sju på morgonen den 7 oktober 2009 när amatörastronomen Bill Penn sitter och spanar på månen och ser något han sent ska glömma. I Endymion-kratern skådar han en hop av byggnationer som närmast för tankarna till en månbas. Lyckligtvis skissar han ned det han ser innan det försvinner. Vad var det Bill Penn beskådade denna höstmorgon, och hur kan det komma sig att det endast var synligt för en liten stund? Som vi snart ska få se överträffar verkligheten än en gång dikten när månhologramteorin får oväntat stöd från oavhängiga observationer.

Endymion-kratern. Bill Penns skiss behandlas längre ned.

Månstäder från förr

Det var i slutet av 1700-talet som tysken Johann Hieronymous Schroeter sade upp sig från sitt juridiska uppdrag för att börja ägna sig åt astronomiska observationer på heltid. Han skrev flera naturvetenskapliga böcker om himlafenomen, bland annat ett utförligt verk om månens topografi kallat Selenographische Fragmente Zur Genauern Kenntniss Der Mondfläche, Ihrer Erlittenen Veränderungen Und Atmosphäre. Boken finns tillgänlig på nätet via Münchener DigitalisierungsZentrum (MDZ) och är väl värd en titt, inte minst för de hänförande handskisserna som pryder många sidor.

Schroeter återger flera gånger hur han tycker sig se märkliga, mestadels gråaktiga ljusfenomen runt vissa områden*. Ett särdeles utförligt avsnitt behandlar t.ex. Aristarchus-kratern, vars sällsamma ljusfenomen han var den första av en lång rad astronomer att notera. Liknande observationer av så kallade transienta månfenomen fortsätter vi att skymta än idag, men på grund av sin natur är fenomenet svårstuderat. Schroeter skådade även märkliga pelarformationer på ytan, som att döma av deras långa skuggor snarare påminner om byggnader än berg - även flera av våra månsonder har förevigat dessa på bild, som vi snart ska se.

Schroeters skisser är såväl vackra som enigmatiska.

Två ytterligare månentusiaster av den gamla skolan var William Herschel och Franz von Gruithuisen, båda övertygade om att månen var bebodd. Gruithuisen utkom till och med en bok med titeln Entdeckung vieler deutlichen Spuren der Mondbewohner besonders eines collosalen Kunstgebäudes derselben (ung. Måninvånarnas många tydliga spår, inklusive ett jättebygge). Bilderna är få till antalet; beskrivningarna desto rikare.

Bland annat behandlar ett kapitel hans observationer av diverse levande boskap han tycker sig se på månytan. Framförallt lyfter han fram en kolossal byggnad som bevis för lunariernas existens. Huruvida han misstagit sig eller ett hologram skyddar den från att (åter) bli upptäckt står fritt att spekulera i; att den trots detaljerade platsangivelser verkar vara omöjlig att se, är dock ett faktum.

 

T.v. Gruithuisens avbildningar. t.h. Den franska astronomen Gaudiberts tolkning av samma "stad".

Obeliskerna

De mer vidlyftiga idéerna om invånare, djungler och djur må ha klingat av allteftersom vi rörde oss in i 1900-talet, men att intressanta formationer alltjämt syns till har egentligen aldrig upphört, i synnerhet har de diverse månexpeditionerna med tillhörande bildmaterial bidragit till ökade spekulationer.

Det är november 1966 när den amerikanska sonden Lunar Orbiter 2 förevigar en pelarkonstellation i närheten av Stillhetens Hav (Mare Tranquillitatis) på månen. I slutet av månaden dyker bilderna upp på Washington Posts första sida ackompanjerade av rubriken "6 Mysterious Statuesque Shadows Photographed on Moon by Orbiter". Tre veckor därefter har materialet även figurerat i Newsweek och Los Angeles Times**. 

Obeliskerna som plåtades 1966. Bilderna återgavs i Washington Post samma år.

T.v. en konstnärs tolkning av obeliskerna. t.h. konstellationens eventuella geometriska signifikans behandlades bl.a. i den ryska tidsskriften Teknik för unga. 

Föga förvånande menar NASA att bilderna inte porträtterar något att fästa vikt vid, även om de ett par år senare väljer att landsätta de första astronauterna alldeles i närheten. I Ryssland dyker en detaljerad analys av obeliskernas placering upp i en tidning kallad Teknologi för unga - en senare tillika oavhängig analys av Mark. J Carlotto föreslår också en artificiell förklaring till de porträtterade pelarna. 

En ytterligare kuriositet i dramat är ett av fotografierna som Apollo 12-manskapet plåtade under sin vistelse i området Stormarnas ocean (Oceanus Procellarum), i en av astronauternas visir reflekteras något. Synnerligen intressant då den ryska satelliten Luna 9 bara en handfull år tidigare dokumenterade kuriösa objekt just där. Fotot har använts flitigt av dem som ifrågasätter att vi någonsin satt fot på vår granne, följaktligen förklaras artefakten vara något i en filmstudio. I skenet av det nyligen konstaterade finns emellertid stöd för något ännu mer spännande.

Torn eller taklampa? I visiret syns en reflektion av ett objekt. Klicka för större storlek.

När det blåser om månen

Ett antal visselblåsare har trätt fram som menar att det mycket riktigt döljer sig mer på månytan än vad våra rymdorganisationer officiellt medger. En av dem heter Ken Johnston, verksam som manager på The Data and Photo Control Department tillhörande NASAs Lunar Receiving Laboratory under de bemannade Apollo-expeditionerna. 

Han påstår att han under en presentation av en del nytagna bilder bevittnade flera glaskupoler placerade i en krater på månens baksida, men att de dagen efter, under en annan presentation, var borttagna från bilden. Han förklarar att det fanns folk där vars enda uppgift var att sitta och airbrusha Apollo-bilderna och att han till och med en gång fick ordern att förstöra flera bildserier utan någon förklaring till varför.

Mörkläggningen är ett faktum, åtminstone om man ska tro Donna Hare och Karl Wolfe som var involverade i månprogrammen.

Donna Hare jobbade under nära 20 år för Philco Ford Aerospace, som NASA outsourcade verksamhet till. Hon menar att flera medarbetare på NASA berättade för henne om objekt på månen, varav en av dem till och med visat ett foto med ett okänt flygande föremål i bakgrunden och sagt ungefär "Mitt jobb är att ta bort sånt här.".

Karl Wolfe var sergeant i amerikanska flygvapnet under andra halvan av 60-talet, under en tid jobbade han nära NSA och fick då se fotografier på sofistikerade objekt på månytan, bland annat en bas på månens baksida. Deras vittnesmål kan ses i Disclosure Projects presskonferens från 2001, klicka här. Karl Wolfe ger ytterligare ett här. Bonus***

Den holografiska slöjan

Det verkar som att någonting finns på månen. I vilken utsträckning och vilka som är ansvariga tycks svårt att få något grepp om, Law of One-materialet nämner bland annat att en utbrytarcivilization av oss människor har faciliteter där, men en sådan förklaring lämnar många lösa trådar. Är en sådan  till exempel kapabel till följande:

I slutet av året som gick kunde fem oberoende amatörastronomer via egna upptagningar bekräfta den så kallade "månvågen" (lunar wave). En vågrörelse som rör sig över hela månytan från pol till pol, då och då. Vid min första anblick hade jag ärligt talat ingen aning om hur den kunde förklaras, och så vitt jag  vet har ingen förklaring erbjudits över huvud taget.

Inte förrän jag läste om Bill Penn och andra (hobby)astronomers observationer kunde jag finna en korrelation. Vad vi har att göra med är fortfarande bortom de absoluta sfärerna, men klart tycks än en gång vara att dikten står sig slätt mot die Confiserien des Kosmos.

Endymion-kratern som Bill Penn såg den en höstmorgon 2009.

Källor:
Kenyon, J. Douglas: Forbidden Science: From Ancient Technologies to Free Energy, s.216-217
http://www.vgl.org/webfiles/lan/cuspids/cuspids.htm
http://www.astrosurf.com/lunascan/argosy_cuspids.htm
http://www.philipcoppens.com/moon.html

http://www.astrosurf.com/lunascan/papers/carlotto/NFS_carlotto_v01n02c.pdf

http://www.examiner.com/article/whistleblowers-evidence-of-nasa-ufo-fraud-might-kill-uk-hacker-case
http://media.aphelis.net/wp-content/uploads/2011/04/AS12-48-7071HR.jpg

http://www.digitale-sammlungen.de/index.html?c=autoren_index&ab=Schroeter%2C+Johann+Heinrich&l=de

http://lunarexplorer.heimat.eu/historie/gruithuisen1824.html

*s. 353, 377 i Selenographische...
** Återgivna artiklar längst ned på: http://www.astrosurf.com/lunascan/blair.htm
*** Det finns fler visselblåsare och anomalier, namnet John Schuessler bör exempelvis kollas upp av nyfikna, och så även begrepp som "The Shard" och "The Tower"; de mest iögonfallande elementen har dock redan redogjorts för.


Skeptiker förklarar ofta bort "The Shard" och liknande objekt som smuts på linsen, även om det, som i det här fallet, ger en tydlig skugga efter sig.  

Ringmakarna

Med sin sandgula hy och lövtunna ringar är Saturnus den mest karismatiska av vårt solsystems planeter. Himlakroppen återfinns i världsmytologierna och besitter högintressnanta kvaliteter som fortsätter att förbrylla våra forskare. I min gamla blogg skrev jag en gång ett inlägg som behandlade planeten, nu gör jag det igen, denna gång med vidgat perspektiv och nyfunna tänkvärdheter.

Karaktäristiskt för planeten är dess ringar. Hur dessa har uppstått är omtvistat, populära påstående yrkar på en forna måne som gått i kras, alternativt rester från planetens uppståndelse. Ringen överstiger inte 10 meter i tjocklek och är därmed i förhållande till planeten rakbladstunn. Ringarna består till största delen av isfragment och inhyser även några av planetens många månar. Frågan är om det är allt - kan det dölja sig något mer i dem?

Ovan: Saturnus, tagen av Voyager 1. Nedan: Ringarna på nära håll.

Norman Bergrun tror att de även är hem för gigantiska farkoster av okänt ursprung. 1986 utkom en bok på Pentland Press vid namn Ringmakers of Saturn, där presenterar Bergrun sin tes: att ett antal farkoster, en del upp till två jordslängder i storlek [sic!], manipulerar tillika skapar ringarna runt Saturnus.

Norman Bergrun och hans bok Ringmakers of Saturn.

Sättet han skriver på är tekniskt och torrt å det extremaste (detsamma gäller hans föreläsningar), det är därför svårt för en lekman att sätta sig in i resonemangen. Ett fyrtiotal tämligen kryptiska bilder förekommer i verket, endast ett fåtal av sann suggestiv karaktär. Boken inleder med hans en sida långa resumé: han har bland annat jobbat för Lockheed Martin och NACA (föregångaren till NASA), och är uppenbarligen mer än kvalificerad i frågor rörande teknik och fysik.

Hans minst sagt okonventionella slutsatser får emellertid stöd från vissa håll. Project Camelot (som f.ö. även intervjuat Bergrun) bandade ett långt samtal med legenden John Lear för några år sedan*. Lear känner tydligen karlen väl och talar sig varm om det skrivna verket, dessutom återger han en berättelse involverande Bergrun och ett flygplanshologram som stöd för att planen som körde in i WTC var projektioner [sic!]. Det är kanske inte helt oväntat att någon som John Lear faller för ringmakarteorin, men faktum kvarstår att Norman Bergrun verkar vara en fullt sansad människa. Kopplingen de två individerna emellan bör i varje fall beaktas.

--

Konspirationer alternativt desinformation å sido, Bergrun är inte den enda som pratat om främmande intelligenser hemmahörande i galaktiska ringar. Under första halvan av 80-talet kanaliseras ett par rader som målar upp samma scenario. Raderna hör till en större kropp av information som kallas The Law of One, tidigare känt som The Ra Material.

 

The Law of One: Bok 1 och dess förmedlare: fr.v.: Carla L. Rueckert, Don Elkins, Jim McCarty.

Law of One består av fem böcker** som under perioden 1980-84 togs fram av Don Elkins, Carla L. Rueckert och Jim McCarty via kanalisering. Källan som kanaliseras kallar sig för "Ra" och är enligt dem själva ett medvetandekomplex av 6:e densiteten, d.v.s. ett stort antal medvetanden som i sin evolution gått ihop och blivit ett. Vi människor tillhör 3:e densiteten. Materialet är av filosofisk natur och behandlar ämnen som kosmologi, spiritualitet, fysik, människan och mycket mer. Det huvudsakliga budskapet är att allt är delar av ett oändligt medvetande - allt är ett.

Följande två passager rör Saturnus:

"6.8 Questioner: Where is this Council located? 

Ra: This Council is located in the octave, or eight[h] dimension, of the planet Saturn, taking its place in an area which you understand in third-dimensional terms as the rings." 

"30.14 Questioner: Thank you. Can you give me a brief history of the metaphysical principles of the development of each of our planets around the sun and their function with respect to evolution of beings? 

Ra: I am Ra. [...] The planet known as Saturn has a great affinity for the infinite intelligence and thus it has been dwelled upon in its magnetic fields of time/space by those who wish to protect your system."

Kopplingen är tydlig. Högst tankeväckande är också deras nära nog identiska information rörande Tunguska-incidenten. Följande är ett stycke från sidorna 89-90 i Ringmakers of Saturn, följt av ett utvalt avsnitt ur en tidig dialog med Ra. Bilden har inget med böckerna att göra.

[...] To illustrate, a sudden change in the surface of the Earth occurred 30 June 1908. On this day, a violent thunderous explosion rocked an area near Tunguska in Central Siberia, USSR. Twelve hundred square miles became devastated. Small villages and wildlife disappeared during this blast. A large forest was flattened. According to eye-witness accounts, a flaming cylindrical object was sighted in the vicinity just prior to the explosion. After years of intensive study and scientific research, a firm conclusion has been drawn that the devastation had been caused by an aerial nuclear explosion. Supporting this conclusion is the Hiroshima nuclear-bomb destruction which produced a surfacedevastation pattern similar to that recorded at Tunguska. Some scientists go farther with an assertion that the devastation had been caused by an extraterrestrial spaceship which exploded. After all nuclear bombs had not been invented at the time of the 1908 explosion; and furthermore, they submit, there were eyewitnesses. The Tunguska story affirms the existence of cylindrical vehicles and their nuclear character.

 Var det ett rymdskepp från Saturnus som orsakade explosionen över Tunguska 1908? Två oberoende källor föreslår det.

"17.3 Questioner: In meditation a few nights ago I had the impression of a question about a crater in Russia. I believe it was in Tunguska. Can you tell me what caused the crater? 

Ra: I am Ra. The destruction of a fission reactor caused this crater. 

17.4 Questioner: Whose reactor? 

Ra: I am Ra. This was what you may call a “drone” sent by Confederation which malfunctioned. It was moved to an area where its destruction would not cause infringement upon the will of mind/body/spirit complexes. It was then detonated. 

17.5 Questioner: What was its purpose in coming here? 

Ra: It was a drone designed to listen to the various signals of your peoples. You were, at that time, beginning work in a more technical sphere. We were interested in determining the extent and the rapidity of your advances. This drone was powered by a simple fission motor or engine as you would call it. It was not that type which you now know, but was very small. However, it has the same destructive effect upon third-density molecular structures. Thus as it malfunctioned we felt it was best to pick a place for its destruction rather than attempt to retrieve it, for the possibility/probability modes of this maneuver looked very, very minute."

I Project Camelots intervju säger Bergrun att han skrev boken 1981, exakt samma tidsperiod som  de återgivna styckena ur Ra-materialet kanaliserades. Sammanträffandena är minst sagt slående. Därtill är det värt att nämna att Lears livsfilosofi*** samt Norman Bergruns fredfulla uppmaningar till oss i slutet av hans bok, är i god samklang med Ras budskap. Sinkadus eller samordning, man måste undra om det ändå inte ligger något och lurar bland isfragmenten trots allt.

--

Enligt den kanaliserade källan är Saturnus också den - metakosmiskt sett - mest harmoniska planeten i vårt system. Om det har något att göra med att dess norra pol besitter ett gigantiskt hexagonalt mönster kan vi bara spekulera i, men att det är ett särdeles spännande och vackert inslag kan nog ingen ifrågasätta. Fenomenet är unikt i vårt solsystem.

Hexagonens öga.

Mönstret har återskapats i laboratorium, med strömmande vatten. Vad som exakt ger upphov till hexagonen, som förblir stabil trots planetens rotation, är fortfarande en gåta. Dess egenskaper likaså. 

Även Saturnus sydpol bjuder på viss huvudbry, en perfekt storm härskar i dess absoluta mitt, precis lika orörlig som stormen på ovansidan. Intressant för en del, hänförande för de flesta.

Den eviga stormen.

Förra inlägget rundades av med en saturniansk rymdsymfoni. Mäktig och ambient. Exakt hur väl ljudet återspeglar verkligheten är svårt att säga eftersom ljuden i själva verket är olika typer av strålning som tolkats om till ljudvågor. Den första videon lämpar sig väl som eftermiddagslyssning, medan den andra snarare bör vara föremål för nöjsam granskning.⊙

♄

End Credits (fotnoter och källor):
*Tim Binnall gjorde också en intervju med honom runt samma tidpunkt, den är inte lika djupgående, men allt som allt mycket bättre utförd.
**Allt material som tagits fram av personerna som kanaliserade LoO-materialet (L/L Research) finns att tillgå gratis på deras hemsida.
***I Binnall-intervjun får han frågan om han har någon uppmaning till alla där ute varav han kort och gott svarar ungefär lev ditt liv med integritet och älska dina medmänniskor från djupet av ditt hjärta.

Project Camelots videointervjuer med Bergrun och Lear.
http://podcast.sjrdesign.net/files/070_RingmakersOfSaturn.pdf
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tunguska-h%C3%A4ndelsen
http://sv.wikipedia.org/wiki/Saturnus
http://www.lawofone.info/